The House

Kapitel 6

Idag hade jag tröttnat på att leva, jag skulle ta självmord. Hoppa framför ett tåg, den enda rädslan jag har är att jag åker till himlen eller helvetet. Men det var fortfarande morgon, jag hade ingenting att göra. Det var astrist att leva och inte kunna skrämma folk! Jag bytte om till min dagliga stil och väntade.

Klockan var 22.26 och tiden var snart inne. Jag hade förberett mig med blod överallt och det långa, svarta håret var framför ansiktet. Jag gick ut ur huset. Det var alldeles dött på gatan. Jag drog bak håret lite så att jag kunde se mina steg.

Jag var framme vid järnvägsrälsen, jag visste inte när tåget skulle komma. Jag bara stod där och väntade, och väntade.

Nu kom den äntligen, efter typ en halvtimmes väntan. Den närmade sig. Tutade som en galning men jag brydde mig inte. Snart skulle jag dö, snart skulle jag slippa leva.

Jag stod kvar på samma ställe. Jag låg inte ens ner. Eller? Jag vände mig om. Jo, där låg min kropp. Alldeles söndersliten. Jag kände inga känslor, ingen glädje, ingen sorg. Min kropp fick ligga kvar där och jag gick hem.

Allting var annorlunda hemma. Jag minns inte att det var blod överallt på väggarna. Ser jag i syne? Eller var det kvinnan som förtrollade mig till en mördare? Det måste ha varit hon. Nu kände jag faktiskt att jag ville träffa henne.
- Hallå? ropade jag.
Min röst hade förändrats, den lät mörk och läskig. Kvinnan stod nu framför mig.
- Jaså? Du har alltså gått och blivit spöke nu? sa hon och flinade.
- Mm, kan du lära mig hur man blir läskig? sa jag.
Hon såg ut att tveka, hoppas hon säger ja nu.
- Hur menar du? Du är ju ganska läskig, sa hon tillslut.
- Njamen, hur man skrämmer folk!
- Jaha, det är enkelt. Stå bara där och stirra och var obehaglig. Sen kan man ju göra så att det rinner blod ur munnen.
- Hurdå?
- Vad tror du? Fyll munnen med blod! sa hon och försvann.