Vi började gå mot muren sedan lyfte jag henne över muren och jag klättrade.
När vi var vid dörren så sa jag hejdå och att det var kul, just då jag skulle gå öppnades dörren. Det var hennes morbror Macon sa Lena.
Vem är din vän, undrade Macon.
Han skulle just gå, sa Lena.
Men varför stannar du inte på en kopp te, sa Macon.
Säg nej, viskade Lena.
Men jag lyssnade inte och svarade "gärna"
Vi gick in och alla satte sig i soffan, sedan Märkade jag att det stod ett piano bakom soffan, det var inte där förut.
Ethan- Vilket fint piano.
Macon- Spelar du?
Ethan- Nej.
Macon- Jaha, Lena du kan väll ta och spela lite.
Lena- Nej, inte på ditt kommando.
Macon- okej, då får väl jag ta och göra det själv då.
Medans Macon spelade lite försiktigt då frågade han om jag hade nån plan hur min framtid kommer vara.
Först sa jag att jag skulle söka till collaege så lång ifrån denna stad som möjligt.
Men sedan började jag prata nån stopp.
Jag sa saker jag inte ville säga och jag inte ens har tänkt på.
Lena satt helt stum.
Och Macon flinade och blundade.
Sen helt plötsligt vaknade jag i min säng.
Jag sprang ner och frågade min moster Lisa hur jag kom hem!
Du behöver inte skrika, du låg och sov när jag kom hem, sa Lisa.
-Lena-
Varför gjorde du så! skrek jag till Macon.
Jag var tvungen, jag har sagt att du inte kan få ha nån kompis! Skrek Macon.
Men varför! Skrek jag.
För vänner leder till tårar och brista hjärtan och det leder till arghet och det leder till, ja du vet! Skrek Macon.
Jag sprang upp till mitt rum med tårar i ögonen.
---------------------------
Gilla gärna och kommentera om det är nått ni undrar.