Jag var död medans alla andra levde

När jag levde

Jag önskar att jag aldrig vaknade och att jag aldrig föddes. men hur skulle hennes mamma veta att hennes dotter skulle vara självmordsbenägen vid 10 årsåldern att hennes dotter skulle svälta sig själv, att hennes dotter sårade alla i sin omgivning. Hur skulle hennes mamma veta att hennes dotter inte ville finnas.
Ja har alltid drömt om att va någon annan ni vet typ som på film? Att du är den personen för film är ju inte verkligheten. När jag var liten hade mamma och pappa de dåligt. Kan ju inte kalla han för pappa då han aldrig varit det, ja tror alkoholen på helgerna var viktigare än mig och min bror ,
hans andra familj var bättre. Varannan vecka hos mamma och pappa men pappa veckorna är inget jag ville.
Tillslut stod ja inte ut ja bara grät i mammas famn. snälla mamma jag vill inte åka dit han är dum. Jag var sex år.
Tillslut märke skolan tillslut märkte mamma blåmärkena efter jag blivit dragen i armen, puttad i väggen. Tillslut märkte dom när jag kräktes i skolan när jag svimmade, när jag inte var där jag bara stirrade i tomma intet för jag var ju inte där medvetet.
Jag var deprimerad och all mobbning och soc möten var inte till hjälp. Mamma var de bästa jag hade tyvärr är hon sjuk hon lider av flera sjukdomar som gör att hon inte är lika pigg som andra mammor.
Vi sov mycket hos min mormor jag och min bror min mormor var min bästa vän. Efter alla läkarbesök mamma hade efter alla operationer mamma hade var ja fortfarande lika orolig att hon skulle dö och lämna mig.
Lämna mig som vår pappa gjorde även fast jag hatade honom gjorde det så ont. Mamma har ingen dödlig sjukdom men jag var ju bara sex år.
Ja blev äldre jag var 10 jag och min bror bodde hos mamma och hennes man som jag älskade han var min pappa oavsett om de inte var biologiskt.
Jag var fortfarande deprimerad mer än förr jag hade ångest och mardrömmar varje dag ,min lillebror var inte heller som vanligt han var bara arg inte ledsen de var flera kvällar irad jag satt på golvet och grät medans mamma försökte hålla fast min bror medans han slog sig själv i ansiktet jag var rädd.
Jag kunde aldrig ta djupa andetag så var det i flera år. Alla bup samtal vi hade blev aldrig bättre jag var ändå rädd och deprimerad och sömntabletterna jag fick gav mig ändå mardrömmar.
När jag började i sexan i grundskolan hade jag inte haft kontakt med min pappa och hans andra familj sen jag var sex år. Men allt trauma jag hade var värre jag var mobbad i skolan. Jag Slutade äta mat jag började skolka.
Det är så många saker Jag minns fast jag var så liten den dagen när jag gick i fyran efter skolan när jag kom hem satt jag bara och kollade ut från balkongen. Jag blev slagen i skolan utfryst för jag var ju inte som dom.
Ja gick närmare kanten av vår balkong de var första gången jag tänkte ta mitt liv men min mamma stoppade mig.
Hon var helt förstörd jag sårade min mamma.
Jag kände skuld, Hade hon vetat att hennes dotter försökte svälta ihjäl sig börja dricka alkohol börja med droger hade hon vetat att hennes dotter hade gjort illa sig själv så tror jag att hon aldrig velat ha mig. Hon var rädd att jag skulle dö Men det min mamma aldrig förstod var att jag var ju redan död