[Becky]
{2025}
De här tre sista dagarna hade flugit förbi och det var dags för mig och Jay att återvända hem till Korea.
Eller vi var ju redan hemma.
Men under hela den här månaden så hade jag alltid haft en person på tankarna.
Kai.
Undrade hur han hade det nu? Jag har inte sätt eller hört från honom på fem år.
Men jag hoppas han har det bättre än mig.... Det förtjänar han.
Jag satt på sängen och bara kollade ut över Seoul från mitt fönster. Solen började att gå upp.
Jag kollade på Jay som låg och sov bredvid mig.
Han var fortfarande lite ovan med tidsskillnaden.
Vi hade bara varit hemma ett par timmar.
Min mobil började vibrera och jag kollade vem det var.
Det var Milah.
Så jag svarade.
-Hallå....? Viskade jag för att inte väcka Jay.
~Hej.... Väckte jag dig?
-Nää, det är lugnt....
~Okej.... Jag ville bara höra om allt hade gått bra...
-Det gick mer än bra....
Jag lämnade rummet och gick ut till köket och satte mig på köksbänken och fortsatte att prata med Milah.
-Så hur är det med SeungKwan?
~Jag börjar bli orolig över honom och resten av gänget....
-Aha.... Vad är det då..?
~Dom hamnar bara i massa trubbel.... Och jag gör allt jag kan för att finnas där för dom, speciellt för SeungKwan....
-Det är inte så mycket du kan göra än att du bara spelar med. Se bara till så att de inte slutar som Kai och dom andra.... Splittrade..... Eller döda.....
~Becky...... Säg inte så.....
Jag blev avbruten av att nån knackade på dörren och jag fick avsluta samtalet med Milah.
Jag gick till dörren och öppnade och när jag såg vem det var fick jag en chock.
-D-Dragon..... Stammade jag fram och han flinade till och bara klev in.
-Åh sluta kalla mig det... Det är utdött för länge sen. Sa han och gick in som värsta divan och slog sig ner på soffan.
Jag visste inte vad han gjorde här och jag hade aldrig riktigt haft en chans att se honom på det här sättet.
Jag hade aldrig pratat med honom förut.
-Vart är Jay nu då?! Frågade han otåligt och ställde sig upp och kollade på mig med ett flin.
Jag svalde hårt och pekade in mot sovrummet.
-Hmmm.... Tack.... Sa han med en lugn och lite flörtig ton.
Vad gjorde han här?
Jag var fortfarande i chock.
Skulle han döda oss nu?
[Hemlig person]
(Fem år tidigare)
-Så nu när du är vaken och allt, kan du snälla berätta för mig varför du dödade några av mina allra bästa vänner...? Frågade jag lugnt.
Jag kollade på den förvirrade killen som var täckt i aska.
-Eh.... Jag vet inte..... Stammade han fram och jag flinade till.
-Du minns inte mig.... Eller hur? Frågade jag sen med ett flin.
Han kollade lite mer på mig innan han fattade att det var jag.
-Eh.... Jag vet inte varför, det var inte min idé.... Sa han sen och kollade skamset ner.
Jag suckade frustrerat och kollade på honom med en dödande blick.
-Så vems idé var det då? Frågade jag sen.
Jag såg hur han svalde hårt innan han kollade upp på mig.
-Det var Kai...... Sa han med gråten i halsen.
