Try hard

Vad händer?

Jag är riktigt nervös när jag vaknar. Hur ska jag bemöta Logan idag, efter vad han sa igår kväll? Jag kliver ur sängen och öppnar garderoben. Tar fram ett par mörkblå jeans och en svart trekvartsärmad tröja med båtringning som avslöjar mina tydliga nyckelben. Jag borstar håret, sminkar mig och äter frukost. Innan jag lämnar lägenheten kollar jag mig i spegeln en extra gång. Mina steg ekar i stentrappan när jag småspringer ner. Jag kommer ut, låser upp cykeln och trampar iväg mot skolan. Vinden fläktar kyligt och det är snart dags att ta fram en varmare jacka än jeansjackan jag dragit på mig. Det börjar bli höst och det märks tydligt. Temperaturen har sjunkit flera grader bara de senaste dagarna och löven på träden börjar anta en gulorange färg. De gula tegelbyggnaderna uppenbarar sig i korsningen mellan Långgatan och Rådmansgatan. Jag cyklar fram till cykelstället och låser fast min mintgröna monark. Just när jag har hängt skolväskan över axeln och tagit idrottsväskan hör jag en bil fräsa in på parkeringen. Jag vänder huvudet och ser en röd sportbil glida in och parkera. Eftersom att bilen är en cabriolet har den som vanligt inget tak och jag ser en blond lugg sticka upp. Flera på skolgården har vänt sig om vid ljudet av bilen och stirrar på den dyra bilen med det blänkande, röda lacket samtidigt som Logan kliver ut. Han är iklädd svarta jeans, en Nirvana tröja med en rödsvart flannelskjorta över och svarta solglasögon. Jag stirrade på honom när han enkelt smäller igen dörren och låser bilen med ett klick på bilnyckeln. Jag börjar långsamt gå i takt med att Logan också rör sig mot ingången medan jag sneglar på honom genom hårmanen. Kör Logan bil? Han är ju inte 18 år än, därför kan han ju inte ha körkort?! Jag känner att Logan sluter upp vid min sidan så jag vrider huvudet mot honom.
- Hej, säger jag och ler svagt. Jag tänker på vad Logan sa om mig igår och det bubblar till inom mig.
- Hej, svarar Logan.
- Så du kör bil? Har du körkort?, frågar jag och kan inte hålla tillbaka nyfikenheten i rösten. Logan ler snett.
- Nej, jag kör väl inte bil direkt. Jag lånade den. Och jag har inte körkort heller. Jag är bara 16 år vet du, skrattar Logan och rättar till solglasögonen.
- Men...men, Logan, du kan ju få böter! Om polisen ser dig! Herregud Logan du vet väl att man är straffmyndig vid 15?, säger jag förskräckt och spärrar upp ögonen.
- Äh, säger Logan och rycker på axlarna.
- Vems bil är det egentligen?, frågar jag.
- Pappas, uppger Logan och knycker med nacken i en hälsning åt ett gäng killar i trean som stirrat hängivet på Logan och hans cabriolet. Även fast de är 18 år kör de fortfarande moped och skulle bara kunna drömma om att någonsin köra en sådan bil.
- Vilken lektion har du nu?, undrar Logan och öppnar porten åt mig.
- Svenska. Du?
- Svenska, säger Logan och vi tar följe till skåpen. Där möts vi av Josefin, Nadja och Miranda. Jag frågar dem var Zhera är och Josefin meddelar att hon är sjuk idag. Ingen av tjejerna ska ha svenska så jag och Logan går själva till Katarinas lektion. När jag sätter mig på min vanliga plats sätter sig Logan på Zheras plats. Jag plockar fram mina saker på bänken och lägger dem i ordning.
- Ja, nu antar jag att alla har läst ut "Röda Rummet", och har ni inte det så blir det bakläxa till på onsdag. Ni som har läst klart den får här frågorna ni ska besvara i er recension. Glöm inte att skriva så utförligt ni kan. Jag vill ha långa och välutvecklade recensioner!, säger Katarina och delar ut ett papper åt alla. Jag öppnar mitt skrivhäfte och börjar skissa på en recension, funderar på hur jag ska lägga upp den. Så känner jag Logan peta på min underarm.
- Vad?, viskar jag. Logan skickar över ihopvikt lapp på min bänk och återgår till sitt skrivande. Jag öppnar papperslappen.

"Hänger du med hem till mig efter nästa lektion?"

Vad ska jag svara? Jag har inte skolkat särskilt många gånger och jag har fått djupt dåligt samvete varje gång. Men jag måste ta den här chansen. Jag kan inte säga nej när han faktiskt bjuder hem mig till sig.
Jag krafsar ner ett svar.

"Okej :)"

Jag känner att jag tappar fokuset en aning efter lapputbytet. Han vill ta hem mig till sig.
Svenskan tar slut och Logan instruerar mig att vi ska ses vid bilen efter våra lektioner. Vi skiljs åt vid trapporna och där möter jag upp Josefin som liksom jag är påväg till historian. Jag berättar om att jag ska följa med Logan hem efter lektionen. Josefin som är väldigt plikttrogen blir upprörd.
- Nej Ramona gör det inte! Du kan ju inte skolka. Du hamnar i trubbel, säger hon ängsligt.
- Ja jag vet, men jag skolkar ju aldrig, de kanske tror att jag blivit sjuk eller nåt, förklarar jag och stannar utanför historiesalen. Lektionen har inte börjat än så jag och Josefin väntar utanför.
- Nej precis, du skolkar aldrig och då ska du inte heller börja med det! Ramona, det är idiotiskt!, säger Josefin.
- Skitsamma. Jag gör det i alla fall, säger jag och tittar ner i plastmattan. Göran Ask, historieläraren, öppnar dörren åt oss och vi går in. Lektionen fortsätter med att Josefin tyst försöker övertala mig att inte skolka, men jag har bestämt mig. När lektionen är över skyndar jag mig till skåpet och lämnar av mina böcker.
- Är du verkligen säker på detta Ramona?, frågar Josefin i ett sista försök.
- Jag är säker. Sluta oroa dig, säger jag bestämt. Josefin himlar med ögonen och fräser "som du vill" åt mig.
- Vi ses, säger jag och kramar om Josefin och pussar henne lätt på kinden.
- Ha det så kul, svarar Josefin ler matt innan hon vänder sig om. Jag tar trapporna ner i ett par steg och ut genom porten. En klunga har samlats runt cabrioleten för att beundra den. Logan har inte kommit än så jag väntar en bit bort medan jag skrapar med tåspetsen i gruset.
- Då sticker vi då, säger Logan som plötsligt dykt upp. Han låser upp bilen och klungan skingras när vi närmar oss för att sätta oss. Tiffany och Bella var några av dem som samlats runt bilen och jag ser att Tiffany mulnar när hon ser vem det är som sätter sig i passagerarsätet.
- Okej, flytta er, säger Logan högt åt de som fortfarande står runt bilen. De sista backar undan så att vi kan komma ut. Logan startar bilen och vi glider ut från parkeringen. Jag märker att jag håller mig hårt i bildörren när Logan kör. Jag är inte helt säker på om han faktiskt vet hur man kör bil.
- Logan? Alltså, kan du köra bil?, undrar jag och tittar ängsligt på honom.
- Nej. Idag var första gången, säger Logan och tar höger i en rondell.
- VA?!, utropar jag och greppar hårt om det champagne färgade skinnsätet, Logan STANNA! DU KAN FAN INTE KÖRA, STANNA!, skriker jag panikslaget medan jag slår Logan hårt på benet upprepande gånger. Han reagerar inte ens vid mina slag.
- Lugna dig Ramona. Jag skämtade. Jag har kört bil flera gånger innan. I USA får man köra bil redan vid sexton, meddelar Logan och tittar på mig över solglasögonen. Jag pustar ut och tittar på honom för att försäkra mig om att han menar allvar.
- Jävlar Logan. Du borde i alla fall inte köra, det är olagligt i Sverige, suckar jag och torkar av mina svettiga handflator på jeansen.
- Ta set lugnt jag har körkort, säger Logan.
- Du sa ju att du inte hade körkort?! svarar jag förvånat.
- Jag har inte ett svenskt kökort, skrattar han.
Logan svänger upp på Östgatan och fortsätter en stund innan han kör in genom en bred svartmålad port som står öppen. Innanför finns en liten, privat parkering och en liten trädgård. Logan stannar bilen och vi kliver båda ur. Han låser bilen och börjar gå mot en stor träport på husets baksida. Huset i sig är ett stort vitt stenhus med mycket utsmyckningar, också i sten. Logan öppnar porten och går in. Jag följer efter in i trapphuset och Logan stänger bakom mig. Jag tittar nervöst på min Daniel Wellington klocka som sitter runt handleden. Kvart över elva. Lektionen har börjat och det är för sent att återvända. Trapphuset är mörkt och luktar rengöringsmedel. Logan går före mig och jag följer efter honom när han går upp till den fjärde våningen. Jag låter min hand glida längs det kalla metallräcket medan jag går uppför den sista trappan. Logan låser upp en av de två mörka trädörrarna och visar in mig med en välkomnande gest. Jag kliver in i hallen och knyter av mig mina röda converse. Logan gör samma sak och ställer dem till sidan. Han tar av mig min jacka och hänger den på en krok på väggen. Logan visar in mig i ett stort, ljust vitmålat vardagsrum och vidare in genom en annan dörr.
- Mitt rum, meddelar Logan. Rummet är stort. Väggarna är vita utom en svart fondvägg och rummet domineras av en stor säng till höger. Den svarta väggen täcks till mesta dels av affischer av för mig okända, men också några kända, band. Vid ena väggen står en svart elgitarr och en förstärkare, samt två stora högtalare. Precis under ett stort fönster finns ett skrivbord med en dator på. Det är överbelamrat med skivfodral och böcker. Det stora fönstret har en vy av massa hustak inte alltför långt ner ifrån fönstret finns ett platt hustak.
- Hungrig?, frågar Logan.
- Lite, säger jag.
- Vad vill du ha?
Jag rycker på axlarna och säger att det kvittar. Logan säger åt mig att jag ska sätta mig ner på sänger och han går ut ur rummet. Jag dimper ner på den obäddade sängen och tittar mig omkring. I hans rum finns så många detaljer som avslöjar så mycket om honom. Han bäddar inte sängen på morgonen och han låter garderobsdörren stå öppen. Han sorterar böckerna i bokhyllan i bokstavsordning efter författare och han drar inte ur sladden till förstärkaren när han inte spelar på gitarren. Efter ett tag kommer Logan tillbaka in med två fat med varsin snedskuren macka på.
- Jag visste inte vad du ville ha på, så jag tog mig friheten att bestämma, säger Logan och räcker mig fatet. Jag tar emot det medan han sätter sig bredvid mig i sängen. Vi äter under en extremt pinsam tystnad och det känns skönt när vi båda ätit upp. Han ställer tallrikarna på det redan överbelamrade skrivbordet och tittar på mig.
- Vad tycker du om Drowning Rose? Alltså bandet?, frågar Logan mig.
- Åh, dem är bra! Har du någon favoritlåt av dem?, svarar jag.
- "Out of Reach" eller "Ready, Set, Go!", genmäler Logan, Du?
- "Out of Reach" utan tvekan. Men jag älskar "Masquerade" också!!
Logan reser sig plötsligt upp och går iväg, mumlandes ett "vänta", och jag sitter kvar på hans säng. Han kommer tillbaka med en akustisk gitarr och ett litet leende på läpparna. Han sätter sig igen bredvid mig och utan ett ord börjar han spela introt till "Out of Reach". Och så börjar han sjunga.