Nevonis

Kapitel 2 - Lonioa

Jag ligger och kliar Nevonis under hakan när det bankar på dörren. Jag är för trött för att gå upp, och jag hör ändå dörren öppnas och min mamma när hon hon börjar prata med besökaren.
Efter en stund ropar mamma på mig. Jag klär på mig och rusar ner i hallen. Jag blir förskräckt när jag ser att det är ryttaren på draken från igår.

'Var hälsad, jag heter Lonioa. Har du möjligtvis sett något annorlunda häromkring? En stenliknande sak till exempel?' Frågar han samtidigt som han kastar en forskande blick på min hand.
'Va, näe? Inte vad jag vet?'
Precis när jag tror att han ska vända sig om och gå greppar han tag om min hand och vänder handflatan uppåt.
'Aha, den har valt dig. På så vis, var är den?' Frågar han med ett mystiskt leende på läpparna
'Hon heter Nevonis och du kommer inte få ta henne ifrån mig!' Jag känner paniken rusa upp inom mig.

Jag känner ett annat medvetande nudda mitt. Var inte rädd liten, vi ska bara ta iväg er till Ellesméra för att påbörja er träning.
Jag vacklar bakåt, aningen yr. Ryttaren som tydligen heter Lonioa ler mot mig. 'Nå, ska du inte hämta henne?'

Jag går upp till rummet igen och tänker på vad jag ska göra, sedan tittar jag på henne och tänker att hon inte är säker här. Det finns ju Iun'Qoan överallt här.
'Vad tycker du lilla Nevonis? Ska vi åka med dem till alvstaden?' Hon piper lite och kryper upp i min famn. Jag bestämmer mig för att göra som de säger och lyfter upp Nevonis och går ner till hallen igen. Lonioa tittar först på mig och sen på draken och nickar. 'Hon är verkligen en fin drake'
'Tack det tycker jag med'
Var hälsad, Nevonis. Jag är Irnenos.
Draken verkade ha talat till oss båda för Nevonis lyfte på huvudet och tittade på sin släkting.
'Nåväl, det bästa vore om vi gav oss av med detsamma men jag förstår om du vill säga hejdå till din familj.' Jag vänder mig om till mamma och märker först då att stora tårar faller ner för hennes kinder. Jag ger henne en stor kram och säger att allt kommer att bli bra.

'Jag är redo.' Jag svimmar efter det, antagligen var det här hela för mycket för mig. Jag vaknar upp och märker att jag ligger på något varmt. Jag öppnar ögonen och ser ett stort snölandskap breda ut sig över marken, jag flyger. Jag tittar ner och ser att jag ligger Irnenos med Nevonis i min famn. Jag blundar och somnar om igen, jag är trygg här.

KAP 2 KLAR! Kort men ändå ;3 kom gärna me feedback också!

~Tiger the Shur'tugal