Vi började gå mot kyrkogården och jag blev mer tveksam om att det här var rätt sak att göra för varje steg jag tog. Tänk om William bara skulle lura oss, att han, hans syster och deras armé alla stod där. Berädda att slita huvudena av oss. Att både jag och Adam skulle dö nu, och att det då skulle vara mitt fel. Och sen skulle de ge sig på resten av staden. Mina föräldrar. Charlie.
Jag skakade på huvudet. Det fanns inget annat att göra.
Nu var vi framme vid kyrkogården, och det var ingen blodtörstig vampyrarmé så långt mitt öga kunde nå. Vilket var rätt så långt. Bara William. Som stod precis vid grinden.
-Du kom ändå, sa William.
-Och du drog med dig honom.
Det byttes ogillande blickar mellan de två och jag suckade så ljudligt jag kunde.
-Du sa att jag kunde hjälpa dig, sa jag tillslut.
-Hur?
William började berätta en plan om hur han skulle låtsas tillfångata mig och föra mig till Hailey där vi skulle döda henne. Han berättade allt i minsta detalj om hur vi skulle kunna genomföra denna otroliga plan. Och tillslut när han hade slutat prata öppnade Adam munnen.
-Aldrig i livet.
Jag blev så arg av självklarheten i hans röst. Att han verkligen trodde att han kunde bestämma över mina val.
Jag kämpade för att inte börja skrika på honom och tog istället ett djupt andetag och sa sedan:
-Jag är med.
DU LÄSER
Blodtörst & kärlek
VampireLiv är 14 år och lever ett ganska normalt tonårsliv, ända tills hon träffar Adam som vänder uppochner på hela hennes värld och hur hon ser på den.
