Kapitel 5, del 2: En Oväntad Vändning

3 0 0
                                    

Kvällen är fortfarande ung när jag förbereder min väska inför hemresan imorgon, och ett meddelande från Natasha dyker upp: "Kom till orienteringstavlan ikväll vid 23:00. Det är något jag måste berätta för dig! Xoxo Natasha." Efter en kort promenad väntar jag på Natasha. Klockan är redan 23:15 och hon syns fortfarande inte till. Kylan tär upp min värme och snön börjar falla kraftigt. Typiskt nog bar jag enbart en tjock kofta för att motstå kylan. Det är svårt att hitta tillbaka till spåren, och med snön som täcker över och alla ljus släckta känner jag tårarna falla och tröttheten smyga sig på mig. Jag är fortfarande tanklös om vilken väg jag bör ta...

Efter ytterligare 20 minuter sjunker jag ner mot ett träd för att vila. Känseln i mina händer och fötter har redan tappats, och så småningom börjar jag även tappa känseln i min mun. "SOPHIA!... SOPHIA! VAR ÄR DU? HÖR DU MIG? SOPHIA." En bekant röst väcker mig ur sömnen, och med den lilla kraft jag har skriker jag, "Snälla någon! Hjälp mig!!!" för att sedan somna om igen.

Jag återfår medvetenheten för att inse att jag ligger på en säng med ett hårt grepp runt min höft och ett halvbränt ljus stående på trägolvet. Var allt en dröm? "Mår du bättre nu, Sophie?" Jag vänder mig om för att hitta Sebastian bredvid mig med sin halvnakna överkropp intryckt mot min hud. "FAN" Tankarna virvlar vilt, och han märker skräcken i mina ögon. "Det är inte som du tror, Sophie. Jag lovar." "Vad gör du i mitt..." Innan jag kan avsluta min mening rusar minnena upp...

Jag tar på mig koftan, som har torkat tack vare att Sebastian hängt upp den för mig, och vi återvänder separat till samlingsplatsen där resten av klasserna inväntar bussen.

En Vecka Kvar Till Jullovet: Mellan Drömmar och VerklighetKde žijí příběhy. Začni objevovat