Ut på resan

0 0 0
                                    

Jag vill bara säga att jag troligen kommer att skriva lite mer ur Ashas perspektiv senare och kanske lägga till nya perspektiv från andra personer. Det är mestadels för att jag tycker det är roligare ur Ashas perspektiv.

Nu hade jag bestämt mig vad vi måste göra. Jag stod utanför Ethans hus och väntade på honom för att komma ut. Det var en viktig grej jag ville prata med honom om. Efter ett tag kom Ethan ut ur huset och jag drog med honom till min glänta. "Vart ska vi?" "Vi ska till gläntan" "Varför då?" "Jag måste prata med dig" "Om vadå?" "Det säger jag när vi kommer fram" När vi var framme vid gläntan satte jag mig på en sten. "Kom och sätt dig här" Jag lämnade plats för Ethan på stenen så att han kunde sitta. "Vad handlar detta om" "Jag har tänkt mycket på det och jag tror inte vi kan lösa detta genom att bara vara här" "Vad menar du?" "Jo jag tror vi måste hitta Crystal" "Ska vi hitta Crystal?!" "Dämpa dig" "Förlåt, men varför?" "Vad tror su kan ha orsakat detta? Crystal var i skogen och gjorde hålet" "Ja det är sant men det såg ju inte ut så när hon gjorde hålet, då var det bara ett vanligt hål" "Ja men det måste ha förvärras" "Men ändå att hitta Crystal" "Ja men vi har inget bättre att gå på. Vi måste leta överallt efter henne och inte bara här omkring" "Ja det är sant men ska vi berätta för morbror Owen?" "Oroa dig inte för det, jag har redan gjort det" Jag hoppades att Ethan inte skulle fatta att jag ljög. Jag hade faktiskt berättat men han tyckte inte det var en bra idé. "Är du säker på att det är sant?" Ethan sa det med en misstänksam min. "Jag har faktiskt frågat" "Tyckte han det var en bra idé?" "Måste jag svara på det?" "Asha" "Ja okej han tyckte inte det var en bra idé men det betyder inte att den inte är det" "Vi kan göra det om du vet ett bra ställe att börja leta på" "Ja vi kan börja leta vid utkanten av mörka skogen" Jag hade egentligen ingen aning om vart vi skulle leta. "Okej då" Ethan hade en misstänksam min men sa inget. Vi gjorde upp en plan om att mötas under natten med våra grejer. Det var tur att det han gå lite längre tid i denna världen medans jag sov i människovärlden.

Nu var det mitt i natten och jag gjorde mig redo att gå. Det var inte så mycket att ta med sig eftersom jag bodde i en glänta. Jag hade med mig lite kläder och andra saker som kunde vara bra att ha. När jag hade tagit min mörkblå väska blommor på smög jag försiktigt för att inte någon skulle höra. Jag var visserligen redan ute men morbror Owen hade väldigt bra hörsel. Ethan och jag hade bestämt mötesplats vid utkanten av byn, på andra sidan om drakarna. Jag gick lugnt och tyst mot utkanten av byn utan att göra ett minsta ljud. När jag gick såg jag mig om hela tiden för att ingen skulle se. Tillslut var jag framme vid utkanten och där såg jag Ethan som väntade på mig. Jag såg hans ansikte i ljuset från ljuspelarna som stod lite här och där i byn. De fick sin kraft från månen alltså lös de bara när månen var framme. Jag tittade på Ethan bruna krulliga hår och hans gröna ögon. Ethan log när han såg mig och jag skyndade fram till honom. "Är du redo att gå?" Ethan viskade fram orden. "Så redo man kan bli" "Då går vi" Vi började tyst gå bort från byn och var nu påväg bort från byn. Det kändes konstigt, även om jag kunde flyga hade jag aldrig sett mig om i världen riktigt. Jag hade haft tanken några gånger men morbror Owen har aldrig velat att jag skulle åka och jag har aldrig riktigt behövt det heller. Nu kändes det i alla fall bra att äntligen vara iväg och göra något speciellt. När vi gått en lång bit vände jag mig om. Nu såg man knappt vår lilla by längre, det var bara ett hus som syntes och det var fru Rayns hus. Hennes hus låg i utkanten av byn och det var det sist huset jag tittade på innan vi stack. Jag tittade bak mot huset hela vägen tills jag inte såg något mer av huset. Ethan vände sig också om och tittade nu och vi stod där ett tag.

Vi hade gått en lång bit när jag började känna mig lite trött och vimsig. Då visste jag vad som skulle hända jag skulle nog vakna ganska snart. Jag stannade till och satte mig ner. "Jag tro jag vaknar snart" "Okej jag kan bära dig en bit när du är vaken" "Okej, jag är ledsen att jag ska vakna nu" "Äsch det gör inget du kan ju inte göra något för att stoppa det" Jag blev allt tröttare och tillslut slocknade jag helt och vaknade upp i den andra världen. Jag såg mig om och tittade på klockan. Det stod att den var 15 minuter över 10. Ibland var det riktigt störigt att bara vakna upp sådär, jag måste hitta ett sätt att vara där längre. Jag gick upp och satte mig vid min dator och började leta efter något. Det skulle nog inte komma upp något eftersom det inte fanns någon annan som hade det som jag. Ingen som jag visste om i alla fall. När jag satt och skrollade igenom alla länkar som jag sett flera gånger såg jag något. Det fanns en ny länk. På länken stod det "Drömvärld eller riktig" jag blev nyfiken och gick in på den. Jag har aldrig vetat om världen faktiskt är riktig eller inte men den måste vara riktig det känns så. När jag kom in på länken kollade jag noga igenom den efter något som kunde hjälpa. På länken stod det inte något speciellt bara det vanliga. Det brukade stå saker som, böcker eller folk som bara använde det som en rubrik för något annat. Då var det typ som "välkommen till en riktig drömvärld med sol och bad dagen runt". Just denna länken verkade vara om någon bok eller liknande. Jag stängde av datorn igen och började istället att läsa lite i min bok.

Tack för att du läst detta kapitlet och hoppas du gillar boken. Jag vet att det kan vara lite stavfel och sånt men jag kanske läser igenom det mer senare när berättelsen är klar. (:

Drömmarnas världDär berättelser lever. Upptäck nu