Genom den stora bilolyckan tappar Teresa Miguel minnet. Men vad händer när hon försvinner från alla? Mariano får lida mest när han får tro på att Teresa dog och som är hans flickvän och hela hans värld!
"Hallå vakna upp! Pablo kom hjälp mig. Vi tar...
Känslan när vi hör talas om den äkta kärlek. Jag ska erkänna för er att det finns ingen känsla för det. Det är bara ord om kärlek som vi får höra bara. Jag önskar att jag hade den sorten av kärlek men helst Kär och inte Lek. Men vänta en stund... jag hade ju den men jag tappa bort den i fyra år. Nu tror ni att jag fick tillbaks min kärlek efter fyra år men vem vet kanske ni har rätt. Jag ska berätta hur jag Teresa Miguel levde för fyra år sen och tills den här stunden utan min kärlek. Vill ni höra min saga...? Börja läs mina ord, tårar och min tomma minne som jag fick den efter lidandet.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
"Älskling jag åker till mina släktingar imorgon "
"Men Teresa när du åker dit du stannar för länge"
"Följ med mig då Mariano. Du kommer alltid att vara med mig där. Jag kommer inte stanna så länge bara en vecka"
"Teresa du vet att jag inte kan jag har mycket arbete".
"Jag förstår älskling men vi får väl höra av oss via mobiler"
"Aha så lätt för dig att bara höra min röst och inte träffa mig i en vecka?"
"Nej nej men vad kan jag göra annars hellre än att inte höra något om dig Mariano"
"Jag skojar bara med dig älskling. Åk dit och ha det så kul."
"Mhm.. det här är mitt lilla fina hjärta."
Jag vet att det är något på gång. Något stort som kommer förändra mitt liv. Iallafall Jag lämnade Mariano och åkte hem för att förbereda mig sedan åka direkt imorgon. Det kändes hur hjärtat börjar tala om för mig att den är i fara men jag trodde inte på det. Jag gick upp till vardagsrummet för att sitta med mina föräldrar. Min mor mitt blod satt bredvid mig och bara kramade mig så hårt. När jag vaknade kl 05.30 och kände hur kallt det var ute samt att regnet bara fortsatte och fortsatte. Jag satt och pluggade till kl 07.30. Mamma kom in och frågade mig om att åka imorgon istället. Jag svarade att jag måste åka idag. När jag sa hejdå till min familj det kändes att jag börjar leva i en stor och lång dröm. Jag tog bilen och började åka till Göteborg efter tre timmars bilkörning stannade jag i en cafeteria. Jag gick in och träffade en man som var från Skåne vi satt och fikade tillsammans och pratade om massa saker.
"Hej kan jag få en liten cafélatte tack" sa jag
"Cafélatte för den här finna lilla tjejen"
Sa mannen med vit hår och väldigt fina blå ögon.
"Är du chefen här" Undrade jag "Haha ja hur visste du det"
"Din attityd mot servitören" "Jaha! sätt dig och vila du har säkert kört mycket" sa han
"Ja från Stockholm södra" "Jaha men hur gammal är du tjejen du ser ung ut för att åka själv hela den här vägen"
"Jag är 19 år" "Ursäkta mig för att jag inte presenterade mig. Jag heter Leonard"
"Teresa Miguel" svarade jag
"Varför lämnar du ditt liv bakom dig och åker långt bort" "Ursäkta förstår inte"?
Genom mannens ord önskade jag verkligen att jag åkte tillbaka men jag hade lovat mina släktingar att vara hos de idag. Jag kände att det han säger är verkligen rätt och jag kommer åka längre bort än Göteborg. Den onda vädret och lastbilarna som råkar köra mot mig låter mig bli orolig.
"Det var inget ville skrämma dig bara". Svarade Leonard.
Jag och Leonard satt och talade i två timmar om mig och livet. När jag lämnade caféet gav han mig en macka och äppeljuice. Jag började köra efter 4 timmar och märkte att vädret blir dåligare bara.
"Nej nej nej neeeeej"
BOM!!
《{●}》
Gillar ni berättelsen dela den med era vänner, rekommenderar den och gilla den. För mer fördjupning kommentera så svarar jag så fort så möjligt. Tack så länge!
