~Förbjuden Romans - 1 - Början På Något Nytt~[HP FF - Snape]

~Kapitel 22~

Halv åtta ringer min klocka, jag stänger av den och sätter mig upp. Det ligger ett vikt papper på mitt sängbord, jag öppnar det och läser.

"Miss Lovegood, klockan 08:00 skall du infinna dig på mitt kontor för diskussion. Med vänliga hälsningar Filius Flitwick." Jag suckar djupt, lägger tillbaka pappret på bordet och gnuggar mina trötta ögon med topparna av mina fingrar. Jag tar på mig mina kläder, sätter upp mitt lila-röda långa lockiga hår i en lång femdelad fläta och efter att ha suttit i några få minuter på sängen funderandes över vad som ska hända idag lämnar jag min sovsal med slopade axlar och huvudet nerböjt. Jag går genom sällskapsrummet, elever sitter och tjattrar glatt med varandra i soffan och några står otåligt lutandes mot väggen, förmodligen i väntan på en annan elev, och sen går jag vidare ut i den elevfyllda korridoren.

Det tar ungefär 10 minuter att gå till professor Flitwicks kontor, hela tiden är mitt huvud nerböjt, mina händer kallsvettiga och de skakar när jag knackar på dörren till professorns kontor.

"Kom in!" ropar han från andra sidan dörren,"God morgon Miss Lovegood. Sitt." säger han och pekar på en stol, Hans bruna hår ligger platt och slickat som det alltid gör. Jag sätter mig långsamt ner och ser på honom  lite försiktigt. Mina ögon är svullna efter att ha gråtit under natten.

Efter några sekunder av ögonkontakt knäpper Flitwick ihop sina fingrar och lutar sig lite framåt mot bänken,

"Nu, Miss Lovegood, som jag förstår det så har dina föräldrar nyligen gått bort. Skulle du vilja prata om det?" frågar han med ganska pipig röst och ser på mig med snälla ögon, jag skakar på mitt huvud.

"Okej, då diskuterar vi din frånvaro igår. Jag har talat med alla professorer du skulle haft igår och vi har alla enats om att ge dig giltig frånvaro på grund utav den tragiska händelsen. Det är inte mer än rättvist." Jag nickar och ser på honom, min kropp stel och mitt ansikte orörligt. Va still Penelope, håll masken, om du rör dig nu så börjar du gråta, sitt still, sitt still, sitt still...

"Då så, du måste ta dig hem för jag har blivit informerad att om två dagar kommer dina föräldrar begravas och du har fått en veckas ledigt för att lugnt kunna ta dig hem och tillbaka samt få lite tid att bearbeta allt som hänt. Känns det okej?" Jag nickar mot honom men säger inget. Professorn nickar tillbaka mot mig och han verkar förstå att jag inte vill tala.

"Då så, gå och packa, du möter professor Snape vid de stora portarna och han följer dig till perrongen. Han anmälde sig frivilligt att göra det, han sa något om att du var hans stjärnelev och att han kände ansvar för dig." Det sista mumlar professor Flitwick nästan ohörbart, han ser otroligt förvirrad ut eftersom att Snape inte ens tar något personligt ansvar för sitt egna elevhems elevers hälsa.

"Så, iväg med dig nu." avslutar han sedan med, jag reser mig upp utan ett ljud och går långsamt ut ur det notboks fyllda kontoret.

Jag packar tanklöst och sakta. Jag vet inte ens vad jag packat, jag bara lägger i det som ligger framme. Sedan tar jag min väska och lämnar elevhemmet bakom mig. Jag går som i en dimma, ovetande om vad jag gör, men hamnar till slut framför de stora portarna där professor Snape står och väntar på mig. Min mage drar ihop sig, mitt hjärta bultar hårdare och snabbare för varje steg närmre jag kommer honom. Hans långa rock hänger magiskt ner till golvet som en svart skugga och hans armar är elegant hopknäppta framför hans mage. Jag kan inte se honom i ögonen. Min blick är nerfälld när vi börjar gå över den stora stenbron för att ta oss till vagnarna som dras utav ett av mina favoritdjur, Testraler. Vi går i tystnad, jag ser hela tiden ner på marken, Snape gör inget försök till att tala med mig men då och då kan jag känna hans blick bränna mot sidan utav mitt ansikte och toppen utav mitt huvud...

Jag hoppar upp i vagnen och till min förvåning sätter sig professor Snape jämte mig, istället för mitt emot mig. Jag fortsätter se ner på mina skor istället för på honom. Den svarta vagnen börjar rulla.

"Miss Lovegood, jag beklagar verkligen..." säger han och lägger sin hand på min axel, jag stelnar till, han måste ha känt det för han flyttar sin hand nästan omedelbart.

"Har du någonstans att ta vägen när skolåret är slut?" frågar han sen, jag funderar en stund, alla mina släktingar bor i andra länder så till slut skakar jag på huvudet. Vart ska jag ta vägen? Vad ska hända nu? Hur ska jag kunna gå kvar på Hogwarts, jag kommer bli tvungen att flytta till ett annat land, jag kommer förlora allt jag älskar... Hogwarts, England, Engelska, Coraline, Joshua... Severus... Jag lutar mig framåt och sätter armbågarna på mina knän innan jag vilar mitt ansikte i mina små bleka händer och suckar djupt.