Drömmarnas värld

Anomial

Vi var inne vid skogens mitt snart men det var fortfarande en bit kvar. Jag såg mig om i skogen vi varit i många gånger innan. Jag tittade på alla träd och växter jag och Asha så många gånger gått förbi. Det var lite konstigt det var liksom en konstig känsla i skogen nu, det var liksom något mörkt över den. Det kändes som att någon iakttog oss men jag kunde inte se någon. Efter ett tag när vi nog började närma oss såg det ut som att Asha kände av något, något dåligt. Hon såg ut att ha ont någon stans också. Jag hade tyckt det ett tag men hon vill ju inte säga något i alla fall. "Mår du bra" Jag var tvungen att fråga nu när jag kom på det. "Ja jag mår bara bra" "Okej" Jag var inte så säker på att hon talade sanning men jag skulle inte kunna hjälpa ändå tror jag. Vi gick och pratade hela resten av vägen tills vi såg det. Asha började springa fram mot det och jag gjorde det samma. När vi kom fram såg man hur stort och svart hålet var. Hålet var nästan helt svart men det lös lila och grönt i mitten som såg ut som att det skulle fortsätta sprida sig. Vi började gå runt om hålet och leta efter något som kunde hjälpa. Efter ett tag så hörde jag ett ljud från buskarna. Jag tittade mot den blåa busken men jag kunde inte se något så jag gick fram och kollade inuti. Det ända jag såg var en flugsvamp men precis när jag vände mig om rörde svampen på sig. Jag satte mig ner bredvid svampen och tittade på den. Svampen sträckte då ut sig och då såg jag att det var en del av väktarvarelserna i skogen. Det var en av svampfolket som visade sig men det var ett barn. "Hej vad heter du?" "J jag heter Benny" "Fint jag heter Ethan" Jag tittade på Benny och han verkade se rädd ut. "Har det hänt något?" "Ja faktiskt" "Vadå?" "Jo det är så att hålet i skogen har börjat förstöra vår by. Den har börjat rutna men det är inte bara svamphusen utan även oss. Lilja har redan börjat rutna väldigt mycket och har nog inte långt kvar" "Varför har ni inte kommit och bett om hjälp tidigare" "Vi har inte kunnat ta oss ut ur skogen för att det är någon kraft som stoppar oss. Den har redan dödat Jimmy" De sista orden sa han med tårar i ögonen. "Betydde han mycket för dig" "Ja han betydde mycket för alla, han var alltid så snäll och omtänksam" "Kom med mig vi ska fixa detta" "Okej" Vi började gå tillbaka och bort mot Asha som fortfarande letade. Efter en stund hittade vi Asha och jag förklarade vad som hade hänt.

Benny hade visat vägen fram till svampdalen och nu var vi framme. Vi såg hur alla små svamparnas huvuden vände sig upp mot mig och Asha som var jättar jämfört med dem. "Vi har kommit för att hjälpa er" Jag tittade på alla svamparna medans Asha pratade. "Hur då?" Det var en av de äldre svamparna som frågade. "Det vet vi inte riktigt ännu men vi ska hjälpa er" Jag menade varenda ord jag sa. Jag drog med mig Asha och gick iväg en bit bort från byn för att prata om hur vi skulle göra ensamma. "Vet du vad vi ska göra?" "Nej jag har inte kommit på något än" Jag försökte verkligen komma på något nu men det var svårt. Vi tänkte precis börja gå tillbaka till byn men då såg jag något. "Asha ducka" Jag viskade fram orden samtidigt som jag satte mig ner bakom en buske. "Vad är det?" Asha sa det med lite högre än normal ton. "Kan du dämpa dig lite eller?" "Inte förrän du berättar vad som händer" "Jag tror jag såg något" "Vadå?" "Jag vet inte jag såg bara ett litet sken" "Vadå för sken såg du ingenting mer" Asha sa det lite irriterat. "Nej jag såg det bara i någon sekund" Asha började precis på sin mening men då höll jag för munnen på henne. Jag såg den nu igen fast denna gången tydligt framför oss. "Vad var det där för" Asha snäste till högt när hon sa orden. Då började den lila och grönt skinande varelsen röra sig långsamt mot oss. "Tyst nu" Nu spelade det ändå ingen roll det var försent och nu var vi tvungna att möta varelsen. När varelsen var nästan hela vägen fram ställde jag mig upp. Asha ställde sig upp efter mig och vi tittade på varelsen. Några sekunder senare attackerade den lila varelsen rakt mot oss i högsta fart. Vi båda hoppade undan åt varsitt håll i sista stund. Jag landade på fötterna men jag såg att Asha landade i en buske. Den lila och gröna varelsen kraschade nästan sedan in i busken vi gömde oss bakom innan. När den återfick balansen på ett smidigt sätt vände den sig mot Asha. Asha som fortfarande höll på att ta sig upp ur busken stirrade på varelsen som kom farande mot henne. Jag hoppade mot dem samtidigt som jag drog fram mitt svärd. I liften hög jag mot den men svärdet gick rakt igenom och jag tappade balansen. Jag landade i en duns på marken men tog mig snabbt upp igen. Det verkade ändå som att jag hade stört varelsen lite för Asha hade lyckats ta sig upp. Hon stod nu och hade förberett sig och attackerade varelsen med en energi stöt. Det verkade som att Ashas magi kunde ta rätt hårt på varelsen vilket inte var någon förvåning. Hon skulle precis slå till igen men då flyttade varelsen sig och hon träffade ett träd. Det var nu ett stort hål i trädet och det såg inte bra ut. Jag tittade tillbaka mot fajten som pågick och försökte tänka ut ett sätt att hjälpa. När jag såg mig om såg jag något lila och grönt pulver. Det hade samma färger som varelsen så de måste höra ihop på något sätt. Det skulle antagligen stärka eller skada varelsen men hursomhelst skulle det göra något. Jag tog upp pulvret i händerna och skyndade mig sedan fram mot varelsen. Pulvret brände på handen så jag kastade iväg det på varelsen utan att tänka och det landade rakt på varelsen. Den lila och gröna varelsen började brännas sönder när pulvret nuddade. Jag såg på hur den brände sönder och tillslut låg bara pulvret kvar på marken. Asha och jag stod och tittade på pulvret när det låg på marken men sedan tog jag fram ett litet provrör i fickan. Jag drog av korken och tog försiktigt upp pulvret utan att nudda det. "Vad gör du för något?" "Jag sparar lite som vi kanske kan använda senare" "Okej vad bra" Asha granskade mig noggrant och fastnade sedan vid min hand. "Vad gjorde du där" Asha pekade på min hand. "Äsch det är inget" "Jo jag ser ju att det är något" Asha gick fram och tog min hand och granskade den. Hon drog ett finger över brännmärken och då gjorde det ont så jag drog bort handen i smärta. "Sluta vara så fjantig och låt mig titta på det" Asha sa det med bestämd ton. Jag tog upp handen och visste att det var onödigt att försöka prata emot. "Vad var det som hände?" "Det var pulvret" "Det där lila och gröna du kastade på varelsen eller?" "Ja, det" Asha fortsatte titta på min hand och brydde sig inte om att jag ryckte av att det gjorde ont när hon rörde handen. "Har du något vatten?" "Ja jag har i väskan" Hon gick fram och rotade runt i väskan och hittade det sedan. Utan att säga något så hällde Asha på vattnet på handen. Det brände till något ordentligt men sedan blev det bättre. Efter ett tag började vi gå tillbaka mot byn och skulle berätta att vi tror att vi fixat det. Vi gick och tänkte själva knäpptysta när Asha avbröt tystnaden. "Vad tycker du vi ska kalla den?" "Vad för något?" "Den där lila och gröna varelsen" "Hmm jag vet inte riktigt vad tycker du?" "Jag tycker vi ska kalla den för en Anomial eftersom den hör ihop med Aiomalen" "Det blir bra"