Drömmarnas värld

Detta är min första bok så kanske inte den bästa

Jag flög över Somnic och tittade på utsikten. Jag tittade på bergen och kullarna långt bort åt höger och sedan åt vänster där jag såg svampdalen där allt småfolk bodde. Rakt ner såg jag kristallblommor på ett fält som glänste i alla möjliga färger. Men rakt fram låg något som inte kunde jämföras med något annat. Inget hade en så mörk och stark mörk energi som mörka skogen. Där inne fanns alla sorters varelser som fick energi från mörk magi eller använde mörk magi. De som kom utanför den mörka skogen fick sin energi från ljuset. De från den ljusa sidan kan inte vara i mörka skogen för länge eller för långt in. Då blir de väldigt svaga och till och med svimma. Jag däremot kan klara mig bra mycket längre. Det är för att jag får min energi från mörk magi men jag har en liten glimt ljus. Så mina krafter är mörk magi med en glimt ljus. Men jag skulle aldrig använda min magi , mörk magi för att göra ont. Eller läsa en mörk bok för då är jag rädd att bokens mörka magi tar över mig och gör mig ond. Så att den lilla ljus glimten försvinner in i ett mörker. Jag ville inte tänka mer på det för då skulle jag bara bli frustrerad. Så jag började titta på utsikten istället och fastnade i mina tankar. Jag flög länge och bara tittade på utsikten och tänkte lite. Men mina tankar avbröts snart av att jag märkte att jag hade kommit en bit in i mörka skogen. Jag hade inte börjat känna mig så yr ännu så jag fortsatte. Jag tänkte på alla varelser inne i skogen. Det fanns alla möjliga som jorger, malbier och många fler. Men den värsta fanns långt in i skogen bra gömd från ljuset. Det var Crystal hon har ett stort mål vilket är att ta över världen. Men det var inte det värsta det är att hon har väldigt starka krafter precis som mina. Men hon använder även mörk magi från böcker. Det gör henne ännu starkare men hon har fortfarande bara hittat några få böcker så hon behöver fortfarande samla fler krafter. Mina tankar avbröts av att jag började känna mig lite yr. Jag såg att jag hade kommit en bra bit in i skogen. Jag skulle precis vända men det var något som fick mig att fortsätta trots att det var farligt. Tillslut så började jag känna mig mer och mer  yr och trött trots det så fortsatte jag bara. Men sedan började jag förlora kraften, jag störtade rakt ner. Jag dämpade faller med mina sista krafter men jag landade hårt. Efter fallet började jag försöka ta mig upp för att gå bort från skogen. Men jag han bara ta några steg innan jag föll ihop helt. Jag såg hur allt blev suddigt och tillslut blev det svart.

Jag vaknade upp i min säng och tittade på klockan. Det var fortfarande natt såg jag så jag skulle hinna somna om. Men först ville jag bara gå upp ur sängen och tänka lite. Jag tittade mig själv i spegeln. Mitt mörkbruna hår syntes knappt i mörkret men det gjorde mina två vita slingor längst fram på varje sida. De hade samma färg som mitt hår i Somnic. Jag stod där ett tag och bara stod när jag tillslut gick och la mig igen. Det var svårt och somna när jag visste vad som hade kunnat hänt där.

Jag kan inte hitta Asha någon stans tänkte jag. Jag har redan kollat i byn och i hennes glänta vid morbror Owens hus. Asha beskrev morbror Owen som en häst fast han gick på två ben.  Han sa att de hade bråkat innan över att hon behövde lugna sig med att leta efter Crystal. Asha hade letat efter henne varje dag sedan hon förstörde en del i svampskogen nära svampdalen. När hon fick reda på det blev Asha rasande så att hennes krafter skrek om att få komma ut. Det hände ganska ofta när hon är arg men inte så mycket som den dagen. Crystal letade efter en mörk bok och sprängde hål överallt där hon var. Asha kom dit och hann stoppa henne från att förstöra mer men då hade Crystal redan boken. Men Asha blev sur när morbror Owen som alla kallar honom sa det. Morbror Owen sa att hon kanske flugit iväg någon stans för att vara för sig själv men jag var orolig att något hänt. Om jag förlorade henne skulle inget bli sig likt. Jag skyndade iväg för att hämta min drake i byns ände. När jag kom fram till Zafrel satte jag mig snabbt på hennes rygg och flög upp i luften. Zafrel är en vinddrake vilket gör att hon kan flyga extremt snabbt. Men även göra väldigt höga och låga ljud och starka vindpustar med vingarna och munnen. När vi kom upp i luften sa jag åt Zafrel att söka efter ett spår. Hon började snabbt nosa med nosen efter ett spår. Tillslut efter en tid hade hon hittat något. Zafrel tittade på mig som för att fråga om hon fick börja söka så jag nickade till henne. Hon flög iväg i hög fart och följde spåret så snabbt hon kunde. Efter ett tag började vi närma oss mörka skogen. När vi var så nära att man var precis bredvid skogen stannade Zafrel. Jag sa åt henne att flyga ner eftersom att drakar inte klarar av mycket mörk magi. Drakar var den varelse med mest ljus i sig av alla varelser. Jag sa åt Zafrel att stanna utanför medans jag gick in. Hon skulle ändå inte vara till mycket hjälp med all mörk magi runtomkring. Jag skyndade mig in i skogen så snabbt jag kunde för att hitta Asha. Det kunde ha hänt vad som helst hon kunde ha blivit skadad eller hade hon till och med vaknat i människovärlden. Jag såg mig om i skogen och märkte att det redan blivit väldigt mörkt i skogen. Vad som helst kunde gömma sig bakom träden. Efter ett tag började jag känna mig lite yr. Jag visste att det var ett tecken på för mycket mörk energi men jag tänkte inte ge upp. Jag fortsatte gå och blev allt yrare och tröttare. När jag precis började tappa hoppet om att hitta henne såg jag henne. Hon låg ner på marken en bit bort. Jag försökte använda mina sista krafter för att ta mig fram till henne. Tillslut när jag var framme såg jag att hon hade vaknat i andra världen. Jag såg mig om för att se att inget monster kom och tog sedan tag i Ashas armar. Sedan började jag långsamt dra henne med samtidigt som jag inte ens kunde stå så svag jag kände mig. Efter ett tag började jag känna mig starkare och ställde mig upp för att ta Asha i famnen. Jag lyfte upp henne och började gå. Men efter ett tag började jag känna mig iakttagen, jag såg mig omkring men kunde inte se någon. Jag fortsatte gå men då såg jag något som kom rakt mot mig. Det var en jorg, den hade en klotformad kropp med två små vingar på varje sida som fladdrade snabbt. Den hade även två stora huggtänder som satt i en stor nafsande mun. Jag skyndade och satte ner Asha för att vara beredd på att slåss. Jag tog fram mitt svärd och var beredd. När jorgen kom fram svingade jag svärdet. Det träffade perfekt men det var inte slut ännu det kom allt fler och fler. De kom från alla håll och nafsade efter både mig och Asha. Jag försökte desperat skydda Asha samtidigt som mig själv. Jag fick ner många av dem men sedan kom den största av alla rakt mot mig. Den var svårare att träffa med snabbare reflexer. Jag svingade svärdet om och om igen men sedan när jag fick ett bra läge fick jag en hård knuff i ryggen. Jag föll rakt ner på marken handlöst och hade tappat svärdet. När jag vände mig om såg jag att honan till ledaren hade kommit och räddat honom. Alla Birger samlade sig i en cirkel runt mig och Asha. Detta var slutet nu var det över vi var omringade. För att försöka rädda Asha ställde jag mig upp och försökte få dem att ta mig först. Det gigantiska gapet kom allt närmre.