One shots

Shoot!

"Skjut!"

Pistolens kalla mynning trycks mot min panna och kalla kårar löper utför min rygg.

"Skjut då!"

Jag tänker inte gråta! Du ska inte gråta!

"Vad är det du väntar på, skjut!"

Jag ska inte vara svag! Jag kan klara av det här!

Jag kollar upp på mannen framför. Hans ögon kollar skarpt på mig. Han anstränger sig för att inte skaka. Och hans ögon kan jag se något jag aldrig sett förut.

Sorg...

Han är så vacker. Jag studerar honom sakta. Hur kunde jag ha varit så dum?

Min blick följer sakta dem skarpa linjerna i hans ansikte. Att bara tänka på hur det skulle vara att röra det vackra ansiktet får mig att rysa.

Med blicken studerar jag honom sakta. Jag följer varenda steg hans gör, varje rörelse. Med jämna mellanrum sväljer han så hans Adams äpple rör på sig. Jag följer de spända armarna som är utsträckta mot mig. Händerna skakar lätt men pistolen i hans hand är fortfarande i ett stadigt grepp.

Jag älskade honom. Jag älskar honom!

Men vad han gör krossar mitt hjärta tussen gånger om. Men han är tvungen!

Om jag älskar honom? Jag det gör jag. Hatar jag honom? Ja det också. Hur kan två så stora motsatser vara så lika? Men jag antar att jag inte riktigt kan hata honom då allt det här är mitt fel.

Jag kollar upp i hans ögon, han möter min blick. Dem är så vackra, hans ögon är så vackra. Dem är nästan helt kolsvarta men man kan sen nyanser av brunt. Många skulle tycka att hans ögon är skrämmande, men det tycker inte jag. Jag tycker dem är fascinerande. Dem är så mörka nästan som natten men nånstans där inne finns glimten, glimten av hopp och lycka. En glimt jag kommer ta bort.

En död med dem ögonen mot mig skulle vara den bästa döden någonsin. Och det är precis vad jag kommer göra, jag kommer dö med dem ögonen framför mig.

"Jax.." Hans namn lämnar mina läppar mjukt och jag kollar intensivt in i hans ögon. "Det är okej.. Du måste göra detta." Fortsätter jag med en låg stämma.

Hans ögon speglar smärta.

Han vill inte göra det här men han måste. Han måste göra det här!

"Du hörde tjejen, du måste göra det här. Det ända du behöver göra är att trycka på avtryckare." Säger en man som står bakom Jax, en man som jag hatar djupt med hela mitt hjärta. Det är hans fel, allt är hans fel. Att detta händer just nu är hans fel. Att Jax behöver stå ut med denna smärta är hans fel. Jag hoppas han brinner i helvetet och sedan kommer till ett nytt helvete och brinner där med och att det sedan upprepas oändligt.

Jax börjar skaka mer, benen skakar likt gitarrsträngar. Jag lider av att se honom smärtas men det finns inget jag kan göra åt det.

"Tryck på avtryckaren Jax.. Det är okej." Säger jag lågt och kollar på honom med en medlidande blick.

Helt plötsligt väcks något annat fram i Jaxs ögon. Ilska? Ilska är vad jag ser. Han vänder sig om mot mannen bakom honom.

"Lämna oss!" Morrar Jax fram mot mannen.

"Va?" Mannen fattar ingenting.

Jax går fram till honom, tar tag i hans tröja och kollar ilsket in i mannens ögon. "Jag sa..! Lämna oss!" Jax ryter fram orden och kastar iväg mannen från hans grepp. Mannen står fortfarande kvar och kollar med frågande ögon på Jax. "Om du vill att jag ska döda henne, får du lämna oss ensamma!" Fortsätter Jax då mannen inte riktigt verkar ha förstått. Mannen nickar förvirrat åt Jax ord och vänder sig om och han lämnar rummet.