Det är bara jag och han och då menar jag BARA jag och han. Två personer på en öde ö. Precis sånt som händer i filmer och böcker men INTE i verkligheten. Och sen så blir de ju inte bättre av att jag inte gillar honom, han är för på och väldigt störande. Fast jag måste erkänna att han är ganska så snygg. Jag heter förresten isa och är en dryg 15 åring som nyss förlorat hela sin familj i en båtolycka. Han heter Anton och är en jobbig 16 åring som precis som jag nyss förlorat sin familj. I en en båtolycka. Ett "perfekt "par låter det som men nej han är inget för mig, trodde jag iallafall.. Men är det ens värt att leva? Kommer jag någonsin hitta någon att leva för igen? Det känns så lätt att bara lägga sig ner i sanden och dö. Man säger ju att hoppet är det som lämnar kroppen sist fast mitt hopp lämnade mig för länge sedan.