Lång väg hem

Vakna syster 3

Logg: Ann 7/6 2234

Hissdörren gled upp och in strömmade kyla som värmen var borta helt från källan. Inget ljus skimrade så jag var tvungen att använda min SFDO ficklampa. Liten men jävligt svår att få ljus i den. Man behövde pumpa up generatorn i den så att kondensatorn laddades och kunde ge ett bra ljus.
Vad var det som hade hänt här?

"Denise, Denise vart är du? Är du här?"

Jag lyste runt omkring mig men allt var förstört. Det fanns utsmetade stora fläckar av blod på golvet som om något hade dragit något tungt på golvet.

"Denise?!! Denise?! Är du här?"

Inget svar... Jag fortsatte och mig runt in till väntrummet och där såg jag huvudet på en man bakifrån.

"Hallå ? Vem är ni?"

Jag närmade mig sakta. Det krasade till under fötterna, ett par blodiga glasögon fans under dom.
Jag tog upp dom och tittade på dem.
Tillhör Dr. T. Abramsson stod det.

" Ursäkta mig! herr Dr. T. Abramsson jag har hittat era glasögon."

Jag gick fram utan svar.
Ficklampan behövdes pumpa upp igen den lyste så svagt. När den var i gång igen så kunde jag se att ögonen hans ögon inte var som dom skulle vara röda skinande. Bröst korgen var öppen och de flesta organ fattades. Förmodligen var det hans blod som var på golvet överallt. Vad hade hänt här ?!
Hade operations robotarna börja flippar ur? Nån gång då och då hade det blivit fel i programmeringen av dom. Och hade bara glömt något ofarligt. Men inte bygga själv nya maskiner? Som är felaktiga och
ofärdiga? Speciellt inte använda sig
av vanliga människor?

Jag sökte efter jonalerna på dom inlagda på avdelningen och såg sedan att dom låg på bordet framför hans händer. Jag försökte ta bort dom men dom satt fast stenhård i hans grepp. Och just när jag hade tänkt att ge upp så hörde jag en röst som sa.

"Ofärdig.. Måste utrotas, inte ren. "

Han slet tag i min arm och hur jag än försökte ta mig där ifrån så gick det inte. Han började försöka slita sönder min arm men jag slog till huvudet på honom. Men hans grepp kändes hårdare. Och paniken spred sig.

"Ann flytta på dig lite så jag inte träffa dig."

En stol flög över golvet och träffade honom i huvudet och jag lyckades fly.
I dörren stod Denise med skrämd blick.

"Vi måste här ifrån fort! Mitt rum ligger nära. Han kommer att vakna upp och gå sin rond om några minuter."

Vi sprang ut i korridoren och följde efter ljusets sken från dörren.
Jag hörde att det var flera som började röra på sig för att komma närmade oss.

"Vad fan vad det där ?!"

" En av doktorerna som jobbade här.
En dag så dök han aldrig upp efter att en operations maskinerna blev galen och började mörda alla som skulle opereras."

"Varför kommer dom tillbaka som någon slag robot eller androids?"

"Jag har ingen aning om varför, men när dom gör det så är dom helt tomma på sin personlighet. Min rums kamrat Hanna som jag bodde tillsammans med här blev tömd och fick en så kallad ren operation. Men hon hade bara problem med öronen. Hon hörde dåligt men kunde klara sig me hörapparat.
Men dom beslöt att hon skulle göra en operation. Fast efter operationen så låg hon bara i sin säng."

"Vart är hon nu? Jag ser henne inte här?"

"Jag fick tyvärr krossa henne. Och ta bort hotet. Hon följde med mig till rummet intill där fick hon en bokhylla över sig. Först så försökte jag hjälpa henne men efter att hennes ögon blev röda så blev hon mer aggressiv. Hon var en av dom första offren på avdelningen."

"Så hemsk!"

"Ja det är det men om du lyssnar så är hon kvar där inne och försöker ta sig loss. Chipet i huvudet håller dom i funktion oavsett om dom är skadade eller saknar kroppsdelar. "

"Hur många var ni här på av delningen?"

"Vi var fem stycken men det är bara jag kvar. Jag skulle opererats sist.
Dom ville skaffa nya lungor till mig och jag blev misstänksam för jag klarar mig med pulver medicin. Men den börjar ta slut nu. Dr. T Abramsson skulle fixa mera till mig i labbet."

"Jag kanske kan fixa en blandning till din medicin. Jag har pulver i bältet som kan hjälpa dig. Men jag behöver vatten."