Portalen

e t t

Jag tittar mot fönstret, regnet piskar mot fönsterrutan så hårt att jag är lite orolig för att det ska gå sönder. Jag ser en blixt slå ner på himlen och mullrandet som bara kommer någon sekund efter. Jag tittar på klockan. 07.15. En rysning går igenom min kropp. Inte för att det åskar, nej. Något mycket värre än så händer idag. 
Det är min ceremonidag. Min födelsedag. 

Jag hör tisslande utanför min dörr och ser sedan handtaget långsamt öppnas, 
i kör hör jag mamma och pappa sjunga ja må hon leva. 

- Grattis på sexton årsdagen älskling säger mamma och pussar min panna. 
- Tack säger jag och ger ett försök till ett leende samtidigt som jag sätter mig i skräddarställning med ryggen lutandes mot sänggaveln. 
- Min stora flicka säger pappa och jag hör hur rösten spricker till. 
- Okej de räcker säger jag och ger dem ett nytt försök till ett leende

Jag ser att både mamma och pappa är ledsna, ceremonin är ingenting att fira. Även fast vår styrelse vill få det till något fantastiskt, något att va stolta över. Men egentligen betyder de att vi slits ifrån våra familjer och allt vi vet,om vi inte passar in. 

- Önska dig något säger mamma och håller fram en muffins med vit glasyr och rosa strössel på. 
En likadan muffins jag fått varje födelsedag så länge jag kan minnas. 

När mamma sträcker fram ljuset så kommer ett muller från ännu en blixt. Det mullrar så hårt att mamma rycker till och så slocknar ljuset. 

- Det var den önskningen de säger jag och alla börjar skratta. 
- Vi kan nog ordna en ny säger pappa och sätter sin hand ovanför ljuset och en liten låga bildas på veken igen. 

Pappas gåva är eld. Den faller så naturligt på honom, han ser ut som en eldig själ. Inte för att tala om hur det matchar med hans röda hår som nu har börjat få några vita hårstrån i sig. 

Mammas gåva är att luft, hon kan orsaka en orkan i vardagsrummet om hon så hade velat. 
Men det finns faktiskt lite häftigare saker med den också, som att hon skickar meddelanden med vinden eller kan lyssna på en konversation flera kilometer bort bara hon skickar vinden för att fånga upp samtalet. Det sist nämna har gjort mig paranoid, hon har alltid ett öra överallt om hon bara vill. Mamma har långt gyllene blont hår vilket jag också har fått. Många påpekar alltid hur lika vi är. 

Min bror Leo han blev eld precis som pappa, men det kunde de nästan lista ut redan när han föddes med sitt röda hår, det är nästan som givet för vilken gåva han skulle få.
Leo fick enligt styrelsen, stanna hos mamma och pappa. Då pappa har erfarenhet av gåvan eld. 
När man precis fått sin gåva är den svår att kontrollera, därför är det viktigt att någon med samma gåva bor i samma hushåll och kan stoppa eventuella oönskade handlingar orsakade av gåvorna. 

När det gäller mig, är vi inte så säkra. 

- Så, önska dig något säger mamma och håller ut muffinsen. 

Jag blundar och blåser. 

"Jag önskar jag får stanna med mamma och pappa."