Sonjas perspektiv
"Så vi har samlats här idag, för Ludwig Kronstrand vill adoptera Nella Johansson. Men att Filip Andersson har skickat klagomål över att han är Nellas biologiska pappa och vill ha tillbaka henne." Säger kvinnan, som ser ut som någon slags domare
"Och vi har även sett igenom att Filip Andersson är Nella Johanssons biologiska pappa och att Ludwig Kronstrand och Sonja Johansson inte är gifta vilket gör att adoptionen inte kan gå igenom, för Filip Andersson är med i bilden." Säger den andra kvinnan
"Förlåt förlåt. Så ni menar att idioten där ska få vara endel av min älskade Nellas liv? När han förstört mitt liv och gjort mig rädd för nästan alla killar? De är de ni menar eller?" Frågar jag
"Fru Johansson, inga sånna ord tack." Säger mannen som sitter bredvid Filip
Jag ger han en blick bara.
"Så Ludwig Kronstrand du har inte något tillstånd att adoptera Nella Johansson." Säger kvinnan.
Ludwig nickar sakta. Jag kunde se hur hans hjärta krossades.
"Men om Ludwig Kronstrand vill adoptera Nella Johansson. Måste Sonja Johansson och Ludwig Kronstrand gifta sig, annars juridiskt går de inte igenom." Säger kvinnan. Chock. De är ordet är de ända jag kan beskriva med. Chock. Jag fick en chock när jag hörde de.
Måste jag och Ludwig gifta oss för att Nella ska kunna bli Ludwigs? Ska Filip få vara endel av Nellas liv? Jag kunde inte fatta. De kan inte vara sant. De går inte.
"Kan jag och Sonja få prata lite med dig Irma?" Frågar Ludwig
"Absolut." Säger Irma och vi ställer oss upp
Vi kommer ut utanför och Irma visar oss ett rum som vi går in i och sätter oss på varsin stol.
"Sonja älskling hur är de?" Frågar Ludwig
Jag vänder mig mot honom. Jag ler.
"De är lugnt. De kom bara som en chock. Allt kom på en gång. De blev mycket." Svarar jag
"Jag förstår de." Säger Ludwig och pussar mig på kinden
"Mamma vem var där inne?" Frågar Nella
Fan också. Helvete.
"En kille bara." Säger jag skamset
Ludwig tittar på mig. Han ger mig en blick som jag fattar direkt. "Sonja du måste berätta".
"Ehm. Ja. Killen där inne är, din riktiga pappa. Eller asså han är inte din pappa för de är Ludwig men de är han som är din riktiga pappa." Svarar jag och biter mig på naglarna
Nella vänder sig mot mig. Hon ser på mig och sen ser jag hur hon börjar gråta. Hon hoppar över till mig och kramar mig hårt.
"Mamma Ludde är min pappa. Inte killen där inne." Säger hon gråtandes
"Nella älskling jag vet. Ludwig kommer alltid vara din pappa och ingen annan. Jag lovar att vi ska fixa detta." Säger jag och pussar henne på pannan
"Pappa jag vill åka hem." Säger Nella.
Chock igen. Hon sa pappa. Till Ludwig. Jag kollar på Ludwig och han ler så stort att det ser ut som att de skulle kunna göra ont. Jag ler också.
"Vi kan inte de hjärtat." Säger Ludwig och pussar Nella på kinden
"Men jag vill. Snälla." Säger Nella
"Nella hjärtat vill du att vi ska ringa Olivia och Dante så du kan hänga med dom så länge?" Frågar jag. Nella kollar upp på mig och nickar. Jag vänder mig mot Irma.
"Är de lugnt för alla?" Frågar jag
"Ja helt lugnt. Du är Nellas vårdnadshavare och du bestämmer om hon ska va med eller inte." Säger hon och ler
Jag nickar och tackar henne.
"Hej älskling." Säger Olivia i telefonen
"Hejhej. Kan du och Dante ta hand om Nella ett tag. Jag och Ludwig måste stanna kvar här. Filip är här och de går inte riktig framåt att Ludwig ska få adoptera." Säger jag
"Vänta. Vänta. Vänta. Va säger du? Är ditt äckliga ex tillbaka och vill ha Nella?" Frågar hon
"Ja och Nella är ledsen och uttråkad så jag undrar om du och Dante kan hämta henne?" Frågar jag
"Ja jag och Dante sitter redan i bilen. Vi kommer inom 10 minuter." Säger hon
"Okej tack. Syns snart. Älskar dig." Säger jag
"Älskar dig." Säger hon och avslutar samtalet
"Dom kommer snart." Säger jag
"Dani och Olle." Säger Nella
"Ja Dani och Olle." Säger jag skrattandes
Jag kollar på Ludwig. Det ser ut som han tänker på något. Han vänder sig mot mig. Och ler. Vad tänker han nu?