Noveller

Vid Det Första Ögonkastet

Vid Det Första Ögonkastet:

Jag trodde aldrig att det var på detta viset som det skulle utvecklas för oss. Min kärlek till honom var oändlig och jag trodde att den var byggd på pålitlighet och genuina känslor. Men ibland är det svårt att sätta punkt på något. Då får vi sätta kommatecken istället för att förlänga något som borde tagit slut för länge sedan.

Mitt svek vet jag att hon aldrig kommer att förlåta. Med tanke på vad som hände så klandrar jag inte henne. Jag kände gedigen kärlek till henne vid det första ögonblicket vi fick och mina känslor försvinner aldrig från mig även fast hon gjorde det. Den tjejen är ingen som man får, utan man förtjänar henne.

Jag står på ena sidan tröskeln som leder mig till det nya klassrummet. Nu väntar ännu en ny fas i mitt oändligt spännande liv. Nej, mitt ändlösa enformiga liv snarare sagt. Läraren öppnar klassrumsdörren och presenterar mig. Jag möts av en fulls klass som har väldigt reserverade blickar och genom klassrummens bastanta fönster kan man se det beklagliga vädret som väntar på mig när jag ska hem. Bortom det trista klassrummet och klassen som hänger läpp så ser jag två vänliga ögon som tittar rakt in i mig. Hans tillmötesgående blick välkomnar mig när jag tar mitt första steg in i klassrummet.

Ännu en långtråkig dag i en händelselös skola mitt i terminen som är full med nya uppgifter att göra tillsammans med en klass som jag inte har någon sympati till alls. Kanske kan något roande inträffa. Medans jag är i mina dagdrömmar så öppnar läraren klassrumsdörren och jag har inte lyssnat på någonting han har sagt. På andra sidan dörren står en tjej med chokladbrunt hår och gröna ögon som med sin blick förtrollar mig direkt. Medans läraren redan har börjat presentera den nya uppgiften så har min blick fastnat på den nya tjejen som sätter sig två rader framför mig med det vackraste håret jag har sett någonsin. Äntligen något spännande i mitt beklagliga liv. 

Jag känner att någon kollar på mig, kanske kan det vara två rader bak. Det hoppas jag på iallafall. Jag vill så gärna vända mig om och få möta hans oemotståndliga blick en gång till. Jag hör mitt namn framme vid katedern tillsammans med ett annat killnamn. Kan det vara honom tro? Långsamma steg går runt i klassrummet och jag ser en stor skugga på bordet som kommer bakifrån. Han sätter sig bredvid mig och vi glor på varandra lyriskt. Ingen av oss vet nog vad vi ska göra eftersom vi inte säger något.

Jag undrar om hon tycker att jag är märklig med tanke på att jag stirrat henne i nacken de senaste 10 minuterna. Jag hör hennes namn från läraren som ropar ut paren till arbetet och jag håller tummarna på att jag ska bli hennes partner, i arbetet såklart utan att tänka på hur nervös jag är. Efter min känsla av en någorlunda lättnad så går jag med sakta steg fram till hennes bord och sätter mig. Hennes fängslande ögon med en glimt av osäkerhet tittar på mig och där sitter vi, vi två resten av lektionen utan aning om vad vi ska påbörja för något.

För första gången så bjuder han hem mig. Sista dagen att lämna in uppgiften och vi har slösat bort de senaste tre veckorna på varandra. Eller det har inte varit slöseri med tid men det har utvecklats till något stort. Aldrig trodde jag att mitt enformiga liv skulle förändras så snabbt. Vi går upp för en smal, sluttande och sliten trappa som leder till husets vind där tydligen hans rum finns. Ljuset från ett litet fönster längst bort i det avlånga rummet sträcker sig hela vägen till mina fötter.

Jag går tätt bakom henne när vi stiger upp för trappan. Jag har fått sådana kraftfulla känslor för henne sedan våra blickar möttes och hur det ska utvecklas, det är ett mysterium. Väl i mitt rum försöker vi att arbeta med uppgiften men vi båda kan inte släppa dragningen mellan oss. Skymningen närmar sig men äkta kärlekshistorier har inget slut.

Det knackar på dörren. Jag vaknade till solens varma skimmer genom gardinerna framför fönstret på mitt svala ansikte och hans mjuka bröst intill mina kyliga kinder. Jag har aldrig haft en sådan underbar natt i hela mitt liv. Han vaknar till och säger åt mig att stanna uppe på vinden medans han drar på sig en t-shirt och går ner och öppnar dörren. Trots det så följer jag söligt efter honom ner för trappan utan att han ser mig. Men det jag såg i dörröppningen fick mig att undra hur ett hjärta kunde stanna så här fort.