"It's still raining
This night is never ending, so lately
These days, my tears fall like rain
It's raining right now"
- Ailee - Teardrop.
Medan Nadine är borta sitter jag först framför TV:n, under tiden som Darcy sover. Efter det är jag tvungen att ge Darcy en till flaska, hon skrek nästan av öronen på mig och slog med både armar och ben innan jag hann sätta mig ner och mata henne.
"Är du inte trött snart?" suckar jag och vaggar henne medan jag går runt i vardagsrummet. "Nadine kommer hem snart, och hon vill alltid vara nära dig hela tiden. Det är mycket enklare om du sover direkt när hon kommer." Darcy ser upp på mig med sina stora, för tillfället, blåa ögon utan att se trött ut över huvud taget.
Med en suck sätter jag mig i soffan, och ser på henne. "Du kommer inte att somna, eller hur?" I mitt huvud ser jag hur hon skakar på huvudet, och jag ler svagt åt tanken medan jag lätt börjar leka med henne. Fula miner pryder mitt ansikte, och tillslut kommer ett ljud ut ur Darcys mun. Ett skratt.
"Herregud", säger jag och ser på henne medan mina ögon vattnas. Ett stort leende sprider sig över hennes kinder, och jag skyndar mig att ta upp min telefon från fickan och tar ett snabbt kort på henne. "Du börjar bli så stor!" säger jag högt medan tårar rinner ner för mina kinder. Egentligen är det väl inte så stort, hon ler ju bara. Nadine skulle säkert tycka att jag är barnslig, varför gråter jag ens? Borde inte jag skratta också?
Det bara känns som en milstolpe, första skrattet liksom. Speciellt att det var jag som fick henne att skratta, det var inte Nadine eller någon fånig leksak. Utan jag. Hennes pappa, den som älskar henne mest i hela världen, jag fick henne att skratta.
"Du är så fin, min prinsessa." Jag lyfter upp henne, och pussar flera gånger på hennes kind. "Min finaste prinsessa."
"Är jag din drottning då?" Hör jag någon säga bakom mig. Jag vänder mitt huvud bakåt, och ser Nadine luta sig mot väggen i hallen. Jag torkar snabbt bort tårarna som är kvar på kinden innan jag ser på henne igen.
"Såklart", säger jag, med ett fejkat leende, vilket är det enda leendet jag använder när jag är runt Nadine. Hon går till soffan och kysser mig på kinden innan hon lägger armarna runt min bröstkorg.
"Hur mår min lilla Darcy?" ler hon och ser på mil dotter i mina armar, och det knyter sig i magen när hon kallar henne för "hennes".
"Hon mår bra", säger jag och hon kysser min kind.
"Hey, har du gråtit?" Hon vänder mitt huvud mot sig med hennes hand, och jag nickar kort.
"Hon skrattade", säger jag, och Nadine förvandlas till ett levande frågetecken.
"Vad menar du?"
"Darcy, hon skrattade!" säger jag, mer exalterad än vad jag var i början när Nadine kom hem. Jag kan inte hjälpa det, det finns en person som jag älskar mer än Grace (men det är inte på riktigt, jag tänkte aldrig så) och det är Darcy.
"Seriöst, skrattade hon?!" Nadine börjar också le, skratta till och med. Inga tårar formas i hennes ögon, men sen är det ju inte hennes barn heller så det är ju inte konstigt. Jag nickar och hon vänder sin blick till bebisen som ligger i min famn istället för att se på mig. "Skrattade du, min prinsessa?" Hon vänder sig fram pussar på hennes panna, och mitt leende försvinner. Darcy är inte Nadines prinsessa ... Det är min prinsessa. Det sticker till i min mage, och Nadine tar Darcy ifrån mig utan att ens be om lov, som att det är hennes egna barn. Som att hon bestämmer över henne.
Men jag säger inget, såklart. Jag vill inte att Nadine ska lämna mig, inte än iallafall. Jag har ingen annan än Nadine och Darcy som älskar mig och vill vara med mig. Jag har förstört det med alla andra, ingen vill vara med mig längre och jag kan inte fucka upp det nu. Om jag fuckar upp det nu kommer ingen att vara med mig igen, för Darcy kommer kommer antagligen att vela åka till Grace på heltid efter att hon har fått reda på vad jag har gjort. Inte för att jag har dödat någon, eller så, men hon kommer absolut inte kunna se mig på ett bra sätt när hon blir äldre.
"Du har blivit så stor nu, min prinsessa." Hör jag Nadine säga, och jag sitter kvar i soffan, försöker att inte låta tårarna rinna ner för mina kinder medan Nadine står i köket och gullar med mitt barn. Hon kommer inte le mot Nadine, bara mot mig. Hon älskar bara mig. Det finns ingen annan hon hellre vill ha, jag vet det. Hon vill bara vara med mig tills hon blir äldre. Och det kommer att ta ett tag tills hon förstår att hon och Nadine inte är lika och hon förstår att det inte är hennes riktiga mamma.
Men snart ska jag åka på turné, då behöver jag inte träffa Nadine så mycket, då är det bara jag och Darcy och ingen annan som ska förstöra. Eller jo, Louis och resten av killarna kommer att bry sig och berätta för mig vilken dålig person jag är som lämnar Grace utan Darcy och åker hemifrån. Men jag kan ju bara be om ett annat hotell än resten av bandet, då slipper jag dem och behöver bara prata med dem när vi har konsert.
Jag torkar aggressivt bort tårarna som rinner från mina kinder, jag vill inte att Nadine ska se mig nu, hon kommer bara att vilja prata om det, men jag vill inte prata med henne. Hon bryr sig för mycket, det känns falskt när hon vill prata om mina 'problem'.
Jag har inga jävla problem, det är bara hon som tror det med hon vet inget om mig. Jag har inga problem, hon känner mig bara inte tillräckligt väl för att förstå det. När mina ögon torkar reser jag mig upp och går till badrummet, droppar i lite ögondroppar för att minska det röda i dem. Jag tar ett djupt andetag och går ut igen, till köket där Darcy och Nadine står.
"Kolla, där är pappa!" ler hon när hon ser mig stå i dörröppningen, men jag ler inte tillbaka. Jag ser bara på Darcy som hon har i sina armar, och Darcy gör ingenting för att komma ut ur hennes grepp. Det känns konstigt, Nadine är inte hennes mamma. Jag är hennes pappa, hon borde vilja komma till mig och vara hos mig. Inte hos Nadine, hon har inget med Nadine att göra.
Men hon märker så klart inte att det är mig Darcy borde vara hos, eftersom hon fortfarande håller min dotter i sin egen famn. Hon tror nog att hon är Darcys riktiga mamma bara för att hon hjälper mig att ta hand om henne. Så är det inte, hon kommer aldrig att bli Darcys riktiga mamma, hur mycket hon än försöker.
"Hur mår du?" säger hon när hon äntligen men jag svarar inte och egentligen förstår jag inte varför jag egentligen vill att hon ska prata med mig. Antagligen för att jag vill veta om iallafall någon tycker om.
"Jag vill hålla Darcy", mumlar jag och går fram till henne. Tack och lov säger hon inget och låter mig bara hålla min dotter. Jag börjar gå runt med henne, vaggar henne lätt i min famn medan jag känner Nadines blick i min rygg.
"Är du trött?" frågar hon mig, och jag svarar inte på ett tag. Hon vet ju att jag inte sovit så bra inatt, men hon vet inte varför. Och det behöver jag inte berätta för henne, för skulle hon veta kommer jag absolut att vara ensam för resten av mitt liv.
"Lite", säger jag lågt utan att vända blicken mot henne igen, jag vill inte se på henne just nu. Hon kommer att märka hur jag har gråtit. Hon kommer att bry sig.
"Vi kanske ska gå och lägga sig tidigt ikväll", säger hon och jag hör hur hennes röst lyser upp, som att hon vill få det att vara positivt.
"Ja, kanske", säger jag och ser på Darcy. "Det beror på när hon vill sova."
När Nadine inte säger något så antar jag att hon nickar vilket på något sätt gör mig tacksam eftersom jag inte vill prata med någon mer. Egentligen vill jag bara, som Nadine säger, att sova. Till dagen då turnén börjar, typ. Så slipper jag låtsas vara en bra och glad person mer än vanligt och på turnén kommer jag bara behöva vara det när vi faktiskt har konserter och intervjuer. Inte hela tiden, jag behöver inte ens träffa någon annan resten av tiden. Bara jag stannar inne på mitt hotellrum kommer allt att gå bra.
Det kommer att gå bra, bara jag inte pratar med någon. Det kommer bara att vara jag och Darcy. Sen efter turnén kommer det att ha gått tillräckligt lång tid för mig att kunna glömma Grace och kunna move on med mitt liv utan någon annan än Darcy.
Jag kanske till och med kommer kunna vara en trevlig människa, om allt går bra. Då kommer nog Nadine att bli stolt, det känns som att hon snart fått nog av mig. Inte för att jag tycker att det är konstigt, om jag skulle varit henne skulle jag ha lämnat mig för länge sen.
Med Darcy i famnen går jag ut till vardagsrummet och sätter mig i soffan.
"Du kommer inte lämna pappa, eller hur?" säger jag lågt och hoppas att Nadine inte hör mig, hon skulle absolut fråga varför jag tror att folk kommer att lämna mig. Jag har svaret på den frågan men jag skulle inte vilja berätta det för henne. Hon kan tro att vi är lyckliga ihop iallafall lite till, så att jag inte blir helt ensam.
Jag suckar lågt och pussar på hennes panna. "Jag älskar dig, Darcy", mumlar jag och kramar om hennes lilla kropp. "Jag kommer alltid att skydda dig, jag lovar."
-----------
Eh, hej? Long time no see, huh.
Är det någon som ens är kvar här hah? Vet inte ens om jag är 100% tillbaka, eller ens typ 5% men skriver lite när jag orkar. Det är mycket som händer i mitt liv atm såatteeeeeehhhh. Men är det någon som faktiskt läser kan jag försöka publicera lite oftare. heh.
Och låten jag skrev längst upp är egentligen på koreanska och eftersom I don't know that yet blir det en fin copy/paste från coloredcodedlyrics. Pls don't hate me y'all. #kpop4lyf
Hoppas ni gillade detta jävligt korta kapitlet haha. :)
xxZenderilla