"Gå i förväg du," säger jag till Tina och hon förstår att det inte är någon idé att försöka tjata sig till något annat.

Medan Tina försvinner bort mot matsalen beger jag mig mot 9A:s uppehållsrum. Där, omringad av sina vänner, står Ben och verkar som de flesta andra diskutera det precis genomförda provet. När han lägger märke till min närvaro ursäktar han sig dock fort och skyndar fram till mig.

"Hur gick det?", frågar jag, varpå Ben rycker på axlarna.

"Helt okej. Jag borde bli godkänd i alla fall," svarar han och tillsammans går vi till hans skåp. "Hur gick det själv?"

"Fruktansvärt," suckar jag och lutar mig mot skåpen bredvid Bens medan han lägger in sina material.

"Äsch då," säger Ben och låser sitt skåp innan han låter sin arm slingra sig runt min midja. "Det är bara ett matteprov."

Ben placerar en snabb kyss mot mitt huvud innan vi tillsammans strosar mot matsalen.

"Vill du hänga efter skolan?", frågar Ben medan vi slingrar oss fram mellan hjordar av elever.

Det finns inte en gång då jag inte vill umgås med Ben, men denna kväll har jag dessvärre dragit på mig planer och jag vet att jag kommer ha fem arga tjejer efter mig om de planerna ställs in.

"Jag hade jättegärna, men vi ska ha tjejkväll hemma hos Julia."

"Låter kul," svarar Ben och ler. "Vill du ha skjuts dit?"

Det tar emot att även denna gång att säga nej när jag inte kan tänka mig något bättre än att sitta bakom Ben på hans moped. Men eftersom Tinas mamma redan erbjudit sig att köra oss och jag redan tackat ja får jag helt enkelt trycka ner min desperata längtan efter Ben.

"Det behövs inte," svarar jag och ler ändå tacksamt för erbjudandet. "Du kan däremot få köra hem mig efter skolan om du vill."

Ben skrattar åt min bedjande blick och kramar om min midja lite extra.

"Latmask," säger han ger mitt huvud ännu en kärleksfull kyss.

Jag vet inte varför jag har förväntat mig att Julia ska bo i något form av slott med privata butlers och vallgravar

Ups! Ten obraz nie jest zgodny z naszymi wytycznymi. Aby kontynuować, spróbuj go usunąć lub użyć innego.

Jag vet inte varför jag har förväntat mig att Julia ska bo i något form av slott med privata butlers och vallgravar. Den tanken känns rätt så löjlig när jag nu står framför en helt vanlig villa.

Klockan är runt sju på kvällen och både jag och Tina är klädda i våra pyjamasar, då Rebecka bestämt detta som kvällens klädkod. I min famn håller jag en papperskasse full med chipspåsar och annat snacks som jag och Tina blivit ombedda att köpa med, medan Tina bär en tung ryggsäck som är fylld av cider och sprit inpackat i strumpor. Detta för att hennes mamma inte ska höra klirret och förstå att det inte bara är tjejsnack som vankas ikväll.

Spruckna läppar och mellanmjölkOpowieści tętniące życiem. Odkryj je teraz