En sekreterares bekännelser

8

Oh My Fucking God! Ja, jag vet att jag precis lät som en riktig fjortis, men jag anser att jag har rätt till det med tanke på hur min dag har varit.

Idag var Caroline bortrest. Jag har blivit instruerad att säga till klienter, domstolar o.s.v. att hon är på tjänsteresa, men i själva verket är hon och träffar en väninna från universitetstiden. Med andra ord har hon inte varit på plats eller tillgänglig för förhandlingar eller liknande under dagen. Vad tror du händer? Naturligtvis ringer tingsrätten och undrar om Caroline kan åta sig uppdrag som offentlig försvarare i ett mål där en person är anhållen för våldtäkt och där tingsrätten skulle hålla häktningsförhandling. Idag. Ja, just idag. Det gick inte alls att hålla det en annan dag. När jag bad domstolshandläggaren att vänta kvar i luren medan jag kollade jäv, passade jag på att ringa till Caroline och fråga vad jag skulle säga. Jag vet ju sedan tidigare att Caroline åtar sig alla "bra" uppdrag och hon blir skogstokig om jag säger nej till något uppdrag, även om jag säger nej till vad hon anser är "skitärenden".

Vad tror du min kära chef säger? Att jag ska tacka ja till uppdraget och genast hitta en advokat som kan sättas i hennes ställe vid häktningsförhandlingen.

Som tur är händer detta inte alltför ofta (längre), men i den här typen av situationer ökar min puls till max och jag blir panikslagen. Jag förstår verkligen inte varför det är mitt ansvar att hitta en ersättare åt Caroline, när det är hon som vill ha uppdraget men inte kan vara där själv?

Nåväl, jag ringde runt till advokat efter advokat utan att kunna hitta någon som var tillgänglig. Antingen var de upptagna i andra förhandlingar, polisförhör etc., eller så var de själva bortresta på kurs eller liknande. Jag skrev det i ett sms till min Caroline och fick ett svar i versaler och utropstecken där det stod att jag bara skulle se till att hitta någon - för så svårt kan det väl ändå inte vara?!. Där var jag faktiskt på väg att slänga telefonen i väggen, men jag sansade mig och fortsatte att ringa runt - alltmer gråtfärdig.

Men vet du vad? Till slut lyckades jag faktiskt få tag på en som var tillgänglig och jag tackade honom av hela mitt hjärta och hade nästan kunnat gifta mig med honom där och då som tack. Dock försvann den glädjen när jag hade skickat ett meddelande till Du Vet Vem och fick ett ilsket samtal tillbaka. Hon var inte alls nöjd med vem jag hade lyckats få tag på. Varför hade jag inte kunnat ta någon som är bättre, eftersom hon tycker att just den här advokaten är "skitdålig" (ja, jag citerar exakt det hon sa)?! Hon vägrade lyssna på mig när jag förtvivlat försökte förklara att det inte hade funnits någon annan som var tillgänglig - att han var den ende.

Samtalet slutade med att Caroline slängde luren i örat på mig. Jag satt och var arg och gråtfärdig. Varför kräver hon att jag löser en omöjlig situation, om hon ändå inte är nöjd med resultatet?! Varför kunde hon inte själv ha ringt runt bland sina advokatkollegor och hört sig för? Enligt mig borde hon ha blivit glad och tacksam över att jag faktiskt hade lyckats hitta någon som kunde ta uppdraget med så kort varsel. Jag borde fan få löneförhöjning och inte en förnedrande utskällning! Jag fattar verkligen inte varför jag står ut med den här skiten...

Hon har förresten inte sagt något om det där vinglaset än. Jag håller tummarna för att det fortsätter så här (att hon inte upptäcker det alltså).

Kramar
Siri