Portalen

f y r a

Efter ha uteslutit att jag är en av elementen hördes mammas hjärtskärande tjut samtidigt som hon höll för munnen för att va så tyst som möjligt. 
Jag knep ihop ögonen. Det gick inte att hindra tårarna. Jag öppnade ögonen och tittade mot mina föräldrar. Både min bror och pappa höll om mamma, för första gången mötte jag min brors blick och jag kunde skymta att även han hade en tår som dalade sig ner från hans kind. 
Min bror och jag hade aldrig varit nära, men nu insåg jag hur mycket jag skulle sakna även honom. 

- Låt oss fortsätta sa ledaren och vinkade fram en av styrelsens medlemmar från vägspärr hjältarna. 

Han höll fram glaskulan som tillhörde deras vägspärr och jag la händerna på den. 
Ingenting hände. 

Hjältarnas medlem gick tillbaka och Hjärnornas medlem kom fram. 
Ingenting hände när jag rörde deras glaskula heller. 

Odödligas medlem kom fram. Min handsvett var påtaglig. 
Är jag en odödlig trots allt? Jag satte mina darriga händer på glaskulan. 
Ingenting hände. 

Den odödligas styrelsemedlem vände sig mot vår ledare och sa "Hur är detta ens möjligt." 
Det var nu åter igen knäpptyst. Alla blickar vändes från vår ledare tillbaka till mig. 
Ingen förstod vad detta innebar.
Vår ledare, Mark vände sig mot kistan med alla kulor och plockade upp ännu en. 

-  Det är omöjligt säger de odödligas styrelsemedlem 
- Osannolikt, men inte omöjligt nästan viskade Mark fram när han kom fram mot mig med en kula som hade svartare ton av glas. 

Jag såg hur Mark torkade av damm som hade lagt sig på kulan, den hade jag aldrig sett förut och med tanke på alla andras häpnade blickar hade ingen annan det heller. 

 Utan ett ljud sträcker Mark fram kulan mot mig, i vanliga fall lägger man bara handen ovanpå kulan och styrelsemedlemmen håller sina händer under. En liten skepnad ska då visas ovanför våra händer om jag har rätt vägspärr, i skepnaden visas också vilken som är min gåva. 
Den här kulan räcker mark över så att jag ska hålla den ensam. 

Ovanför kulan kommer en skepnad, där ser man mig med en äldre person framför mig. Mina händer vilar på personens axlar och plötsligt är den borta. 
Skepnaden försvinner. 

Från att vara knäpptyst börjar nu folk hysteriskt ifrågasätta vad som händer. 

- TYSTNAD skriker Mark och ger alla i elementen en besviken min.

Ni ska nu få lära er en del av vår historia endast styrelsen tidigare varit medveten om. Jag inser att ni behöver svar, det ska ni få och så även du säger Mark och tittar på mig. 

När våra grundare började bli gamla insåg de att de behövde skapa ett efter liv. De ville inte att de skulle vara upp till människans tro vart vi skulle hamna, vi hade ju våra egna gudar. Alltså ska vi ha eget efter liv. 

Så de skapade något som kallas för Portalen, bakom portalen så finns de ett efter liv för alla som går bort i vår värld. Där återförenas man med alla som tidigare levt i vår värld, där finns de inga vägspärrar, där har alla samma krafter. 

Isac, de odödliga insåg att hans tre med grundare till vår värld kommer att dö men inte han. 
Därför gjorde han sig till Portal väktare. Alla som dör måste passera via honom. 
På så sätt kan han själv gå in i portalen när han själv så önskar, vara med de andra grundarna.

Det finns också något som heter Nedre Portalen, där hamnar de som brutit mot våra lagar, det är inte speciellt många, men de finns de som försökt genom dessa tusen år att skada den harmoni vi lever i. Isac har skött båda portalerna. När den sista grundaren dog, Ana i Elementen så gjorde sig Isac till en Ande. På så sätt kunde han ta emot de som dör, vara med sina med grundare men samtidigt inte leva i en evighet tillsammans med oss. 

Av någon anledning så är Isac inte längre en portal väktare, och det är det bara du som kan ta reda på varför säger Mark och tittar på mig.