Kapitel 8

88 10 1
                                    

Idag är dagen,Jag ska möta Rosalie.
"Theo" Sa jag enkelt.
"Yes?" Sa han och log
"Jag ska göra en sak och kommer nog vara borta hela dagen,Du får vara Med Tilda och Oliver." Sa jag bestämt,Jag vill inte lämna Tilda och Oliver med Theo men nu har jag inget val.
"Okey!" Sa han trött.
Jag skrev en enkel lapp till Theo innan jag drog.
Rosalie..Hon kan inte vara min mormor,Min mamma skulle sagt det då. Hur ska jag gå in?
Bara hej mormor! Nej det Kan jag inte. Rosalie..Jag blir stressad bara att höra hennes namn. Aldrig någonsin kommer jag gilla någon med namnet "Rosalie".
Jag sprang igenom skogen,Själv,Utan Vilda.
Det var längesen Tora sa en plötslig röst,Vildas röst. Det var sjukt längesen vi pratade.
Ja,Jag har saknat dig Sa jag leendes. Det har jag gjort,Jag har saknat henne.
Får jag ta över om hon vill bråka,Jag lovar Tora! Jag är starkare nu! Sa hon och jag log lite
Jag tror dig Vilda,Om hon vill slåss ger jag makten till dig. Efter har sa det försvann hon in i mig igen. Mina ben var typ sönder när jag kom fram. Jag pustade ut i mer än 5 minuter. Sen samlade jag mod och knackade
"Hej Ciara" Sa Rosalie och så fort hon sa det gjorde hon mig förbannad. Jag heter inte Ciara. Jag är Tora.
"Hej mormor" sa jag med en betoning
"Kom du tillbaka,Eftersom du älskar mig?" Frågade hon när hon öppnade.
"Om jag måste ska jag döda dig,Jag älskar dig inte,Jag har frågor som måste ha svar. Du svarar sen pratar du ALDRIG med mig igen. Uppfattat?" Sa jag snabbt.
"Okey.." Sa hon fast jag visste att hon ljög. Hon skulle aldrig låta mig vara.
"Varför hade jag flera mates"
"För du är Ciara"
"Vem är Ciara?"
"Det är du"
"Vem är jag?"
"Ciara"
Så höll vi på fram och tillbaka. Bara om den dumma Ciara.
"Tack. Hejdå." Sa jag argt. Jag är förbannad. Kan hon aldrig svara ordentligt. Jag lät Vilda ta över och vi sprang hem. Jag var inte ens andfådd. Jag var bara förbannad.
Theos perspektiv.
"Hej babyboo! Jag är på ärende. Du måste vara med Oliver och Tilda. Jag blir besviken annars! Puss //Tora" Hade hon skrivit. Vilken ärende? Jag börjar bli nervös. Hon kanske har skadat sig.
"TORA" Skriker en röst,Oliver.
"TORA ÄR INTE HEMMA! DU FÅR LEKA MED MIG!" Skriker jag och genast kommer två vargungar. 
"Kull" Säger Oliver
"Kurragömma" Säger Tilda
"Sillburken" säger jag till dom.
"Vad är det?" Frågar hon.
"En gömmer sig och alla andra letar. Om man hittas så ska den som hittar en gömma sig brevid och den som är sist förlorar" säger jag och rycker på axlarna. Väntar på svar.
"Vad väntar du på? Skifta! Vi ska leka!!" Säger han och vi leker bort heela dagen. Ååh jag vill vara liten igen. En springande varg hörs på vägen och jag stannar upp och lyssnar. En ilsken Tora stormar in på uppfarten och morrar dovt.
"Hon ska få ångra det" Muttrade hon och jag rusade upp och mötte henne i en kram.
"Tooooraaaaa" Sa jag som ett barn och drog in hennes ljuvliga doft.
"Theoooooo" Svarade hon och jag kände hur hon log. Tilda och Oliver kom också springandes och mötte Tora i en kram.
"Nå sötungar,Har Theo skött sig?" Frågade hon och dom svarade ja. Dom berättade hur vi hade lekt bort heeeela dagen.
/sorry för inaktivitet. Snart back on track!! Aurora

Forever and Ever {Paus}Där berättelser lever. Upptäck nu