Ett minne blått

2 0 0
                                    


Känslorna är det värsta jag vet.
Något som aldrig försvinner men som alltid finns där. Jag vill få dem att försvinna, men vet inte hur. Det kommer att vara en fråga jag aldrig kommer att få svar på.
När människor frågar mig vad det bästa jag vet är, då kan jag aldrig svara på det. För jag vet inte. Jag vet inte längre vem och hur jag blev såhär.
Målet jag har är bara att klara av dagen, men till och med det kan jag nästan inte.
Hjälpen man får är inget som hjälper mig. Jag är någon som inte går att hjälpa och som inte förändras. Jag önskar jag visste varför det är så men tyvärr vet jag själv inte det.
När någon säger, det är bara att stänga av tankarna, säg nej till dem. Det är inte så enkelt då hade jag inte varit där jag är idag.
Om jag inte hade behövt söka hjälp, då skulle jag väl mått bra? Är det inte så? Men eftersom jag inte mår bra och inte heller vet hur någon ska kunna hjälpa mig vet jag inte heller om jag någonsin kommer att bli fri från det här..

The world without light Where stories live. Discover now