Natten som förändrade mitt liv

Lugnet innan stormen

Solen sken och Dantes hovar rörde sig lugnt i en taktfast galopp. Jag njöt i fulla drag och tänkte att livet inte kunde bli bättre. Fältet tog slut alldeles för fort och jag bröt av till trav och styrde ut på grusvägen. Dante gick villigt ner i form när jag bad honom och jag red hemåt. Det hade varit en trevlig ridtur, men nu ville jag svalka av mig i vår swimmingpool. Jag bröt av och lät min ljusbruna valack skritta på långa tyglar. Några hundra meter fram på vägen låg vår stora moderna gård. De tre vita husen, stall, lösdrift och boendehuset, glänste i solskenet. Utanför huset fanns den nygrävda poolen och de stora hagarna. I hagarna så betade mammas sto Tequila och pappas hingst Wales. Min kompis Mich som var i Thailand på semester hade sin Frieser valack Natan hos oss. Natan stod i samma hage som Wales. Till min förvåning såg jag att det stod tre bilar istället för två på gårdsplanen. När jag kom närmre såg jag att det var min farbror Martins bil. Han hade väl kommit för att hälsa på. Jag satt av Dante och ledde in honom i stallet. Jag sadlade snabbt av och släppte ut honom till Tequila. Sedan gick jag in i huset för att höra vad som stod på. Huset luktade hallonsaft och dammig sommar.
-Hej Jannie! Kom ut och fika, Martin och Fia är här, sa min mamma i dörröppningen. Hon bar på en gräddtårta som såg ovanligt smaskig ut. Självklart följde jag efter.

Ute på terrassen satt den runda och glada Martin och såklart den pinnsmala Fia. Fia var Martins tjej. Hur en så ful man kan hitta en sådan model som Fia är ett mysterium för mig.
-Tjeeena Jannie! Sa Martin med sin höga ljusa röst.
-Tja! Sitter ni här och mumsar? Sa jag och skrattade.
-Ja, Martin gör det, men inte jag, sa Fia snofsigt. Jag struntade i henne.
-Du Jannie, du är ju så stor nu. Hela 15 år faktiskt. Så det gör väl inget om jag snor med dina föräldrar på en vinprovning och hotell en natt? Du klarar dig väl själv, skojade Martin.
Hmm.. En natt hemma själv, det kunde bli skoj. Lite fest sådär.
-Åå, ja självklart. Ta dem bara, skrattade jag fram.
-Tack Jannie. Vi åker med Martin och Fia om en timme eller något. Du kommer ju ihåg att fodra hästarna och så, sa pappa.
-Men inga fester! Du kan få bjuda hem max fyra kompisar och absolut ingen alkohol, förmanar mamma. Jag slutar lyssna och pillar på mina nymålade naglar istället.
-Såklart inte, mumlar jag. Mamma verkade nöja sig med det.

När de äntligen åkt och jag var själv så ringde jag alla mina festprissar till kompisar och bjöd in de till fest. Men jag var noga med att säga 'Ingen alkohol'. Jag ville inte ha problem.

Jag gick och duschade och gjorde mig iordning. Jag tog lite vattenfast mascara för jag antog att poolen skulle bli flitigt använd. Sedan gick jag ut i vardagsrummet. Nyheterna var på TV och något om en storm dök upp. Det skulle tydligen bli storm i hela Sverige och Örebro var inget undantag. Jag suckade och visste att hästarna behövde stå inne. Jag stängde av TV:en och gick ut i hagen. Jag ledde in två hästar i taget och gav dem mat i boxarna i stället. Sedan gick jag in igen och väntade.

En efter en droppade kompisarna in. När det ringde på dörren för sjuttioelfte gången så stod Michs kille Kevin där. Jag visste att Kevin betydde trubbel men jag släppte in honom. Han var ju så snygg. Men det visade sig vara ett stort misstag när jag märkte att folk började bli alkoholpåverkade. Jag fick panik och såg att Kevin hade haft med ett helt öllager. Jag letade upp Samuel, min kille och fann honom upptagen med skolans snobb Vicky i mammas och pappas sovrum. Det skar till i mitt hjärta och tårarna strömmade nerför mina kinder.
-Din jävla skit! Jag hatar dig, skrek jag och Samuel hoppade upp. Han sprang fram och kramade mig. Jag märkte att han var full. Hans andedräkt stank av alkohol och jag puttade fräsande iväg honom. Jag grep min mobil och jacka och sprang ut. Himlen hade mörknat och det duggregnade. Vinden rev i mitt hår när jag sprang över det leriga fältet. Jävla Samuel, jävla Kevin, jävla fest! Kalla tårar rann längs min kind och jag stupade i leran.

Flera timmar gick, men jag bara låg där. Jag minns hur stormen vart allt kraftigare och hur vinden tilltog i styrka. Jag vart genomblöt på en gång. Tillslut förlorade jag medvetandet.
__________________________________________________________________
Tycker ni att jag ska fortsätta med 'Natten som förändrade mitt liv' eller ska jag börja på en annan novell? Vad ger ni för poäng, 1-10? Vad tycker ni om den än så länge?