"Så vad tycker du? Det kanske inte är lika stort och lyxigt som vi är vana med men den har ju egentligen allt vi behöver" sa jag nervöst och kollade på Jason som inte hade sagt ett ord. Under hela visning vi hade varit på hade han inte sagt ett ord. Det här var nu fjärde visningen vi varit på och det oroade mig att Jason inte sa något, under alla andra visningar har han pratat på en massor, hittat vart enda lilla fel som fanns. Hittat fel som inte ens fanns också. Det var som att han ville hitta ursäkter för att säga nej till alla lägenheter vi hade tittat på och om jag ska vara ärlig så började jag ge upp hoppet lite. Jag visste inte om Jason började ångra sitt beslut och därför ratade allt vi tittade på eller om han bara var van med mer än vad de här lägenheterna kunde erbjuda.
Jag hade förvarnat Jason om att boendet inte skulle vara det samma i New York som hemma i Los Angeles, att vi inte skulle ha ett hus eller ens någon stor lägenhet. Priserna här var skyhöga för även de minsta lägenheterna och trotts att pengar inte var ett jätte stort problem egentligen så ville jag inte bara slänga bort pengarna. Visst Jason hade en hel del pengar från sitt jobb och han skulle få in en hel del till de närmsta veckorna från inplanerade jobb också. Men från mitt håll såg det ganska mörkt ut, förutom mina sparpengar skulle det inte komma in så mycket pengar den närmsta framtiden. Mina föräldrar hade gjort det tydligt för mig att om jag fortsatte att se Jason så var jag som gott som döda för dem. Eller det var i alla fall vad min far sa, min mor hade inte yttrat så mycket som ett ord så jag visste väll egentligen inte vad hon tyckte och tänkte. Men hon hade ju gjort det klart för oss alla vilken sida hon stod på då hon inte sa emot min far.
Så efter att jag kommer tillbaka från New York har jag en vecka på mig att packa ihop det jag vill ha och lämna huset, efter det var jag inte välkommen tillbaka och allt jag inte tog med mig skulle slängas eller ges bort. Även om det var reaktionen jag väntade mig så tog det hårdare än jag hade väntat mig, en liten del av mig hade väll ändå hoppet uppe trotts att jag visste att detta skulle vara resultatet.
Så min plan när jag kom tillbaka var väll egentligen att ta med mig så mycket som möjligt. Det jag inte vill spara skulle jag sälja eller ge bort, lite beroende på värde för att försöka få in lite extra pengar. Skolan jag skulle börja på var inte direkt billig och boende lika så. Visst jag hade pengar att klara mig med, det var egentligen inget problem men jag ville inte vara beroende på Jason om vi tog något dyrare. Att börja jobba lite på sidan av skolan var ju alltid ett alternativ men jag ville gärna komma in i alla studier ordentligt innan jobb och annat kom in i bilden. Första året skulle tydligen vara väldigt tufft och hamnade du bakom i studierna så var det näst intill omöjligt att komma ikapp.
Men Jason verkade inte fatta det, antingen det eller så vill han inte. Vilket som började jag ge upp hoppet om att vi skulle hitta något. Vi hade gått på alla visningar vi hittat inom den prisgruppen vi letade inom men inget verkade duga, inget verkade funka för honom. Så mycket för att kunna tänka sig att bo i en skokartong om det behövts för att kunna vara med mig.
"Brianna jag vet inte, visst det här stället är bättre än de andra. Det måste jag erkänna, men lägenheten ligger också långt ifrån din skola och stan lika så. Förstår du hur lång tid det skulle ta dig att kom fram och tillbaka till skolan"
"Jason jag vet, du tror inte att jag har tänkt på det eller? Jag har letat igenom var enda tidning och hemsida efter lediga lägenheter. Det här kanske inte är dröm lägenheten men det är en lägenhet, det är tak över våra huvuden och ett ställe som vi skulle kunna göra till vårt. Jag bryr mig inte om fall vi har åtta rum och kök, eller fall vi har det största köket och det snyggaste badrummen. Lyx är något jag är van med men inget jag ser som nödvändigt" orden flög bara ur mig och för att vara helt ärlig vet jag inte ens vad jag sa. Jag började bli jäkligt frustrerad vilket inte gick bra ihop med att jag reda var stressad som det redan var. Men jag slutade inte där utan orden fortsatt bara forsa ur mig utan att ge Jason en chans att svara mig.
"Allt jag vill är att bo tillsammans med min pojkvän, att kunna komma hem på dagarna och veta om att du är där. Att gå och lägga oss tillsammans och kunna vakna upp ihop. Jag kunde inte bry mig mindre om hur lägenheten ser ut, vart den ligger eller hur långtid det skulle ta för mig att komma till skolan. Allt jag bryr mig om är att vara tillsammans med dig. Men du verkar uppenbarligen inte känna samma sak"
Innan Jason ens hann svara mig eller på något sätt reagera vände jag mig om och stormade ut ur lägenheten. Jag hann inte ens tacka killen som visade oss lägenheten innan jag stod ute på gatan. Men längre än så hann jag inte innan kände en hand greppa tag om min överarm. Utan att behöva vända mig om visste jag att det var Jason, jag menar vem annars skulle det vara? Inte bara det att jag precis har nästan skrikit åt honom utan han var den enda personen jag kände här. Det var inte som hemma där man kunde stöta på folk man kände på stan.
"Brianna snälla spring inte bara iväg från mig"
"Jason jag springer inte iväg från dig, jag behövde bara komma ut därifrån och få lite friskluft"
"Friskluft? I New York?" jag kunde inte låta bli det lilla skrattet som slapp ur mina läppar vid Jasons lilla skämt med sluttade fort när jag insåg vad jag höll på med. Det är så typiskt Jason att få mig att skratta trotts att jag var arg på honom.
"Brianna jag förstår att du är frustrerad med mig men du måste tro mig när jag säger att du förmodligen skapar en värre bild i huvudet än det egentligen är. Känner jag dig rätt så spånar du just nu om varför jag är så negativ, fall jag börjar ångra mig eller liknande" mitt ansiktuttryck måste ha visat allt han behövde för han suckade smått innan han fortsatte att prata. "Brianna jag bryr mig egentligen vart vi bor heller men jag har typ redan fixat ett boende åt oss"
"Vad menar du med att du redan fixat ett boende? Jag trodde vi redan hade haft den här diskussionen, vi kan inte ta vilken lägenhet som helst"
"Babe kan du snälla lita på mig, jag vet hur du känner om allt det här. Boendet jag har i åtanke kostar inte mer än de vi har tittat på de senaste timmarna"
"Och vart är det här super boendet som du pratar om? Jag har kollat alla möjliga tidningar och hemsidor men det finns inget mer just nu"
"Kan du bara lita på mig, om du inte gillar stället jag vill visa dig så lovar jag att jag ringer upp mäklaren vi precis träffats själv och fixar en deal"
Jason kollade på mig nästan ivrigt och jag måste erkänna att jag var nyfiken på vad han lyckats koka upp. Jag menar det kunde väll inte skada att titta på lägenheten han hade i åtanke? Eller?
"Så vad tycker du?" den här gången var det Jasons tur att att låta lite nervös och jag kunde inte låta bli att le smått. En osäker och nervös Jason var en sällsynt grej att se, även för mig.
"Babe jag älskar den, men jag ser inte hur den skulle vara inom våran prisklass"
Jag lät min blick återigen glida runt i lägenheten vi nu stod i. Till skillnaden från de andra vi tittade på var den här ganska rymlig, inte jätte stor eller något överdrivet men med den öppna planöppningen gav lägenheten ett luftigt intryck. Den här lägenheten hade också till skillnad från de andra lägenheterna ett eget sovrum vilket hade varit fantastiskt. Bara den lilla detaljen att man kan stänga en dörr om sig om man har gäster över eller om den ena gick och la sig tidigare än den andra.
Resten av lägenheten var underbar också, förutom sovrummet och badrummet satt alla rum ihop. Så fort du kom in i lägenheter var det en liten hall innan rummet öppnades upp till vardagsrummet och köket. Det såg nästan ut som att köket hade varit ett eget rum förut men att några tidigare ägare slagit ut ena vägen. Nu var allt som skiljde köket från vardagsrummet några av köksbänkarna som kunde användas bord om man ville. Det kändes nästan lite som ett barbänk där folk kunde sitta och snacka om någon var i köket om man hade folk över.
Innan jag hann stoppa mig själv började bilder av framtida scenarion spelas upp i mitt huvud. Scenarion som när gänget skulle komma på sällskap, hur killarna förmodligen skulle fast sätta sig i vardagsrummet och titta på någon typ av match medan vi tjejer stod och köket. Fixa med maten, en varsin drink och en himla massa skrattande. Det kanske inte skulle finnas massa utrymme för att ha folk sovandes över men man skulle lätt kunna ha en 7-8 personer över på middag utan att behöva sitta i varandras knä,
Det var nästan läskigt hur fort jag kunde se en framtid med Jason här. Se hur våran vardag kunde se ut, hur våra liv skulle kunna vara. Tankar och idéer om hur man skulle kunna dekorera lägenheten dök upp men jag försökte putta undan dem innan jag lät mig själv drömma allt för mycket. Den här lägenheten var fantastisk, den hade allt jag kunde begära och mer. Vilket är varför jag inte kunde se hur vi skulle ha råd att bo här. Det bara fanns ingen möjlighet, allt var för perfekt.
"Babe priset är inget vi behöver oroa oss för"
"Inget att oroa oss för? Jason jag trodde vi redan hade haft det här snacket. Vi kan inte bara slänga iväg pengarna, vi har ingen garanti på hur mycket pengar vi kommer ha de kommande månaderna eller hur mycket mer vi kommer få in"
"Brianna pengar är inget vi behöver oroa oss för när det kommer till den här lägenheten. Och innan du säger något så låt mig förklara. Om du inte redan vet det så har jag kontakter världen över, inte bara i LA. Jag vet om att du inte gillar att prata om mitt jobb allt för mycket men jag känner en kille här i New York, Linus är hans namn. Han är en av mina största kunder när det kommer till mina bomber och annat. När du frågade mig fall jag ville följa med mig hit började jag fundera. Att jobba härifrån kanske inte är ideellt, jag skulle vara ifrån resten av gruppen en hel del men jag började försöka se fördelarna med det" Jason tog en kort paus i det han sa för att ta några steg mot mig där jag stod lutad mot köksbänken. "Så jag hörde av mig till Linus och några andra kontakter jag här, berättade att jag skulle flytta hit. Linus berättade då att han tydligen är en affärsman på många olika håll, var av ett av hans intressen är bostäder. Han äger hela den här byggnaden och har lovat mig att vi kan bo här så länge vi vill om jag gör ett jobb för honom"
Jasons perspektiv
Jag försökte lista ut vad Brianna tänkte efter att jag förklarat allt men hennes ansiktuttryck avslöjade ingenting. Allt jag kunde se var förvirring och chock, inga som helst tecken på om hon var glad eller inte. Jag visst att det här skulle vara mycket för henne att ta in. Brianna var en person som alltid ville ha saker och ting planerat, organiserat. Detta var inget hon var beredd på och jag visste att hon förmodligen stressade upp sig i onödan just nu. Men jag hade inte kunnat nämna det här tidigare, Linus hade ringt mig strax innan den förra visningen och sagt att han hade hittat en ledig lägenhet. Han hade nämligen inte bara ett hus runt om i New York utan fler, detta var däremot den byggnaden som hade bäst läge utifrån vart Briannas skola låg och vart jag förmodligen skulle hålla hus. Dessutom var lägenheten precis vad vi behövde, visst jag hade inte haft något emot något större men det är inte direkt så att vi behöver det. Det var nog egentligen för en vane grej, men med tanke på att det bara skulle vara vi två nu skulle det kännas ganska stort och tomt om vi skulle bo som vi gjort tidigare.
"Brianna snälla säg något, jag hatar när du är så här tyst. Prata med mig"
"Jason jag vet inte vad jag ska säga. Jag älskar lägenheten, den är fantastisk. Men det hade inte känts rätt att bo här gratis, jag vet att du säger att du skulle göra något slags jobb för honom som betalning men det känns fortfarande fel. Jag betalar fortfarande inget och jag vet att det bara är jag som är envis men jag vill inte leva av dig. Jag har levt hela mitt liv med att få allt jag vill ha, aldrig behöva jobba för något. Detta enda som jag faktiskt fått kämpa för är min dans och det är det bästa jag vet för det är mitt. Det är något jag har kämpat för, gett mitt allt och jag är rädd att om jag bara levar av dig så fastnar jag i samma sörja. Jag vill inte fastna i det träsket igen Jason, jag vill börja betala för mig själv och faktiskt börja stå något på egna fötter. Jag vet att det låter fånigt"
"Babe det låter inte fånigt" avbröt jag men hon skakade smått på huvudet som för att stoppa mig.
"Jo det är det. Jag menar jag kan väll egentligen inte säga att jag står på egna ben när jag tekniskt sett kommer betala allt inom den närmsta tiden med dom pengar som jag fått från mina föräldrar men jag vill inte leva av dig. Jag vill kunna vara din like, din andra halva och inte bara din börda att behöva ta hand om"
"Brianna tror du verkligen att jag någonsin skulle kunna se dig som en börda? Du är det bästa jag har, utan dig skulle jag inte vara något och för det kommer jag alltid vara i skuld till dig. Som jag sagt till dig så skulle jag inte ha några problem alls med att stå för mycket av våra utbetalningar nu i början tills du står på stadigare ben. Men jag vet också hur du ser på allt det här och jag respekterar det. Så vad sägs om det här, jag pratar med Linus. Säger att jag kommer hjälpa han med jobbet men att vi även vill betala en liten summa varje månad för att bo här. Mitt jobb till han är värt mer än du anar så vi kan säga att den summan täcker upp mellan skillnaden för vad vi skulle betala för den andra lägenheten"
Man kunde nästan se hur kugghjulen snurrade runt inne i huvudet på Brianna så hårt hon såg ut att tänka på allt. Det var nästan komiskt, hade hon varit en tecknad figur hade hade man sett en liten ström av ånga stiga från hennes huvud från hur hårt kugghjulen jobbade.
Så för att få ett slut på hennes tankar greppade jag tag om hennes midja för att kunna lyfta upp henne på bänken hon lutade sig mot. Ett fnitter verkade lämna henne från chocken och jag kunde inte låta bli leendet som spreds på mina läppar.
"Du vet, om du inte är övertygad om själva ekonomi delen kanske jag kan övertala dig på andra sätt att detta är våran framtida lägenhet"
Brianna tittade frågande på mig och höjde smått ögonbrynet i en nästan utmanande chest vilket hon inte borde ha gjort. Brianna borde veta vid det här laget att min hjärna går in på snusk 90% av tiden, speciellt när det kommer till Brianna. Det är bara den jag är som person och att ha Brianna som min flickvän hade ju inte riktigt minskat den delen.
Så utan att säga något mer gav jag henne bara ett kort flörtigt leende innan jag pressade mina läppar hårt mot hennes. Mina händer placerade jag på varsin sida av hennes ansikte för att hålla henne på plats om hon skulle försöka dra sig undan. Men till min chock och förtjusning gjorde hon det inte, istället kunde jag känna hur hennes händer tog ett fast grepp om mina biceps som för att stadga sig själv samtidigt som henne började besvara kyssen. Allt annat runt omkring försvann och inget annat existerade förutom oss två och den här lägenheten. Lägenheten jag fortfarande var tvungen att övertala Brianna att acceptera.
Så innan jag fastnade allt för mycket i Brianna och blev medryckt i allt drog jag mig undan. Inte långt, men tillräckligt för att kunna vrida på huvudet så att jag kunde börja placera kyssar längst med hennes hals istället. Såg till att ge hennes svaga punk ordentligt med uppmärksamhet innan jag placerade mina läppar vid hennes öra.
"Innan du bestämmer dig får något så låt mig måla upp en scenario för dig" jag fick inga ord i tillbaka, allt jag fick som svar var ett lågt stön när jag placerade ännu en kyss precis under hennes öra.
"Jag menar är inte det här vad vi snackat om? Våran egen plats? Ett ställe vi inte behöver bry oss om någon annan?" jag pausade återigen i mitt snack för att kunna placera en kyss längst med hennes käke och Brianna lutade huvudet huvudet bakåt för att ge mig mer utrymme att jobba med.
"Tänk dig att börja varje dag på det här sättet? Vi lagar frukost tillsammans på morgonen, sitter och pratar om vad vi ska göra under dagen. Du ska iväg till skolan, jag ska iväg på något möte eller jobb så innan vi går våra skilde vägar för dagen ser vi till att vi båda har något att se fram emot när vi kommer hem senare på kvällen"
"Och vad skulle jag ha att se fram emot denna gång när jag kom hem?"
"Oh babe jag har så många olika fantasier om vart och hur jag skulle kunna ta dig i den här lägenheten. Många är däremot inte möjliga då lägenheten är nästintill omöblerade"
"Så visa mig något som är möjligt då" Briannas ord fick det att pirra i hela kroppen och jag kunde inte hålla tillbaka det lilla stön som lämnade min läppar av bara tanken av vad jag skulle göra med henne. Som jag nämnde för Brianna var hela lägenheten tom på möbler vilket sabbade många av mina planer men det fanns fortfarande en hel del möjligheter.
Jag skulle kunna ta henne här i köket, en liten del av mig blev alltid lite upphetsad av att se Brianna i köket. Jag vet inte vad det var men varje gång hon var i köket och lagade mat var det som att hela min kropp reagerade. Jag antar att det folk säger stämmer om att vägen till en mans hjärta är via hans mage. Men just nu var jag inte sugen på att ta henne i köket, det hade varit en lång dag så duschen lät mer tilltalande. Vi hade inte gjort något annat än att vandra runt i staden för att titta på lägenheter. Så en varm dusch för att få bort allt smuts hade inte varit helt fel och dessutom mysa till det med Brianna. Lite två flugor i en smäll, men Brianna var vinsten och duschen var bara en bonus.
Så utan att säga något mer lät jag min händer falla ner till hennes lår för att kunna hålla henne uppe när jag började röra mig till badrummet. Brianna fortfarande tätt slingrad runt mig och hennes läppar som skapade magi längst min hals med öppna mun kyssar.
Det här var något jag helt klart kunde vänja mig med. Kunna gå runt och kyssa Brianna utan att behöva tänka på vem som är hemma. Vem som skulle kunna se oss eller höra oss. Bara kunna fokusera på det fantastiska tjejen som var i min famn och ge henne all min uppmärksamhet.
"Jag tror att vi just invigde lägenheten" fnittrade Brianna fram och jag kunde inte låta bli att skaka smått på huvudet åt henne. Jag menar hur var det ens möjligt att låta så oskyldig efter vad vi nyss hade gjort? Vi hade precis tagit på oss alla kläder igen, våra kläder som nu var något blöta då vi försent kommit på att vi inte hade några handdukar att torka oss med. Så nu stod vi vardagsrummet igen, våra kläder en aning fuktiga och Brianna hår dyblött vilket fick vatten droppar att falla ner på trägolvet som var där. Stora leenden var placerade på båda våra läppar, mina hade inte kunnat göra annat sen vi gått ur duschen. Det kändes nästan fånigt, fånigt hur glad jag faktiskt var. Men allt kändes nästan perfekt, som att allt började fall på plats. Det här var vad ren lycka kändes som och ingenting skulle kunna ändra på det.
"Det kan vi nog lugnt säga att vi gjort, och många fler såna stunder kommer det bli nu när du gått med på att bo i den här lägenheten med mig"
"Vad kan jag säga? Du är bra på att övertyga folk"
******
Med Briannas hand i min ena och ratten i den andra styrde jag bilen mot huset. Vi hade spenderat tre underbara dagar i New York och bara tittat runt lite på staden. Vi hade inte hunnit se jätte mycket egentligen men vi kände inte riktigt någon stress heller. Med tanke på att att vi skulle flytta dit inom några månader skulle vi ha gott om tid att utforska allt.
Det skulle faktist bli lite skönt att komma hem, kanske låter konstigt att jag tycker det ska bli skönt efter så få dagar med tanke på att jag kommer spendera så mycket mer tid där efter vi flyttat. Men just nu handlade det inte om att jag saknade grabbarna eller att jag hade hemlängtan. Utan det som var jobbigt ni var att vi ännu inte löst allt om hur arbetet kommer se ut när jag tekniskt sett jobbar på distans. LA skulle liksom alltid vara våran hembas och inget skulle kunna ändra på det. Men vi skulle se till att få det att funka, det skulle kanske var lite krångligt i början men det skulle det vara värt.
"Så hur känns det nu? Efter att vi löst allt med boende och andra detaljer i New York?" frågade jag Brianna som suttit tyst sen vi satte oss i bilen. Vilket inte hörde till det normala men jag visste också att Brianna inte sovit något på flygplanet och att jag hade hållit henne upp sent natten innan. Hon var säkert trött efter allt, men jag gillade att ha henne pratandes. Ironiskt egentligen med tanke på att jag tyckte det var irriterande i början när vi lärde känna varandra. Nu var det en av de grejerna jag älskade mest med henne. Att hon var just så energirik och pratglad.
"Det känns bra, lite läskigt måste jag säga. Jag vill inte ens veta hur jag hade känt om allt det här om du inte följde med mig. Flytta till en ny stad där jag inte känner någon, fixa med boende och allt annat som kommer med det. Ord kan inte beskriva hur tacksam och glad jag är att du följer med mig dit"
"Brianna du behöver inte tacka mig för att jag flyttar med dig, det finns ingen annan stans jag hellre vill vara än vid din sida. Om något är det jag som ska tacka dig för att ge mig en andra chans efter allt som har hänt"
"Jason hur många gånger ska jag behöva säga att du inte behöver tacka mig heller? Du är allt jag önskar mig och vill ha" till det hon nu sa kunde jag inte låta bli att le. En del av mig ville säga emot henne, att jag för alltid skulle vara tacksam för att hon gav mig en chans till. Men jag visste att det inte skulle vara till någon nytta, hon skulle aldrig se det från min sida. Hon var för envis för det.
Så istället för att svara henne med ord lyfte jag upp hennes hand till mina läppar för att placera en kyss där. Sedan en till kyss och ännu en innan jag var tvungen att släppa mitt grepp om hennes hand för att kunna lägga i rätt växel innan jag svängde upp på våran uppfart. Bilen parkerade jag på den vanligen plats, mellan min vita Ferrari och motorcykel. Det var nästan som att vi grabbar hade bestämda parkeringsplatser utan att säga något. Vi ställde alltid våra bilar på samma plats och hade någon enstaka plats över till gäster som kom över. Ena platsen var mer eller mindre Briannas nu då hon var här så pass ofta, efter att vi blivit tillsammans igen var det nästan som att hon bodde här då hon trivdes bättre här än hemma hos sig.
Men det var just pågrund utav dom få detaljerna jag kollade frågande på det vita BMWn som stod parkerad längst ut. Det var ingen bil jag sett innan och killarna hade inte nämnt något möte eller liknande. Någon av killarna skulle kunna ha en tjej över men dem brukade inte stanna kvar så här länge, dem brukade allt som oftast vara bort direkt på morgonen.
"Vi verkar ha sällskap" konstaterade Brianna som verkade ha lagt mörke till bilen också och jag nickade smått instämmande. Jag ville inte spekulera allt för mycket, jag visste att min hjärna med stor sannolikhet skulle skapa värre scenarion än vad det faktiskt var. Så efter att ha tagit ut våra väskor ur bakluckan började vi röra oss upp mott ytterdörren som stog olåst. Inget konstigt egentligen då vi ofta hade dörren olåst när folk var hemma. Det var ofta så mycket spring i huset att det kändes onödigt att låsa dörren.
"Killar vi är hemma" ropade jag så fort vi kom in genom dörren men jag fick inget svar från någon. Istället kunde jag höra hur allt prat som var för bara någon sekund sen dog ut vilket lämnade huset i total tystnad. Jag kollade skeptiskt ner på Brianna och kunde se att hennes blick matchade min. Det här huset låg aldrig i tystnad om det var folk hemma vilket fick mig att direkt hamna på min vakt. Med min vänstra arm drog jag in Brianna bakom mig innan jag började leda oss bort till vardagsrummet för att se vad tusan som försiggick.
Huset låg fortfarande under stor tystnad när vi kom in i vardagsrummet men ingen sa något. Jag lät min blick glida runt i rummet för att försöka se om det var något utöver det normala. Men ingenting fångade mitt öga, ingenting som fick mig att ana att vi var i någon typ av fara. Det var inte förs än någon ställde sig upp från en av sofforna som jag faktiskt reagerade på att det inte var någon jag kände igen. I alla fall inte till en början.
Killen som ställt sig upp sa ingenting utan vände sig bara mot mig och Brianna med ett avvaktande ansiktsuttryck. Hans blick fastnade fort nere på mina och Briannas sammanlänkade fingrar som hängde mellan oss samtidigt som ett litet leende spred sig på hans läppar. Av vilken anledning vet jag inte men kan bero på att miljoner tankar flög runt i mitt huvud på en och samma gång.
Hur var det ens möjligt? Han borde vara död.
"Hej Jason" även rösten lät exakt som jag kom ihåg det men inget gick ihop i mitt huvud. Hur kunde han stå här framför mig? Hur gick det här ens ihop? Jag var med och begravde honom, han borde ligga fem meter under marken just nu. Men ändå stod han framför mig. Efter alla den här tiden så stod min storebror framför mig vid liv och min hjärna kunde inte få ihop det.
A/N
SAY WHAT!? ALEX LEVER!? OMG OMG OMG, jag har på riktigt väntat på det här tillfället sen jag starta den här novellen. Detta är något jag har haft planerat sen början och jag kan inte vänta och se vad ni säger om det. thihi, jag hoppas verkligen ni gillar det och är bered på vad som komma skall.
Puss och kram, Emelie