The House

Kapitel 4

Jag vill bara varna att det här kapitlet kommer vara väldigt läskigt.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kvinnan hade ett förfärligt, blodigt och mörkt ansikte. Plötsligt kände jag ingenting. Jag kände inte mina rörelser.
- Gå till köket, sa kvinnan långsamt.
Dörren flög upp i en smäll, och jag gick till köket. Jag kunde inte stoppa mig själv. Hon hade förtrollat mig. Inuti hade jag panik, men ingen såg det. Jag såg mamma och pappa sitta vid köksbordet och äta mat. Pappa tittade förundrande på mig och jag försökte skrika "HJÄLP!" men det gick inte. Jag stod nu i köket. Kvinnan hade osynligt följt efter mig.
- Ta stekpannan och kniven, sa hon.
Jag gjorde som hon sa. Jag grät, jag var rädd. Skulle hon döda mina föräldrar genom mig?
- Döda dina föräldrar, sa hon nu.
Jag fick mera panik, kroppen gick mot köksbordet där mamma och pappa satt. Jag såg skräcken i deras ögon. Jag höjde kniven. Jag hörde mammas skrik. Jag hade hoppats att pappa skulle stoppa mig men det var försent. Mamma var död. Jag hade slängt den tunga stekpannan i pappas huvud och slängt kniven i mammas bröst. Jag var nu tillbaka till mig och kunde styra vad jag gjorde. Jag var så ledsen att jag inte kunda gråta. Men kvinnan hade förtrollat mig, jag var hemsk. Jag hade blivit en mördare.
Jag hämtade två sopsäckar, jag la mamma i en påse och pappa i den andra. Kvinnan var borta. Jag slängde mamma och pappa ut i skogen bakom huset, och där skulle de ligga.
- MWHAHAHAHAHAH! skrattade jag.

Nästa dag var det skola, polisen hade varit i huset på morgonen. Jag hade stått i trappan och glott, antagligen var de för rädda för att gripa mig. Eller så trodde de att jag var ett spöke, skulle iaf jag trott. Jag gick till skolan men det var ingen vanlig dag. Alla verkade vara rädda för mig, ingen mobbade mig. Det var som att alla visste att det var jag. Som att jag var osynlig. Men mina tankar var bara på att döda hela skolan, men jag gjorde inte det. Inte idag, ksk imorrn. Elr dagen efter imorrn. Elr senare.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Så, då var ännu ett kapitel slut. Tyckte ni om den? Jag hoppas det iaf. Jag älskar verkligen skräck, gör inte ni det? Såklart ni gör! Varför läser man det här om man inte tycker om skräck.
                       Bye bye!