"Varför får jag inte träffa henne?" gråter jag mot Blakes bröst. "Hon är min dotter också."
Blake suckar lågt. "Jag är så ledsen, Grace. Jag skulle göra allt för att få tillbaka henne."
"Han är så självisk", mumlar jag och tar upp min telefon för att försöka ringa Harry, igen. Men han svarar inte, som vanligt. Mer tårar faller ner från mina ögon och Blake tar mig in i hans famn igen.
"Jag hatar detta ... Jag f.ucking hatar detta", mumlar jag. "Jag vill bara träffa min dotter!"
"Shh ... Jag ska lösa detta", säger Blake och jag nickar och lutar mig mot honom. "Du kanske borde sova nu, vila dig. Så kan vi göra något imorgon."
Jag nickar långsamt och reser mig upp och går till sovrummet. Mitt och Harrys sovrum. Jag lägger mig på min sida av sängen, och tar en av Harrys kuddar mot mig och kramar om den.
"Jag saknar dig så mycket. Om jag bara kunde få hålla om dig på riktigt igen. Bo med dig och Darcy ... Jag kan byta alla blöjor, bara jag får tillbaka er ..."
Jag tar ett djupt andetag och flyttar kudden närmare min näsa så att jag kan lukta på den. "Bara snälla kom hem igen ..."
"And all I can do, is say that these arms where made for holding you..." sjunger jag lågt med ett djupt andetag. "Jag älskar dig ... er ... För alltid."
Jag hör nästan ett till, lågt, 'för alltid' i mitt huvud också, men jag vet att det bara är min hjärna som gör det, för att lura mig att falla djupare än vad jag redan gör.
Det har knappt gått en vecka, och jag vill redan bara ta slut på allt. Det känns så lönlöst, Harry har tagit min dotter och kommer nog inte låta mig träffa henne alls. Det skulle vara så enkelt att istället för att känna att jag faller i ett bottenlöst hål, bara få landa. Inte ett mjukt fall, men att få landa.
Jag vet inte ens vart min dotter finns. Jag har inte ens något att leva för längre.
Men det finns något, som säger att Darcy kommer få veta vem jag är, och vara stolt över mig ... Och vilja kalla mig mamma, och jag har inte förlorat hoppet för det än.
Jag vänder mig om på rygg och märker inte ens att jag har gråtit ännu mer. Jag tar upp min mobil och stirrar på min bakrundsbild. Jag har inte bytt den, den påminner om familjen jag hade.
Det är en bild på Harry när han håller i Darcy, och min blick blir suddigare och suddigare, tills jag tillslut snyftar högt.
"Varför lämnade du ens? Jag vet inte vad jag ska göra utan dig ..." Jag kramar om kudden hårdare mot mig, och döljer alla snyftningar i den.
Efter någon mer timma av att gråta och prata med mig själv, så somnar jag, och nästa morgon vaknar jag upp med svullna ögon. Jag går fram till en spegel i rummet och suckar lågt.
"Se nu vad du gjort med mig."
Jag går mot badrummet och sköljer av mitt ansikte med kallt vatten och får bort lite av svullnaden. Jag går ner till köket och till min lycka är inte Blake där, istället en lapp som han skrev innan han gick igår.
'Jag kommer imorgon, ring om det är något.'
Jag biter i min läpp och knycklar ihop lappen för att sen slänga den, sen går jag till vardagsrummet utan att ha ätit något. Jag virar in mig i en filt och sluter mina ögon när jag känner hur tårar försöker tränga sig igenom.
"Fan Harry ... varför gör du det här mot mig?" suckar jag lågt och lutar mitt huvud i filten. "You're driving me f.ucking insane ..."
Jag suckar lågt och sitter i filten och gråter i mer än en timma, tills min min mage börjar kurra något extremt. Jag går ut i köket och tar fram ett bröd och juice. Jag häller upp drickan i ett glas och börjar äta, tills allt är uppdrucket. Jag reser mig upp och torkar mig under ögonen innan jag går upp till badrummet. Jag låser dörren, eftersom att jag inte vet när Blake kommer, och lutar mig över toalettstolen med två fingrar i halsen.
Mer tårar faller ner från mina ögon medan allt jag precis har ätit ligger i toalettstolen. Jag spottar i toaletten innan jag torkar mig om munnen med lite toalettpapper och spolar. Med skakiga ben reser jag mig upp och sköljer av mitt ansikte med kallt vatten och borstar mina tänder för att få bort lukten.
Jag suckar igen, och går in till Darcys rum, vilket jag alltid gör numera. Jag ställer mig framför hennes spjälsäng som ingen har fixat, vilket gör att man ser att någon egentligen ska ligga där.
Allting i rummet ser precis likadant ut förutom att det är lite stökigare. När jag först inte visste vart Darcy var hade jag letat igenom allt för att hitta någonting som visade att hon inte var borta. Vilket jag sen fick reda på att hon var.
Kidnappad av mannen som skulle kunna bli hennes pappa.
"FÖR I HELVETE!" skriker jag och tar upp något gosedjur som jag kastar i väggen, sen sätter jag mig ner på golvet och gråter hysteriskt ner i mina händer.
Jag hör inte att ytterdörren öppnas, och att Blake kommer in.
"Grace ..." säger han och sätter sig bredvid mig. Jag lutar mig mot honom och gråter högt mot hans bröst. "Vad hände?"
"Han tog min dotter!" gråter jag och Blake stryker mig över ryggen.
"Jag vet... Jag ska fixa det, okej? Vi kan gå till domstol."
Jag nickar långsamt och fortsätter gråta. "Det enda jag ville var att ha kvar min familj ..."
"Men, Harry är ju inte Darcys pappa på riktigt? Det är ju jag? Så det enda vi behöver göra är att få tillbaka Darcy så får du en familj."
'Jag vill inte', det är allt jag vill svara. 'Harry är min familj. Harry och Darcy.'
Jag fortsätter att gråta mot honom, och behöver närheten. Utan Harry har jag ingen att vara med, att krama och att kyssa, att krama när jag ska sova ...
"Grace shh ... Jag ska fixa detta okej?" säger Blake och jag svarar inte, utan tänker bara på allt bra jag och Harry hade vilket får mig att gråta ännu mer. "Grace, Grace lugna ner dig, herregud."
Jag flyttar mig från honom. "Men du fattar inte! Jag har förlorat min dotter och min pojkvän och det enda du pratar om är att ta dem till rätten! Håll käften, du gör det inte bättre!"
"Nehe?! Men jag försöker iallafall, och det skulle bli så mycket lättare om du bara hjälpte till!"
Efter bara några sekunder blir hans ansikte mjukare, och mina ögon vattnas på nytt.
"Grace, förlåt", säger han lågt och jag snyftar till när jag är i hans famn igen. "Det var inte mening ... Förlåt."
"Jag vill bara veta vart min dotter är ..." mumlar jag och gosar in mitt huvud i hans tröja.
"Jag vet", suckar han och stryker mig över ryggen tills jag sitter tyst med hans armar runt mig.
Jag andas ut långsamt men ligger kvar i hans famn, försöker att låtsas att det är Harry.
Eller försöker mer att tänka bort att det borde vara Harry som sitter här, inte mitt ex som jag råkade ha sex med för att jag behövde närvaron. Jag trodde inte att det skulle leda till att jag blev gravid med hans barn, ännu mindre att det skulle förstöra Harrys och mitt förhållande på köpet. Eller jo, det fanns ju där, men om jag bara skulle fått förklara det för honom. Nu känns det mest lönlöst att ens försöka förklara mig, jag vill inte ge han en till anledning till att hålla Darcy borta från mig.
Jag suckar lågt och gosar in mitt huvud i hans bröst ... och det enda jag saknar nu är Harrys doft.
*
- några timmar tidigare -
Jag snyftar emot Darcys mage, som jag lätt har lagt mitt huvud över (men ändå inte för tungt) och gråter ut Graces namn som jag gjort den senaste timmen.
"Förlåt, förlåt", gråter jag och vill bara känna Graces armar runt mig just nu. Jag vet att det inte kommer att hjälpa att jag ber om förlåtelse när hon inte ens är här, men jag har redan förstört allt och håller ändå på att att få ihop det med Nadine så det spelar ingen roll. Det är lättare att tänka att jag bara behöver gråta ut alla känslor än att gå tillbaka och berätta varför jag gjorde såhär.
Mest för att jag egentligen inte har en anledning.
Jag vänder min blick upp till Darcy, och hon ser på mig med stora ögon och lägger sina händer i mitt hår.
Jag suckar med ett lågt leende. "Jag älskar dig, Darcy. Och din mamma, jag kommer alltid att älska din riktiga mamma ... för alltid."
'Och jag kommer att älska dig, er, för alltid', hör jag Graces röst säga i mitt huvud, men ignorerar den så gott det går.
-----------
Wowza. Wow. Za. 1000 READS WTF ILY. TACK SÅ MYCKETTTTT!!!!! (Plus tack på 2k på In a war I'll fight for you... Har helt gömt bort att tacka.)
En liten fyi, jag har släppt en ny fanfiction (AU, alternativt universum) så om ni vill läsa den go ahead! Men tänk på att det finns en liten åldersgräns på runt 14-15+ år men vill någon läsa om man är yngre, go for it men det kommer vara ganska mycket vuxetinnehåll som droger, sex och alkohol. Känner ni att ni inte klarar av sånt, läs den inte då. Den heter iallafall 'A day in London', så vill ni läsa finns den på min profil. (:
OCH I SISA SEKUND GRATTIS LIAM SOM FYLLER ÅR IDAG I LOVE YOU AJAKALAOAK. HAN BLIR 22 I CANT.
That was all for now, ledsen för den sjuuukt långa väntan på ett nytt kapitel, har jobbat på lite annat som tillexempel A day in London, och skolan startade ju precis och ja läxor and långa dagar och sånt.
Hope you liked this chapterrrr, och glömt inte att rösta och kommentera vad ni tyckte om det!
Ily xx, Zenderilla. <3