CHAPTER 12
SYDNEY'S POV
"Stay. Please."
Tiningnan muna niya ako at nakita kong nagbago ang expression ng mukha niya.
Parang naiipit siya sa sitwasyon.
Few seconds after, he answered.
"I can't." he said.
Napabitiw na lang ako sa pagkakahawak ko sa kanya.
"O-Oh. O-Okay." I said as if what he said didn't mean anything to me.
I wanted to scream WHY, but okay was the only word that came out from my mouth.
"I'm sorry. May tatapusin pa kasi ako and may mga tanong pa kasi si Michell tungkol sa project na gagawin namin." he said.
Michell.
AGAIN!
"Its fine. Hindi mo naman kailangan magexplain." I said then gave him my fakest smile.
Humiga na ko and tumalikod sa kanya.
"Just close the door when you leave." I said.
Mga ilang segundo siguro siyang nakatayo lang sa tabi ng kama before I heard him sigh.
"I'm really sorry Syd. I promise, babawi ako sa'yo. I just have to do something important." he said.
"Really, its fine Andrei. I'll see you tomorrow." sabi ko pero hindi pa rin ako nakaharap sa kanya.
Then I heard him move. He bent and kissed the side of my head.
I closed my eyes when he kissed me, hindi dahil sa kilig but because I didn't want him to see how disappointed I was.
Few seconds after kissing me, I heard the door opened then closed.
I changed my position at humaraap sa ceiling.
Haist.
Rejected.
That's how I feel.
I have been rejected by my parents so many times but this feels a lot worse.
Siguro nasanay na ako na laging binabalewala ng parents ko, but I never thought na kapag si Andrei ang gumawa sakin nun, sobrang madidisappoint ako.
Pero wala akong magagawa.
Siguro nga business is really more important.
Sa bagay, anu nga naman ba ang mapapala nila sakin kundi puro sakit ng ulo.
I smiled bitterly at myself bago ko hayaan ang sarili ko na makatulog.
Pero bago pa mana ako makatulog, I felt something falling from my eyes.
************************************************
Paggising ko, wala na si Andrei.
Pumasok na siguro sa opisina.
Pero what was in the table made me smile.
It was a plate of food with a note beside it.
The note says: Syd, eat your breakfast. I prepared it. Sorry for last night. But, babawi ako sa'yo mamaya. Remeber, may pupuntahan tayo later. Ingat ka sa pagpasok. I'll see you later. :)
Although mag-isa akong kakain, parang hindi ako malungkot. Kaso hindi rin naman kasing saya kapag kumakain kami ng sabay.
I felt warmth. Warmth kasi kahit papano pala, he still does care for me.
A/N
a short update for everyone :)
Huwag kayong magagalit kung sobrang short niya.
Promise, babawi ako sa next update.
Naisip ko kasi baka may mga naiinip na kaya kahit papano gusto ko sanang magupdate.
SORRY ULIT!
VOTE
COMMENT
AND BE A FAN PO (sa mga may gusto lang)
-xiaxiacarr :)