Sveriges mest inklusiva fanfic

𝟙:𝟚𝟚 - Hemlig Kärlek

Jag, Simon och Jenna var påväg att möta Felix och O-na i musikrummet som dagen innan. De hade fått hela 24 timmar på sig att öva så om de inte kunde dansen nu skulle jag bli skogstokig.

Killarna släppte in oss i musikrummet och jag gav alla en glödande blick. Förhoppningsvis skulle de bli rädda för mig och dansa själen ur sig.

"Kan ni dansen?" frågade jag och försökte efterlikna Abby Lee Miller så gott jag kunde.

"Jag har övat hela natten! Jag råkade till och med ramla på stackars katten" sa Omar och de andra killarna nickade mot mig.

Killarna ställde sig i formationen jag gett de dagen innan med Felix i centrum. Simon räknade ner från tre och killarna dansade ända nerifrån hjärtat. Jag kunde se passionen i Felix ögon när han kröp på golvet. Sedan hade Ogge svårt att gå med i spagat till finalen men Simon lovade att hjälpa honom träna på det tills Stockholm Bandspel. Det var drygt en vecka kvar tills dess.

"Wow! Ni var fantastiska!" skrek jag och sprang fram till Felix för att ge honom en kyss.

Han besvarade min kyss och det kändes som att hela jag var uppe bland målen. Allting kändes så rätt, mer rätt än någonting någonsin känts förut. Det kändes till och med bättre än första gången jag såg Pontus springa till mig genom korridoren.

"Men hallå, vad gör du nu då? Det finns flera att pussa på" sa Omar och pekade mot sin kind.

Jag suckade men pussade de andra killarna på sina kinder för att det inte skulle verka konstigt att jag kysst Felix. Vi var ju inte officiella ännu. Ingen av hans kompisar visste ju om att det ens var något mellan oss.

"Vilken låt ska ni sjunga?" frågade Jenna, det var det första hon lyckats säga utan att stamma.

"Vi tänkte sjunga en nyskriven låt. Den handlar om en speciell tjej" sa Felix och tittade snabbt mot mig.

"Felix vägrar säga vem den handlar om men vi ska nog ta reda på det. Somliga skulle säga att vi är riktigt duktiga detektiver" la Oscar till innan de ställde sig på en rad med varsin mikrofon.

Hemlig kärlek:
Ey hallå där käka blåbär
(Ey, ey, ey)
Vi ska förbi här.
(Vi, vi, vi)

Det var det första han sa
När hon kom till oss en da'
(Yeah, yeah)
Hennes fina dubbelnamn
(Dubbelnamn, dubbelnamn)
Men hon mindes ej mitt namn

Hemlig kärlek kalla' mig Frank
Hemlig kärlek gjorde mig pank
(Ey, oh, oh, oh)
Hemlig kärlek kalla' mig Frank
Hemlig kärlek gjorde mig pank
(Ey, oh, oh, oooh)

Ey, vad du blev stor
(Ey, ey, ey)
Hon ramla bara på dig, bror
(Bror, bror, bror)

Hemlig kärlek kalla' mig Frank
Hemlig kärlek gjorde mig pank
(Ey, oh, oh, oh)
Hemlig kärlek kalla' mig Frank
Hemlig kärlek gjorde mig pank
(Ey, oh, oh, oooh)

Om jag var du skulle jag avlida
(Oooooh, oh, oh)
Eller trycka in den i hennes slida
(Ohhhh, oh, oh)

Nej, Omar det där var för långt
(Oh, oh, oh, oh)
Hemlig kärlek nu blir det trångt.
(Oh, oh, oh, oh)

Tårar hade bildats i mina ögon och jag applåderade för fullt. Låten var självklart skriven till mig och jag förstod inte hur O-na inte kunnat förstå det än. Det var dessutom en fantastisk låt.

"Ni var grymma! Ni kommer vinna med den låten och dansen jag lärde er!" skrek Simon tjoandes.

"Vet ni vem det kan handla om?" frågade Ogge.

Både Simon, Jenna och jag skakade på huvudena men utbytte en snabb blick så fort Ogge vänt sig om. Jenna tittade på mig med stora ögonen och mimade "Felix älskar dig" till mig. Jag började rodna.