Where Do Broken Hearts Go?

Kapitel 1

''Nathalie vakta dina småsyskon är du snäll!'' sa mamma medans hon och vår styvpappa Dan gick mot ytterdörren för att gå på deras dejt, de gifte sig i somras. Att passa sina småsyskon kan väl inte skada, tyvärr måste jag ta hand om dem för Lottie och Felicite är på turné med vår storebror Louis. Så jag får stanna hemma med tvillingarna Phoebe, Daisy och de andra tvillingparet Doris och Ernest. Jag är den äldsta tjejen bland oss barn så alla ser upp till mig, särskillt Phoebe och Daisy. Lottie och Felicite ser mest upp till Louis och beundrar honom, såklart han jobbar hårt men han är inte den ända i familjen som gör det. Just nu går jag skådespelarkurser för att bli skådespelare, men får man något beröm för ens framsteg från familjen? nä, det är bara Louis som är stjärnan i denna familj tydligen. I alla dessa år har jag stått i skuggan av min egen bror, varje onsdag går jag till en psykolog och pratar för jag är så deprimerad p.g.a det, men efter alla dessa år ha ingenting hjälpt och det blir bara värre. Senast jag såg Louis var på bröllopet i somras, han kramade alla i familjen men inte mig, det är inte så kul att känna såhär när man bara är 17 år gammal, särskilt inte när sin bror är anledningen. Den ända som vet något om allt detta med psykologer och med Louis är vår riktiga pappa, han har hjälp mig genom allt detta så jag är glad att jag har honom.

''Nathalie!!!'' hörde jag en av mina systrar kalla från ovanvåningen.

''VAD?!!'' skrek jag från soffan jag satt på och scrollade genom mitt instagram flöde medans Doris och Ernest satt på golvet framför TV.n och lekte med sina leksaker.

''KOM UPP!!! DAISY ÄR LEDSEN!'' Snabbt slängde jag mobilen ifrån mig oc sprang upp för trapporna och in mot tvillingarnas rum. På golvet satt Daisy och höll för sin arm medans Phoebe satt och tröstade henne.

''Vad hände?'' frågade jag och satte mig ner brevid dem, Daisy snörvlade och tog bort handen som täckte ett sår på armen.

''J-Jag t-trillade o-o-och slog armen m-mot kanten på b-b-bordet'' sa hon medans jag studerade såret på hennes lilla arm, det är ingen stor skada, ett plåster sen är hon klar att leka igen. Jag reste mig upp och lyfte upp Daisy och gick ner med henne. Phoebe följde med ner men hon gick och satte sig i soffan medans jag gick in med Phoebs i köket för att plåstra om henne.

''Sådär ja, ta det lugnt nästa gång syrran så det inte blir värre skador'' sa jag och satte på plåstret på hennes arm och gnuggade hennes hår efteråt.

''Tack Nathalie! du är bäst!'' sa hon och kramade om mig, jag log ner mot henne och tog hennes hand och gick in mot de andra vid TV.n.

Klockan gick och snart var den över 21, Doris och Ernest hade jag lagt i deras sängar för änge sedan, så det var bara jag Daisy och Phoebe vakna. Just nu kollade vi på Ellen Degenners på TV, hon intervjuade Liam Hemsworth från The Hungergames filmerna, vilket man inte tackar när till att kolla på. Ungefär e halvtimme senare somnade båda 2 så jag fick bära dom till sängs, jag kan egentligen väcka om men dom har väldigt svårt att komma till sömn sen igen. Efter att de låg säkert i sängs gick jag ner till TV.n igen och väntade på mamma och Dan. Ellen Show var slut och de visade något annat intervju program, jag skulle precis slå över till en annan kanal när ordet 'One Direction' hördes på showen. Jag lade ner fjärkontrollen igen för att kolla på min brors intervju med resten av sitt band. Louis blev tillfrågad av vad han skulle göra nu när turnén är över.

''Jag ska åka hem och träffa min kära familj som jag inte har sett på evigheter! Längtar efter att se mina småsyskon'' sa han och log mot mannen som intervjua dom.

''Jo kyss mig nånstans'' mummlade jag för mig själv och slog ifrån TV.n, kommer inte på fråga att han har saknat mig iallafall