Kapitel 2

9 1 0
                                    

Efter provet skickade min lärare hem mig. Jag orkade inte ens protestera. Han trodde att jag var sjuk och ärligt talat kände jag mig sjuk. Huvudet bultade och illamåendet kom i vågor över mig. Jag kunde inte skylla på pizzan längre då. Jag var helt enkelt i obalans. Mina känslor fanns överallt. Ni kan ju gissa hur provet gick.

Hemma liggandes på mitt blommiga överkast känns det lite bättre. Jag tänker konfrontera Ally när hon kommer hem och mamma med för den delen. Tankarna på Junis svek lämnade jag kvar i skolan trots att min mobil fortsätter plinga var femte minut och Junis namn lyser upp skärmen varenda gång.

Nu är det enda som existerar hur jag ska få min mamma att tänka om. Vi kan absolut inte ha några gäster över sommaren. Inte under någon omständighet. Vi har bara tre sovrum. Alla tre är små med flagnande tapeter och knarrande dörrar. Vår dusch är bara varm när den känner för det och toaletten lever sitt egna liv. Mitt i natten kan man höra hur den står och gurglar utan att någon använt den. Vårt kylskåp är en katastrof, nej hela köket är det. Odiskad disk, ruttnande mat och smutsigt golv. Ja alla golv är smutsiga, kläder ligger slängda i hela huset tillsammans med pizza som jag har tagit med hem från mitt jobb. Ett jobb som jag måste gå till ikväll. Jag stönar lågt och rullar runt så jag ligger på mage. Jag känner inte för att jobba, särskilt inte när det betyder att jag kan missa mamma eller Ally. Fast jag skulle aldrig någonsin skippa jobbet. Det är det enda som håller vår familj flytande. Visst mamma extraknäcker i Ellys bar då och då men det tjänar hon inte många hundralappar på.

Jag reser mig motvilligt upp och går till duschen. Mitt hår är fettigt och jag luktar svett. Att duscha är en hemskt upplevelse. Ibland är vattnet så iskallt att jag huttrande skyndar mig att skölja ur håret och ibland blir det så skållhett att jag tjutande hoppar baklänges ut och gnider min skållade hud. Jag vet inte vad som är värst.

Idag håller den en jämn temperatur ända tills jag ska skölja av mig en sista gång. Precis när jag smetat in hela kroppen i persikodoftande tvål så blir vattnet så kallt att hela min hud knottrar sig. Jag blundar hårt och sköljer snabbt av mig. Efter det skruvar jag tacksamt av vattnet och skyndar mig att komma ut ur duschen. På en järnstång som sitter på väggen hänger handdukar. Jag tar en handduk som luktar rent och gnider mig torr. Jag sveper den sen om kroppen och småspringer in i mitt rum. Gröna mjukisbyxor och en säckig t-T-shirt blir mitt klädval för promenaden till jobbet. Väl där har vi på oss jobbkläder.

Trots att det snart är sommarlov duggar det utomhus. Jag drar upp jackans huva och skyndar på mina steg. Ett gäng killar står och röker vid ett gammalt bilvrak. Inifrån huset hörs hög musik. De visslar när jag går förbi. Jag slänger en snabb blick på dem. Tatuerade dårar.

"Kom hit och var med på festen!", sluddrar en av dem.

Jag svarar inte utan går bara vidare med raska steg. De envisas inte men jag kan ändå inte andas ut förrän jag svängt runt gathörnet och inte längre hör musiken. Jag hatar det här kvarteret. Jag hatar husen, människorna, de söndriga bilarna. Ja precis allt.

Jag blinkar för att få bort tårarna som börjat bränna i ögonen. Innan jag kan hindra mig själv sparkar jag till en soptunna så hårt att den faller omkull. Skräp sprids över hela trottoaren och uppfarten till den som bor i huset. Det värsta är att jag lämnat de sunkiga kvarteren bakom mig. Huset som den här soptunnan tillhör är vitt och två våningar högt. En blank Volvo står på uppfarten och gräsmattan är välklippt. Jag har en sådan otur att dörren slås upp på vid gavel och en medelåldersman kommer ut från huset. Han har ljust hår som börjat bli tunt och en mustasch som slokar. När han ser mig och förödelsen jag orsakat spärrar han upp sina blå ögon. 

"Vad ska det här betyda?", frågar han högt men inte ovänligt. 

Jag stirrar stint ner i marken eller närmare bestämt på ett ekologiskt mjölpaket. En liten ko sitter på framsidan och ser nöjd ut. Jag hör att mannen kommer gående med långa steg mot mig. När han bara är någon meter ifrån mig så stannar han och harklar sig.

Stella NocteWhere stories live. Discover now