Beck; (relationer och utredningar)

Besatt

Morgonen efter (18 December Kl. 07:37)

Josef vaknade av sig själv, han skulle till jobbet. Vardagarna var sådana, han hade något inbyggt alarm som gjorde att han vaknade.

Men han ville verkligen inte till jobbet, han ville inte röra på sig. Alex låg fortfarande mot hans kropp, hennes ena ben låg över hans vänstra ben. Och han höll om hennes midja. Den handen han hade sitt huvud på stoppade han ut. Drog henne genom håret försiktigt. Ville inte väcka henne. Hennes ansikte in mot hans nacke, kände hennes utblåsningar över hans hud. Han blev helt varm. Behövde han verkligen till jobbet idag? Kunde han inte skita i det, ligga kvar hos henne. Han visste inte hur lätt väckt hon var, skulle hon vakna så fort han rörde på sig? Han skulle bli tvungen att testa den teorin snart. Men han hade ett tag på sig att ligga kvar vid hennes sida. Så han utnyttjade den tiden genom att dra fingrarna genom hennes hår. Klia hennes rygg med andra handen. Bli varm i hela sin kropp av att vara nära henne.

Men tillslut blev han tvungen till att röra på sig. Han släppte henne försiktigt, bäddade in henne i täcket. Hon sov fortfarande, han log för sig själv. Drog sin hand över hennes kind, sedan till hennes nacke. Han strök hennes kindben med tummen några gånger. Han tittade på henne när hon sov, fridfullt och djupt.

Han släppte sedan handen, gick ut ur sovrummet tyst och hämtade sina saker i lägenheten. Gjorde en macka i köket till sig. Han skrev en lapp till henne fort med mackan i munnen. Sedan gick han till hallen, satte på sig sina saker och åkte hem till sig för att byta om innan han åkte till jobbet. Om han kunde ha kvar kläderna på så skulle han, de luktade Alex. Bästa doften han visste.

Kl. 10:48

Alex ryckte till, tog ett snabbt andetag och öppnade ögonen. Hon försökte väcka sina ögon, och sitt huvud som gärna hade sovit lite till. Hon tittade fundersamt framför sig, tog en stund innan hon förstod vad som var fel. Josef! Vart var han. Hon satte sig upp fort, tittade runt sig och ut i köket. Sedan tittade hon ut genom fönstret, såhär ljust brukade det aldrig vara på morgonen när hon skulle till jobbet i december. Inte för att hon skulle dit, hon var sjukskriven denna veckan. Men hon insåg, efter en långsökt tanke, att han inte var där. Han hade åkt. Hon suckade tungt, stängde ögonen och log för sig själv. Tänkte på honom, på igår. Hon föll bakåt igen, ner med ansiktet på kudden han sovit på. Den luktade Josef. Hon log stort.

Efter några minuter satte hon sig upp igen, tvingade sig själv upp och ut till köket. Haltade ut. Hon gick för att öppna kylen, men hennes blick föll ner på köksbänken. Där låg en lapp, hon förstod precis vem det var som hade lagt och skrivit den där. Hon läste:

Godmorgon!
Hoppas du sovit gott, jag snodde en macka från dig. Sorry, men du får inte tillbaka den (;
Vi ses nästa vecka,
//J

Hon log för sig själv, hon tog upp lappen. Bara tittade på den, hon skulle inte slänga den. Hon fick hitta något ställe, i sitt nattygsbord kanske. Hon gick till den och la ner den i en låda.

Hon log stort för sig själv, men slutade fort. ~Vad håller jag på med? F@n!~ tänkte hon och drog handen genom håret.... Sitt hår, som Josefs hand varit i. Hon log för sig själv igen, hon hade varit säker igår. Hon var säker på honom. Och hon hatade att det inte skulle kunna bli dem. Hon var ingen relations person, eller inte skulle hon passa som det iallafall. Det var väll därför hon höll sig undan från kärleken. Men att hålla sig undan från kärleken var att hålla sig ifrån honom. Helt omöjligt, inte bara för att han var hennes kollega, utan också för att hon drog sig till honom. Hon kunde inte låta bli att göra det hon inte borde. Titta, prata mer än nödvändigt, röra vid honom och låta sig ta undantags kvällar. Som hela igår och nattens händelse. Hon lovade sig själv att det inte skulle hända igen, men hon visste innerst inne att det aldrig skulle hålla.