En sekreterares bekännelser

2

Är det verkligen för mycket begärt att man vill bo ihop med kärleken i sitt liv?! Jag menar, om man nu redan har varit tillsammans i fem år och ena personen i förhållandet tillbringar så mycket tid hemma hos den andra att det känns som att man bor ihop, då kan man väl lika gärna göra det på riktigt också?

Det tycker inte Marcus. Marcus - som nästan alltid är hemma hos mig - tycker att vi har det bra som vi har det. Allvarligt? Vad är det för fel på honom? Varför vill han inte bo med mig på riktigt? Är det mig det är fel på..?

Visst, jag ska inte sticka under stol med att de gånger då vi är åtskilda så är det ibland lite skönt med ensamhet (även om jag saknar honom allt som oftast). Fast det kan man väl ordna med även om två personer bor ihop? Det borde väl inte vara en omöjlighet att avsätta en viss tid för en själv, trots att man tillhör en tvåsamhet? Eller är det jag som är ute och cyklar? Är det jag som är alldeles för naiv och inte kan se verkligheten för vad den är?

Jag älskar Marcus och det är med honom som jag vill tillbringa resten av mitt liv  - det råder det ingen tvekan om - är det då fel av mig att vilja dela hem med honom?

Lovisa säger att jag borde vara på min vakt åt det här beteendet. Att det är hans sätt att signalera att jag inte är den enda för honom. Att det finns skäl för honom att hålla våra liv separerade, trots vårt mångåriga förhållande. Jag tror att det är skitsnack från hennes sida. Hon är bara avundsjuk på att jag har en fast partner som jag älskar och som älskar mig (för det gör han väl?!), medan hon tycks förbli den eviga singeln. Jo jo, hon påstår att det är självvalt, men det tror jag så mycket jag vill på.

Borde jag tjata mer på honom? Just nu känns det som att jag har tjatat alldeles för mycket redan. Kanske borde jag ställa ett ultimatum? Tvinga honom att göra ett aktivt val? Fast tänk om han gör slut då? Det skulle jag aldrig klara av. Hellre dör jag.

Förresten, Caroline har ännu inte upptäckt det försvunna glaset. Hon har åtminstone inte sagt något om det till mig, så jag väljer att tolka det till min fördel. Tills vidare i alla fall...

Kramar
Siri