[Becky]
{2025}
Jag stod fortfarande kvar i vardagsrummet och jag kunde höra hur de pratade med varann.
Jag satte mig sen ner på soffan och kände hur spänd jag var, jag försökte slappna av... Men det gick inte.
Efter en stund så kom de båda ut och jag kollade inte ens på nån av dom utan bara satt med ryggen mot dom.
Jag var för rädd för att prata med Dragon.
-Så du har slutat som polis eller....? Frågade Dragon som plötsligt hade lutat sig mot ryggstödet av soffan och stod lutad över mig.
-Nej.... Inte direkt... Sa jag snabbt.
-Okej... Sa han och gick bort till Jay igen.
De pratade tyst om nått och sen så kunde jag höra Dragon lämna lägenheten.
Jag ställde mig snabbt upp och kollade på Jay med en arg och orolig blick.
-Vi måste prata.... Sa han lugnt.
-Ja det måste vi! Sa jag lite halvsurt.
-Du måste veta att JiYong är på vår sida.... Sa han och satte sig i soffan och jag satte mig sen vid honom.
-Varför kallar du honom JiYong? Han förtjänar sitt ökennamn.... Passar honom prefekt. Sa jag buttert och korsade mina armar över bröstet.
-För att han är min bror.... Sa han snabbt och då kollade jag på honom med ett chockat uttryck.
-VA?!! Utbrast jag sen.
Det vart tyst och jag visste inte riktigt vad jag skulle tro eller säga.
-Varför har du inte berättat? Frågade jag sen lite lugnare.
-För jag lovade JiYong att aldrig säga till någon.... Men vi kom överens om att vi skulle hålla ihop efter våra små incidenter med varann.... Sa han och jag nickade sen.
-Vilka var incidenterna då? Frågade jag sen med en lite arg ton.
-Det var jag som gav honom ärret.... Sa han och jag spärrade upp ögonen.
Det var för mycket för mig att ta in just nu.
Jag ville helst inte höra något mer.
-Vet du vad.... Gör vad du vill... Jag går in och tar ett långt varmt bad.... Själv! Sa jag och han nickade bara och jag började min vandring mot badrummet.
[Hemlig person]
{Fem år tidigare}
Jag hade tagit med mig min lilla "fånge" till USA där Kai nu skulle bo.
Han hade tydligen familj och allt nu.
Jag och min lilla fånge satt i en taxi på väg mot Kai's hus men då sa han nått till mig.
-Du måste förstöra den här cykeln. Sa han sen med en mörk röst.
-Vilken cykel? Frågade jag sen med ett flin i halsen.
Han svarade inte på frågan så jag lät det passera.
-Stanna här. Sa jag sen till taxigubben och vi klev ur.
Vi gick in på hans tomt och jag beundrade hans stora fina hus. Pengar hade han fortfarande iallafall.
-Du väntar här, jag fixar det här själv, det är bättre att han tror att du är död.... Sa jag sen och fången bara nickade och stod kvar på uppfarten.
Jag gick med arga steg till ytterdörren och knackade på.
Inte långt efter så öppnades dörren och en tjej öppnade dörren.
Hon höll i ett litet spädbarn.
-Är Kai hemma? Frågade jag snabbt och hon såg lite rädd ut.
-Kai! Ropade hon och efter bara några sekunder så stod han vid henne.
Jag gav Kai ett lekfullt leende och han kände igen mig direkt.
-Gå in och fortsätt med maten älskling. Sa han och hon nickade och försvann in.
Kai kom ut och stängde dörren efter sig.
-Vad? Frågade han sen.
-En fågel viskade i mitt öra att det var din idé att döda några av mina bästa vänner. Sa jag och han flina till.
-Det där ärret passar dig verkligen. Sa jag sen med ett flin.
Han såg väldigt irriterad ut och de fick mig att vilja göra honom ännu argare. Jag visste exakt hur man retade upp honom.
-Så erkänn nu bara, om du erkänner så låter jag åtminstone din fru och barn gå. Sa jag sen han ändrade snabbt uttryck till nått mer räddare.
-Ja det var min idé. Sa han sen och jag flinade till.
-Bra. Sa jag sen och vände om för att gå därifrån.
Men då sa han nått bakom mig.
-Jag gjorde det för Becky... Sa han sen och jag vände mig då om.
-Becky.... Just det! Hon som förstörde hela mitt och mina polares liv! Ja hon! Sa jag sen och Kai spände sina käkar.
-Du älskar henne fortfarande...? Sa jag sen med en förvånad ton.
-Sluta.... Mumlade han.
-Säg som det är! Utbrast jag sen.
-Nej, jag känner inget för henne längre. Sa han och jag gav han ett leende.
-Vad bra, då bryr du dig väll inte om hon dör nästa vecka. Sa jag och gick därifrån.
Jag struntade i om Kai skrek efter mig att komma tillbaka.
Jag struntade i honom.
När jag kom fram till min fånge så började vi att gå igen.
-Vad var det för cykel du pratade om? Frågade jag sen och han gav mig ett lite läskigt leende.
