Sonjas perspektiv
Liggandes i en sjukhussäng med sin nyfödda son och sina två bästavänner i rummet.
"Fyfan va fin han är." Säger Olivia och tar hand lilla hand.
"Vill du hålla honom?" Ler jag mot henne
Hon får en chock i blicken.
"De kan jag inte." Säger hon i panik
"Jo här sätt dig där så hjälper jag dig." Säger jag och lägger ner min lilla pojke i hennes famn.
"Jag sa ju att de skulle gå bra." Säger jag
"När ska ni skaffa någon då?" Frågar jag Dante och Olivia där de sitter och myser med lillkillen.
De kollar upp på mig.
"Vadå? Vad menar du?" Frågar Dante
"Ja skaffa barn? Jag har två, ska ni inte skaffa ett också?" Frågar jag
"När Dante växt upp." Skämta Olivia
Jag skrattar åt Dantes kränkta min.
"Jag tänkte att vi skulle väga killen nu." Säger barnmorskan och kommer in i rummet.
Jag nickar och Dante tar lillkillen och går iväg med barnmorskan till de andra rummet.
"Hur mår du älskling?" Frågar Olivia mig
"Nej du vet jag mår toppen. Inte som att jag precis tryckt ut en människa." Säger jag och höjer på ögonbrynen.
"Nej precis de hände absolut inte." Säger Olivia och skrattar.
Dante och lillkillen kommer tillbaka. Och Dante ger mig honom.
"Vad ska han heta?" Frågar Dante efter en stund
"Jag vet inte?" Säger jag
Dante nickar bara.
Efter en stund åkte Olivia och Dante hem för att hämta kläder åt mig och fixa barnstolen och allt för att åka hem idag.
När jag ligger där i sjukhussängen och ammar lillkillen, knackar de på dörren.
Jag kollar upp och ser någon som jag verkligen inte trodde jag skulle se idag.
"He-hej." Stammar han fram
"Du kom?" Säger jag glatt
"Ja jag gjorde de." Säger han och skrattar stelt
"Kom." Säger jag till honom och visar att han kan komma till sängen.
Han smyger långsamt fram till sängen.
"Här är din son." Säger jag och ler mot honom.
Att se Ludwig så glad, har jag inte gjort sen Nella kallade honom pappa för första gången.
"Är dedär verkligen min krabat?" Frågar han mig med tårar i ögonen.
"Ja Ludwig han är din. Jag lovar dig." Säger jag ler mot honom.
"Han har min näsa?" Säger Ludwig
Jag nickar.
"Ja." Säger jag
"Man ser dock tydligt att han har dina vackra ögon." Säger Ludwig och kollar på mig.
"Vad ska han heta?" Frågar Ludwig
"Ingen aning." Säger jag uppgivet
"Adam." Säger Ludwig och kollar in i mina ögon.
Jag nickar.
"Adam. Hej Adam." Säger jag och kollar sedan upp i Ludwigs ögon igen.
"Jag har saknat dig Ludwig." Säger jag
"Jag har saknat dig med Sonja." Säger han
Han böjer sig ner och kysser mig som ingenting.
"What the fuck." Säger någon i chock bakom oss.
Vi drar ifrån och ser Dante, Olivia och Noel i dörröppningen.
"Vafan har vi missat?" Frågar Noel i chock
"Fråga Ludwig." Säger jag
"Ja. Ehm ja." Säger han och kliar sig i nacken
"Eftersom fegisen inte kan svara så får väl jag de. Han kom hit vi kysstes och nu ska han väl fråga om vi ska bli tillsammans igen." Säger jag och rycker på axlarna.
"Aldrig. Ni ska inte bli tillsammans igen." Säger Dante
"Men lägg ner Dante." Säger jag
"Vadå? Han är dum i huvudet." Säger han och skakar på huvudet.
"Förlåt Dante. Jag lovar dig att jag inte ska svika dig igen." Säger Ludwig
"Okej en chans och då ska du bevisa för mig att de kommer vara ni föralltid." Säger Dante bestämt
"Jag ska bevisa för dig, jag lovar." Säger han
Ludwig skjutsade hem mig och Adam till Olivia och Dante. Jag sov hos dom, även fast jag kände att jag ville sova hos Ludwig. Men de skulle gått för fort igen då.
Adam grät endel under natten. Men de gjorde inget för nu är han här. Min och Ludwigs lilla pojke. Fan vad jag älskar min familj.
Ludwig Kronstrand 23:57
Jag älskar dig Sonja.
Säg godnatt från mig till Adam och Nella❤️
Jag 23:59
Det ska jag❤️
Älskar dig, godnatt.
Brev: Ludwig Kronstrand
Ludwig?
Jag hoppas du stannar nu.
För nu har jag Lillkillen och Nella.
Jag behöver hjälpen av dig.
Och de vet jag att du kommer fixa.
Så snälla stanna.
De är de ända jag ber om.
Fan vad jag älskar dig Ludwig.
Älskar du mig tillbaka?
//Sonja Johansson
EN FUCKING DEL KVAR!!!!