Skyddsänglar

Del 13. Question time

"Vilka var det där?" Frågar jag Dylan.
"Alexia och Brody" svarar han tankspritt.
"Och vilka är dem?"
"Pafft, nattens tjänare vad trodde du?"
Jag sväljer. Det var ju klart. "Vad vill dem oss?"
Han höjer lite på sitt vänstra ögonbryn "fråga lagom"
Jag himlar med ögonen "svara bara på mina frågor"
"Okej" mumlar han, "du vet nog att om man ska vara en av nattens tjänare, så måste man vara född till en, eller vilja vara en. Om det nu skulle vara så att man vill vara en, så måste man göra en deal med den så kallade bossen, han låter dig bli en av nattens tjänare, du måste ta uppdrag från honom, och du kan inte dö av ålder. Men, om du skulle bli dödad så skulle du hamna i helvetet med en gång"
Han tar en paus. Jag nickar åt honom att fortsätta.
"Nu försöker nattens tjänare att komma på ett sätt att skapa nya tjänare utan att dem är födda till en och utan att dem behöver vilja"
"Men det är väl omöjligt?" Avbryter jag honom.
"Det är åtminstone det vi alla trott i ett par tusen år. Men tydligen så tror bossen nu att det finns ett sätt"
Jag nickar. "Inte bra" mumlar jag. Han skalar på huvudet. Jag tittar upp "men vad har det här med oss att göra?"
Han sväljer, hårt. Han suckar. "Vi är deras försöksobjekt"
Han tittar på mig, som om han förväntar sig att jag ska kasta mig på golvet och gråta. Det är det den lilla flickan inom mig vill göra, men istället så nickar jag bara, och sätter mig lätt bredvid honom.
"Fast, hur skulle dem kunna göra dig till en av nattens tjänare?" Frågar jag honom. "Du är ju en människa"
Han flinar. "En människa? Nej!" Jag rynkar på ögonbrynen. "Vad är du då?"
"En ruinosus angelus"
"En ru-vadå?"
Han skrattar, men inte glatt.
"Jag kan inte berätta för dig, du skulle bara bli rädd"
Jag biter mig i läppen. Jaha. Ännu mer hemligheter.