blame (swedish Zayn Malik fanfic)

kapitel 14

”Sorry, I just don’t understand”

”When you get angry at me, I somehow find that amusing and that makes me wanna be around you”, säger han enkelt. 

”Hey!”, jag slår honom lekfullt på axeln och han skrattar igen vilket smittar av sig på mig.

Det känns konstigt att sitta här med honom och faktiskt ha kul. Han är som en helt annan person runt sina vänner men jag gillar den här Zayn mer, när han är snäll och faktiskt säger saker man faktiskt kan skratta åt. Det här var så enkelt och okomplicerat.

Vi sitter ett tag till och pratar om allt möjligt. Han berättar roliga historier som han har upplevt och jag kan inte sluta skratta varje gång han kommer till slutet av en historia.

Klockan närmar sig sex och solnedgången speglas på himlen ovanför oss. Solens reflekterande ljus får utsikten att se ännu finare ut, om det nu var möjligt.

Min mage börjar kurra och jag känner att det blir dags för mig att gå hemåt, även om jag faktiskt inte vill.

”We should go. Chloé’s probably wondering where I am”, säger jag och ställer mig upp motvilligt.

”Yea, you’re right”, instämmer han och vi börjar gå mot utgången.

Vägen tillbaka till hans motorcykel känns snabbare på nåt sätt och när vi kommer dit tar han upp sin hjälm.

”Need a ride?”, frågar han och håller ut den mot mig.

”No thanks, I’ll walk”, svarar jag vänligt och han tar några steg fram mot mig, utan att släppa mig med blicken.

”You sure?”. Han kollar ner på mig och jag känner mig som hypnotiserad när jag möter hans blick med bara några centimeter mellan våra ansikten.

”Mhm..”

Han lutar sig framåt och förstör avståndet mellan oss när hans läppar pressas mot mina och jag kan inte hjälpa fjärilarna som dyker upp i magen igen. Jag vet inte varför han har den effekten på mig, men jag gillar det på nåt sätt... 

Du börjar falla för honom! säger mitt undermedvetna, men som vanligt så ignorerar jag henne för jag vet att det inte är sant.

Zayn avbryter kyssen och sätter på sig sin hjälm.

”See you in history, Nicole”, säger han innan han sätter sig på sin motorcykel och kör iväg.

När jag kommer hem har Chloé lagat middag åt oss båda och vi sätter oss ner vid bordet för att äta. Jag beslutar mig för att inte säga något om Zayn ännu, inte förens jag själv vet vad det är som pågår mellan oss. Men han kysste mig igen, det måste väl betyda någonting, ellerhur?

”How was your day, Chloé?”, frågar jag samtidigt som jag fyller våra glas med vatten. Ibland känns det som att vi är som ett gift par som bor med varandra och frågar hur varandras dag har varit.

”Boring. Alex were with his friends all day and I had nothing to do”

”Why didn’t you call Kate?”

”I don’t know... It seems like she’s been a little distant lately, don’t you think?”

”Yea I have, maybe she’s busy with school or something”

”It’s kinda wierd though”, säger hon och biter på sin kyckling.

Nästa dag när Chloé kör oss till skolan dyker fjärilarna upp i magen igen eftersom att historia är min första lektion. När jag går in i salen och sätter mig på min vanliga plats kommer det in elever varje minut men ingen Zayn. Läraren kommer in och lektionen tar sin början. Han kanske bara är försenad som förra gången?

Mr Smith börjar prata om Sovjet och deras roll i andra världskriget och efter en och en halvtimme är lektionen slut och Zayn har fortfarande inte dykt upp.

Under lunchrasten kan jag inte hjälpa men att kolla runt med mina ögon när vi sitter och äter. Alex kommer och sätter sig tillsammans med Ryan och Chris och en stund senare kommer Kate. Precis som jag trodde så berättar hon att hon har haft så mycket att göra vad gäller skolan men på nåt sätt känner jag mig inte övertygad nog.

När skoldagen tar slut åker vi hem och jag börjar direkt med att göra klart matten. Min mobil vibrerar av ett sms några minuter senare och Ethans namn syns på skärmen.

*Go to the movies tomorrow with me? :)*

Jag tvekar innan jag svarar. Menar han som en dejt? Det är klart att han gör, dummer, mitt undermedvetna dyker upp igen. När jag var ute med Zayn igår, var det en dejt? Jag gillar att tänka på det som en iallafall, han kom ju faktiskt till mitt jobb för att vara med mig.

 Jag gillar att vara med Ethan också men han kanske har uppfattat det på ett annat sätt, men visst kan vänner gå på bio tillsammans? Men innan jag vet vad det är som pågår mellan mig och Zayn bör jag inte gå på bio med någon annan, inte än.

*Don’t know if I’m free tomorrow, I’ll text you later? :)* , svarar jag och får lite dåligt samvete av min lilla lögn.

Han svarar med ett enkelt ”okay” och jag går tillbaka till min läxa och gör klart  den.

”Hey, are you coming out with us or do you need to finish your homework?”. Chloé kommer in till mitt rum och sätter sig på den lilla soffan.

”Out where?”, frågar jag och sätter mig ordentligt upp på sängen.

”I don’t know.. Some bar I think, don’t really remember the name”

”Old Fame?”

”Yes! That’s the one Alex was talking about. Wait, how do you know about it?”

Jag rycker på axlarna. ”People are talking about it in school”, ljuger jag för att jag inte orkar berätta om min lilla stund jag hade där.

Men borde jag följa med dem dit nu? Zayn kanske är där...

Jag slår igen matteboken och ställer mig upp. ”Let’s go”, säger jag innan jag hinner ångra mig.

”Really?”, säger hon överraskat och jag nickar. Om hon hade frågat mig exakt samma fråga för två veckor sedan hade jag sagt tackat nej direkt och stannat hemma. ”Okay then. We’ll meet the others there”.

Vi går ut och hon kör oss till baren som jag visar vägen till. Det går mycket snabbare att komma dit med bil och vi är framme efter några minuter.

Det är lagom mycket folk när vi går in och när Chloé får syn på Alex går vi bort till båset han sitter i med sina vänner.

”Who’s she?”, viskar Chloé och när vi står framför dem förstår jag precis vem hon menar. 

Emma sitter på Zayns knä där han sitter på stolen med ryggen vänd mot mig. Hon håller på och kysser hans hals och rör hans hår och mitt hjärta faller.