Fuck it

#Kapitel 1

Jag tipsar verkligen att ni lyssnar på en najs musik när ni läser!
Det blir roligare att läsa då!

___________________

Början

Inget just nu värmer mina sår, regn dropparna rinner ner för min röda regn kappa.

Blåsten sveper nästan i väg med mig, vädret är som en orkan.
Inget hopp finns längre inom mig. Denna tid ska jag egentligen vara hemma under en varm filt å bredvid mig ska mamma å pappa vara....

Men så blev det tyvärr inte.
Jag hoppas en dag att jag försvinner förgått, hoppas det blir snart.

Det räcker med att min bror redan blivit kriminell å att jag bor på fkn behandlinghem.

Vad är meningen med livet?

Det är inte långt kvar tills jag är där uppe, jag står vid bron och tar ett kliv ut...

Istället för att jag hoppar så blir jag kraftigt dragen mot en kraftig stilig kille.

-"Va fuck gör du?!" Skriker killen rakt i ansiktet på mig.

-"Och va fuck hade du me det å göra?" Skriker jag på honom, tårarna börjar bara rinna mer å mer innan jag ens hinner säga sista ordet.

Han tar försiktigt tag om min haka och lägger ena fingret för mina läppar.
Fy i helvete va han är sexig, varför tänker jag ens på detta nu?

Egentligen har jag inte ens en aning om vem den dära snubben är.
Men en sak kan jag säga, han är så fkn snygg så att jag dör.

-"GiRl varför gör du ens detta? Du förtjänar inte detta".

Jag tänkte i några sekunder innan jag svarade.
-"För att jag mår skit, och varför bryr du dig ens?"

-"För att jag inte vill att en sån här vacker flicka ska bli behandlad på detta sättet" Off off dedär sved.

Han tar tag i min hand och vi går tillsammans ut till ett högt berg, därifrån ser man hela New York.

Höghusen lyser klart upp i mörkret.
Det är så otroligt vackert här ifrån.

-"Jag vet hur det känns badgirl" vafan sa han nyss till mig "badgirl"?
Jag är ingen badgirl ellehur?

Jag sitter tyst en stund tills han börjar prata igen.
-"Livet är tufft ibland men man får bara försöka att hålla ut, ge inte upp så enkelt badgirl"

-"Du har gått igenom svårare, varför ger du upp så enkelt" säger han när han tar upp två cigg.

Han ger en till mig medans han tänder de både ciggen.
Det var ett jävla långt tag sen jag rökte.
I behandlingshemmet får vi egentligen inte röka men ibland så händer de när jag fått tag i ett cigg.

Första andetaget kändes så skönt, men ändå obehagligt.

-"Vad gör du ute så sent egentligen?" Säger han fundersamt.

-"Min fråga är detsamma?" Säger jag fundersamt tillbaks.

-"Jag fråga först" säger han med ett smått leende.

-"Mådde väl dåligt å behövde luft"
Ljug inte Melissa.

-"Jaha jag gjorde väl samma sak"
-" Föresten vad heter du?" Säger han plötsligt.

-"Eh jo jag heter Melissa" säger jag dystert.
-"Melissa vad mer?"
-"Melissa Damians" svarar jag undertiden jag vänder huvudet bort från honom.

Jaha nu kommer allt ut.
Tack för mig.

-"Nu tycker jag att det räcker med förhöret, jag tänkte i alla fall göra mitt å du ska göra ditt. Så aa hejdå" säger jag samtidigt som jag vänder mig om och börjar gå därifrån.

Jag blir dock förvånad att han inte gav mig ett svar, men skiti.
Jag fortsätter att gå några steg tills han drar mig bakom en buske, resten vet ni väl redan?

Nej då, det blev inte alls det ni tänkte.
Jag gav honom en häpnad blick.