Det är okej att älska båda...I did

Menar han verkligen det?

Jag vred på handtaget försiktigt och öppnade dörren en liten bit för att se vem det var. Hans blonda guldiga hår var rufsigt och var mörk under ögonen. "Hej jj" jag  kollade ner och satte benen i kors. "Jag kunde inte sluta tänka på allt som har hänt" han sökte ögonkontakt kliade sig i håret. "Kom in" sa jag med dåligt samvete. Jag vet att jag gjort fel mot honom, mot dem båda faktiskt. Hur ska jag kunna lämna nån av dem?

Jag satte mig i soffan och strax satte han sig bredvid mig. "Jag är ledsen för allt, verkligen, men" jag hann inte prata klart innan han avbröt mig.  "du behöver inte förklara det, jag fattar , jag fattar att du inte kan välja" . Han lät inte särskilt ledsen längre, nästan som han inte brydde sig. Egentligen kanske det var lika bra, varför ska dem bry sig om mig som bara behandlat dem dåligt. Han tog en paus. Samtidigt som han lutade sig bak i soffan och undvek ögonkontakt ,började  han igen. " därför har jag gjort valet åt dig " nu tittade han på mig med en tom blick, han väntar på min reaktion. Jag känner mig förvirrad " vad menar du?" . Han la händerna på mina axlar och kollade rakt in i mina ögon. "du är inte den ända som kan bestämma hur de här ska sluta" han släppte greppet om mig och lutade sig tillbaka igen "jag har träffat nån". Jag blev helt stum. Hur kan han ha träffat någon på en vecka redan? Jag vet inte vad jag ska säga eller om jag ens borde säga något. Just nu känner jag mig endast arg och besviken, jag förväntade mig att lösa allt inte att han ska komma hit o sätta mig på plats eller nåt. " det var väl tur det, men om det var det ända du ville förmedla så finns det väl inte så mycket annar" jag var upprörd. Även om jag vet att de jag som gjort fel. "Du känner henne" sa han och flinade med blicken ner mot bordet. Jag korsade benet övervarandes och drog mina fingrar genom håret. "Jaha och vad vill du komma fram till med det". Jj blick sa allt. Han ville att jag skulle bli arg, ledsen eller bara velat ha honom. Jag är arg, jag är ledsen och jag vill ha honom. Men det tänker jag inte visa, då blir han väl lika självgod som innan. "Det är Keira" hans röst var lägre nu och mindre kaxig. Keira? Är det något skämt eller har hon alltid gillat honom. Mina armar och ben täcks av gåshud, jag känner hur en klump i magen bygga upp. Närsomhelst kommer en tår, jag måste hålla emot. Jag kan inte låta honom få den. Jag tittar bort mot teven och känner hur tåren rinner på min kind. Den faller ner lätt på min läpp med sin salta smak. Jag låtsades fixa håret medans jag torkade bort tåren. Jj lutade sig fram och försökte se mitt ansikte. Onej nu fattar han. " Taylor? Vad är det?" Han la sin stora varma hand på mitt lår,drog mitt hår bakom öronen. "Jag vet inte, alla känns ba overkligt just nu" jag suckade ofog vände mig mot honom "vi var nyss på taket och skolkade lektioner med varandra och nu" det blev tyst. Han tittade ner i golvet skamligt. " jag fattar Taylor, nu kan du inte leka med bådas känslor, nu är det synd om dig" han ställde sig upp och blev allt mer upprörd " men gissa vad , alla kommer inte alltid göra som du vill, alla kommer inte alltid stå på din sida, alla kommer inte alltid stanna vad du än gör" nu skrek han nästan. Jag ställde mig upp hastigt och kände hur jag blev varm och allt mer frustrerad. "Vi skulle inte vara här om det inte var så att du ville nåt med mig! Om du nu var intresserad av Keira, varför är du med mig nu och inte henne?" Han bet sig i läppen och såg frustrerad ut " okej! Jag vill vara med dig! Är du nöjd nu? Är du nöjd?" Jag vickade på huvudet långsamt och vände på mig i panik. " bestäm dig! Keira eller mig?" Han nickade " okej, okej vill du köra så? Bestäm dig, Rafe eller mig?" Det blev tyst. Jag blev tyst. Jag satte mig ner i soffan igen och tittade på mina ynkliga händer. Jag visste inte svaret på frågan, det finns inget.
Han tog sin mobil som låg på bordet och reste sig hastigt "ja exakt som jag trodde" och lika snabbt var han ute igen.