Det var mitt i vintern utanför New York i en liten stuga, där bodde det fattiga paret Merwin. Men snart skulle ett mirakel uppkomma, ett påkostat mirakel. Daisy Merwin var gravid. Höggravid för att vara precis, och nu var de panikslagna för att telefonen hade slutat fungera och de behövde komma till ett sjukhus som låg flera kilometer bort. De hade inga grannar och varken Daisy eller Mattew hade körkort, eller bil för den delen. Det verkade som att de skulle behöva föda den sköra själ på en dammig lädersoffa där fjädrar stack ut lite överallt. Det såg inte bra ut, men det blev inte bättre. Ett oväder hade dragit över byggdes och det rann vatten längs insidan av vardagsrumsväggarna.
"Aah!" Skrek Daisy och höll sig på ryggen. Det var dags nu, hon staplade in i vardagsrummet, förbi stenåldersteven och lade sig ner med en duns. Nästa bakslag, soffan gick sönder av hennes tyngd. Daisy grät. Mattew gjorde sitt bästa men visste ingenting, vilket han inte vågade erkänna.
"Ta i nu! Du klarar det här!" Skrek han och höll henne hårt i handen. Ett dundrande muller hördes och de förstod att det skulle bli en lång kväll. Tiden gick och Daisy gjorde sitt bästa för att få fram den lille. Svetten glänste i pannan och andningarna var snabba.
"Jag har allt under kontroll." Sade Mattew för att lugna henne.
"Du har då humor in i det sista." Skrattade Daisy svagt fram. Hon måste ha insett vad som skulle hända.
Ett skrik hördes och Daisy stönade djupt.
"Kolla! Det är en pojke." Sade Mattew upphetsat. Han tog fram den lille för att visa Daisy, då han upptäckte en stor röd fläck. Han skyndade fram till hennes vackra ögon och stirrade in i dem. De var stilla, fridfulla men alldeles för stirriga. Hon hade slutat andas. Mattew fick panik och sprang genast ut med pojken tryckt hårt mot bröstet. Han stod i regnet och det droppade nerför ansiktet. Vid grusvägen sökte han med blicken för att hitta en bil, det hände kanske en gång i veckan. Med förhoppningar om det stod han där länge. Det var nog runt midnatt med tanke på hur lång tid förlossningen tog. Han hörde något som lät som en motor som surrade och lyssnade lyhört. Ett ljus syntes en bit bort och det blev större. Mattew skrek och viftade med armar och ben. Fordonet som kom saktade in och Mattew bankade på rutan och personen i bilen steg ut.
"Hjälp mig! Min fru behöver ett sjukhus nu. Hon är döende." Skrek han och pekade med sin lediga hand mot rucklet.
"Okej, jag ska se vad jag kan göra men jag har bråttom." sade kvinnan som samtidigt klev ut ur bilen, hon var inte hysterisk utan tog allting lugnt. De småsprang mot dörren och Mattew halkade nästan när han klev in genom dörren. Pojken bara hängde med och hade gärna satts någon annan stans. Han var inget annat än ivägen.
DU LÄSER
Drake Merwins historia (Gone novels)
General Fiction~Frågan är, vad gjorde honom till den han är? Detta är min version av hur han växte upp till denna udda personlighet!!~ •••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••• Drake Merwin, hatar kvinnor och älskar smärta, om det är någon annan som k...
