[Becky]
Jag träffade aldrig doktorn. Jag vilade istället och det hjälpte.
Men jag hade fortfarande lite ont i magen.
Det knackade på dörren till sovrummet och jag satte mig snabbt upp i sängen.
-Ah!? Ropade jag.
Det var Jay. Jag log lite mot honom men han hade ett dystert uttryck i ansiktet när han satte sig ner vid mig.
-Jag tänker göra allt vad jag kan för att hålla dig vid liv.... Okej? Sa han sen och jag bara satt där som ett frågetecken.
-Jag tänker inte förlora den här leken..... Sa han och jag bara kollade på honom.
-Och det är därför jag nu säger att allt som nånsin hänt dig sens du träffade Kai... Det var jag. Hela tiden. Sa han snabbt och jag kunde inte säga nått.
Jag kunde nästan ana det här.
-Jag gjorde detta för att hålla dig säker. Sa han sen.
-Men jag är rädd att jag kommer att förlora leken som jag skapat.... Sa han sen igen.
Jag skulle prisis säga nått men han ställde sig upp och försvann ut från rummet.
Jag var fortfarande som ett frågetecken för jag hängde inte med alls.
Då plingade det till min mobil och det var min syster, Milah.
"Vi måste prata, möt mig vid den övergivna hamnen"
Jag suckade och gav mig iväg direkt utan att tveka.
[Dragon]
Jay slog sig ner mittemot mig i båset jag satt vid.
Musik dunkade i lokalen och han såg helt förstörd ut.
-Prata. Var det enda jag sa.
-Vi har förlorat.... Sa han sen.
-Pfft! Vi kan inte förlora en lek som vi själva gjort regler till! Utbrast jag.
-Jo! Det kan vi! För vår lillebror som tydligen av nån anledning lever har listat ut hur man får slut på leken! Sa han irriterat och jag kollade förvånat på honom.
-Säger du att Kyungsoo lever?! Utbrast jag argt.
-Ja! Och du vet redan vad som behövs göras för att få ett slut på cykeln. Sa han sen.
Jag visste exakt vad som behövdes göras, och jag skulle försöka sätta stopp för det.
