Just Us

"Jag såg dom dö"

Jag kände hur hela min kropp ömmade, men jag är glad att jag äntligen kände nånting. Jag var glad att jag inte var död, eller var jag?

Vår båt hade krockat, min familjs båt. Med min familj i den. Jag såg den andra båten komma i hög hastighet mot oss och jag ropade så högt jag kunde "hoppa!" men dom hann inte, bara jag. Dom gick inte att rädda. Dom var redan döda. Min syster, min pappa, min mamma och min hund. Jag såg dom dö, jag såg dom krossas och sedan slukas av lågorna.

Jag ligger på mage på någon slags strand och hostar upp mer och mer vatten, tills jag känner mig alldeles tom. Jag kippar efter luft och får tillslut kontroll över hostandet. Min kind är pressad ner mot sanden och det ända jag ser är sand, hav och sen lite mera sand. Men jag avbryts i mitt tänkande av att en stor våg tar tag i mig och sliter mig ut i vattnet igen. Jag var tvungen att börja simma. Men det var svårt, jag hade ingen ork kvar. Mina armar värkte, mitt hjärta bultade lite för snabbt och jag mådde bara piss i övrigt. Men Innan jag hann göra en till ansträngning kände jag hur någon la två kraftiga armar runt min midja och började simma med mig tillbaks in till land.

Tillslut kände jag stranden under mig igen och vattnet kändes längre bort. Någon andades med snabba och utmattade andetag precis intill mig. Jag öppnade försiktigt ögonen i hopp om att det skulle vara någon i min familj som på ett mirakulöst sätt överlevt. Det var det inte. Det var en ung kille ungefär i min ålder som stirrade på mig med stora bruna ögon.