Polishuset - Kl. 09:58
Alex och Steinar gick igenom dörren till deras avdelning, hon gick med snabba steg genom korridoren. Visste att Josef borde vara där nu. Hon gick runt hörnet, tittade direkt på 'Josefs' plats där hon antog att han satt. Men det gjorde han inte, hon tittade på Ayda som satt vid sin dator. Tittade upp på henne när de kom, "bilderna är utskrivna", sa hon och nickade mot kopieringsmaskinen. Alex nickade lite med ett svagt tack, tittade in till mötesrummet. Hon slappnade av, där satt han. På bordet med en fot i marken, diskuterade med Martin som satt på Josefs högra sida. Alex kunde inte dölja sitt leende, hon tittade på honom en stund där han satt. Hade inte märkt att hon hade kommit än då han tittade mellan tavlan och Martin som satt bort ifrån dörren ut till kontoren.
Alex rörde på sig igen efter att hon stått stilla och iakttagit honom, hon gick till sitt kontor. Tog av sig kappan och hängde den på klädhängaren, tog tag i mappen på skrivbordet.
Två skuggor passerade fönstret och hon tittade upp, Jenny och Oskar. Hon log lite, sedan gick hon ut genom dörren igen. Jenny och Oskar slängde av sig sina jackor på sina stolar, gick sedan in mot Josef och Martin för att hälsa. Deras leenden var uppe i skyarna, Steinar hängde på dem. Alex tittade på när de gick in till dem för att krama om Josef, stod och log.
"Hade ni kul igår?" Alex ryckte till, Ayda som sa det såklart. Alex tittade på henne med ett frågande leende, "va?" la Alex till. "Du och Josef, hade ni kul igår?" förtydligade Ayda. Alex la huvudet på sne, tittade på Ayda som flinade stort. Alex skrattade till, skakade lätt på huvudet. Försökte att inte lägga någon vikt i hennes kommentarer, gjorde Alex bara irriterad. Alex skulle bara råka säga något mer än vad hon velat om hon låtit Ayda komma åt henne, därför försökte hon skämta bort det lite.
Alex vände sig om och hämtade bilderna från rättsmedicin, sneglade bort på Josef samtidigt som hon lossades kolla på bilderna. Han kramade om Jenny och Oskar, små pratade lite med dem innan han vände sig om till Steinar och tog en snabbkram där också. Men han tittade på henne i kramen, log varmt mot henne och det pirrade till i henne. Hon bet sig i innerläppen, log varmt tillbaka och tittade sedan ner i bilderna hon höll i handen.
Ayda visslade den kända 'love is in the air' visslingen. Och Alex tittade bak på henne, hon satt och tittade mellan Alex och Josefs blickar. Alex vände tillbaka efter att ha gett Ayda en blick med ett försök på att inte visa några tydliga reaktioner eller känslor. Sedan gick hon in till mötesrummet och lämnade en väldigt stolt Ayda bakom sig.
"Ja, hörni. Vi börjar väll med att säga ett välkommen till Josef, som är här på lån för utredningen", sa Alex glatt och pekade mot Josef med pennan i handen. Han satt och smålog mot henne, det pirrade till i hennes kropp från topp till tå. Och hon gav ett leende tillbaka. Kollegorna klappade kort med händerna, en liten applåd. Josef log mot dem alla, "tack tack", sa han tyst men menade. Sedan tittade han på Alex för att hon skulle fortsätta med utredningen. "Jättekul att ha dig här igen", sa hon och log, behöll deras ögonkontakt någon sekund längre än normalt. "För en stund", rättade Josef och pekade med ett finger i luften mot henne, hon himlade med ögonen och skrattade till. Satte händerna i bordet och lutade sig framåt. "Jaja, för en stund denna gången, men snart så är du tillbaka", sa hon och blinkade med ena ögon mot honom innan hon rätade på sig igen. Alex vände sig mot tavlan för att börja med briefingen, det pirrade till i Josef och han slickade sig på läppen. Han svalde hårt med ett flin innan han tittade ner i sitt knä.
"Rättsmedicin hittade ett djupt hugg i magen på henne, troligtvis ett knivhugg," sa Alex och satte upp bilden på ingångshålet. "Men, det var inte det som dödade henne..." sa Alex. "Hon blev strypt till döds", förklarade Alex och satte upp ett försök till en bild på hennes brandskadade hals och nacke. "Man ser inte så bra, men hennes struphuvud var krossat och det fanns svullnader på hennes hals där det ser ut som händer har kramat hårt". Kollegorna nickade och tittade lite på bilen så gått de kunde, såg såklart inte något speciellt med det men de antog att det stämde med förklaringen. "Så hon dog av strypningen, blev knivhuggen och uppbränd på det?" sa Oskar och la huvudet på sne. De nickade. "Varför?" la han till, "räckte det inte med en av dem eller?" sa han ironiskt, fortsatte måla på sidan han började med dagen innan. "Jo, men att bränna någon gör ju att många bevis försvinner", sa Jenny, men visade tydligt att hon förstod hans poäng. "Vet de om hugget var innan eller efter hon var död?" frågade Josef. Steinar skakade på huvudet, "inte säkert, men de gissade på innan", sa Steinar. "Det skulle kunna förklara varför det inte finns några större tecken på motstånd", la han till. "Du tänker om hon blev medvetslös innan?" frågade Josef och Steinar nickade. "Möjligt", sa Alex och log mot de två.
"Jenny och Oskar, vad fick ni fram?" frågade hon. "Ingenting annat än att vi mötte en äldre man med hund som tydligen gick den vägen ofta. Han bodde en liten bit där ifrån sa han, han heter Jens Hagen om vi vill kolla upp det", sa Jenny och tog en kort paus, Ayda tittade på Alex för att få ett svar på om hon skulle kolla upp honom. "Gör det för säkerhets skull, Ayda", flikade Alex in med innan Jenny fortsatte, Ayda började söka upp honom. "Han passerade förbi avspärrningarna en bit bort och vi stannade honom för att ställa några frågor kring mordnatten. Han sa att han hade hört en bil passera hans hus någon gång runt halv tre på morgonen. En äldre bil trodde han med tanke på ljudet och en snabbkik på den genom hans fönster", sa Jenny. "Okeej", sa Alex och nickade lite. "Då kanske bilen skulle kunna finnas på någon av trafikkamerorna, om den är äldre så skulle det kunna gå att plocka ut några", la hon till. Josef var påväg att säga något men tystnade när Alex började prata igen.
"Hur går det med trafikkamerorna i övrigt Ayda?" frågade Alex, Ayda nickade mot Josef. "Josef tittade igenom det en stund förut medans jag satt med spårningen av mobilen", sa hon. Alex vände blicken på Josef, som såklart redan hade blicken fast på hennes ögon. Hon svalde hårt och inväntade ett svar, han skakade lätt på huvudet. "Inget än så länge på just tröjan, men jag kan ha lagt märke till en bil som passerade", sa han och flinade lite, kollegorna tittade på honom med leenden. "Jaha, vad för någon?", frågade Steinar. Josef tittade på Ayda, frågade om hon kunde ta fram övervakningskameran. "Tror det det var runt tjugo i treeee..." sa han, ställde sig upp och lutade sig över hennes dator. Tog över hennes dator rättare sagt, han drog fram till klockan var 02:37, sedan spolade han sakta framåt.
"Där!" sa han och pausade, vred skärmen mot Alex som log mot honom. "Bra Josef!" sa hon tacksamt och lutade sig fram mot datorn. "TKL 573", rabblade Alex och skrev ner det i sitt block, sedan gav hon godkännande till Ayda att ta upp bilen. Hon bytte flik och sökte upp bilen. "Bilen...är... registrerad på en... Lucas Hillman. Men är anmäld stulen för tre dagar sedan", läste Ayda. "Bra, men skulle du kunna skriva ut bild på bilen och den hör Lucas. Ta en liten snabbkoll på honom också", frågade Alex och tittade på Ayda som höjde ögonbrynen och tog ett djupt andetag. Hon nickade och andades ut. Alex bet sig lite i läppen, "du ska på hjälp, Ayda", log hon och flinade lite mot Ayda som skrattade kort, ett tacksamt skratt.
"Jens Hagen, 57 år, skild sedan 10 år och makan är död sedan 3 år. Inga tidigare domar", berättade Ayda. "Oj, frun kan inte varit så gammal eller, står det vad hon dog av?" frågade Alex. "Ska se..." sa Ayda och drog ut på e:et. "Dog i cancer", sa hon. Alex nickade. "Bra, skriv ut en bild på Jens för säkerhets skull. Kommer du ihåg allt för det gör inte jag?" flinade Alex och Ayda log tillbaka lite med ett skratt, nickade. "Inget på mobil kontakten än så länge, jag meddelar er om det skulle bli något under dagen", flinade Ayda sin med. Alex nickade och tackade.
"Men vem vill ut med mig av er två? Den andra hjälper Ayda," frågade och förklarade Alex, tittade mellan Steinar och Josef. Steinar pekade hastigt på Josef, Josef tittade på Steinar. "Nej, åk du", sa Josef, ville väldigt gärna åka med dock. Inte bara för det var med Alex. "Du får passa på, Josef!" sa Steinar med ett flin. Josef flinade tillbaka och nickade. "Okej då", sa han och tittade på Alex med ett leende. Alex log tillbaka mot honom och tittade på hans ögon. Försvann in i dem en stund.
Det blev tyst runt bordet. Alla tittade och bevakade Josef och Alex som inte kunde släppa sina leenden och varandras ögon. Jenny harklade sig tillslut, efter att kollegorna tittat på varandra. "Vad gör vi, Alex?" frågade Jenny, talade även för Oskar och Martin. Även fast Martin fick det gamla vanliga att göra, sitt egna lilla race med andra ord. Alex och Josef vakande till, tittade på Jenny som pratat med Alex. "Mm, jo... ni skulle kunna åka ut till Jens med en bild på bilen. Fråga om det skulle kunna vara den", sa Alex, kliade sig i bakhuvudet och sneglade på Josef som sjävklart satt och flinade lite. Inombords himlade Alex med ögonen, skrattade också. ~F@n~ tänkte hon, ~hur kommer jag kunna dölja det här...~ la hon till i tanken med ett skratt.
Hon bet sig i läppen, "då kör vi", sa hon. "Martin, du skulle kunna småkika på allt som går typ. Finnas där det behövs alltså", sa hon bara till honom, han log och nickade.
Alex klev ut från sitt kontor, satte på sig sin kappa i farten som hon gick fram till Ayda. "Kan jag få adressen till Lucas?" frågade hon, "den är skickad till dig redan", sa hon. Alex tog fram sin mobil från bakfickan och nickade, "då så, tack!" sa hon och log. Vände sig mot Josef som satt redo med jackan på sig på en bänk vid fönstret. "Redo?" frågade Alex och tittade på honom med ett pirrigt flinleende. Han skuttade ner, "alltid!" sa han och hon skrattade till. Josef gick upp jämsides med henne när de gick till hissen.
De småpratade hela vägen till bilen. Satte sig och körde iväg mot Lucas. Hade musik i bakgrunden av deras samtal, log och tittade på varandra med värmespridande och pirrspridande ögon.
Alex tittade mellan honom och vägen några gånger. "Följer du med till mig ikväll?" frågade gon och tittade på honom igen, stannade med ögonen på honom några sekunder. Han tittade på henne, log lite, "får jag?" sa han och ångrade sig direkt över hans ordval, det klart han fick om hon frågade honom. Hon fnös till, "såklart du får", fnissade hon och klappade hans ben. Han tittade ner på hennes hand som låg på hans ben, sedan på henne. "Okej", sa han och tog hennes hand. Hon log och flätade in sina fingrar mellan hans. Han strök tummen över hennes handrygg hela vägen till att de var framme vid Lucas.
Hon stannade på trottoarkanten vid Lucas hus, de släppte varandras händer och Alex la i handbromsen. Vände sig mot Josef och väntade på att han skulle titta på henne också. Han knäppte loss sig. Vände sig mot Alex och insåg att hon tittade på honom, lutandes mot sätet och med ett leende på läpparna. Han log mot henne, tittade ner på hennes läppar. Det pirrade till i dem båda. Han lutade sig närmare hennes läppar. "Hej", sa han försiktigt och flörtigt, hon flinade. En centimeter mellan deras läppar, "hej", svarade hon leendes och lutade sig mot dem. Hon la sin vänstra hand på hans midja, kysste honom igen innan de var tvungna att fortsätta jobba.