Jag var klar med läxorna. Jag tänkte: Vad ska jag göra nu? Jag gick ut i trädgården och la mig i gräset. Mamma sa alltid att jag inte skulle lägga mig i gräset för då får jag gräsfläckar, men jag brydde mig inte om det. Jag tittade upp mot den blåa himlen. Jag blundade och somnade.
Jag vaknade av mörkret, jag ställde mig upp och tittade mig yrvaken omkring. Jag gick in i huset.
- Jaså? Är det dags att komma nu!!? Skrek pappa.
- Vi har varit så oroliga! sa mamma och kramade om mig.
- Jag råkade somna i trädgården, det hände ju inget.
Mamma och pappa tittade förvånat på mig.
- Vadå somnade i trädgården? Vi har letat precis överallt ju! sa mamma förvånat.
Jag stirrade på de med stora ögon.
- Jag kan ju inte direkt ha somnat och sen varit osynlig, och jag har aldrig i hela mitt liv gått i sömnen, sa jag.
Pappa gav mig en käftsmäll, och skrek:
- VARFÖR LJUGER DU FÖR OSS?? BERÄTTA SANNINGEN!
Jag skakade på huvudet:
- Det ÄR sanningen. Jag har inte gjort något annat!
Mamma och pappa blev arga.
- UPP PÅ DITT RUM!! skrek pappa.
Mamma nickade. Jag gick långsamt upp till mitt rum och satte mig i sängen. Pappa låste min dörr.
Jag började genast gråta. Jag kände något konstigt i bröstet. Efter 3 sekunder hade jag jätteont överallt.
- VAD HÄNDER??
Jag såg en kvinna framför min garderob.
- Vem är du?
Jag gick långsamt mot dörren.
- SNÄLLA, ÖPPNA!
Kvinnan närmade sig mig.
- Va.. Vad vill du mig?
Kvinnan var så nära att jag kände hennes andetag..
- Hjälp mig, viskade kvinnan.
YOU ARE READING
The House
HorrorEmma är ett adopterat barn är väldig speciell. Hon klär sig som på 1800-talet, en dag blir hon inlåst på sitt rum. Då kommer det en kvinna, hon är blodig och förfärlig. Kvinnan ropar på hjälp, och då blir Emma en mördare och resten får du läsa om ;)
