Arianns POV
Mamma kommer in i rummet för att berätta något!
-Det har kommit någon som vill hälsa på dig,säger hon med en fånig röst.
En sån röst som man använder när man pratar med bebisar.
Det kommer en kvinna in i rummet.
Hon är lång och smal och har brunt hår som går ner till axlarna,precis som jag.
Och så har hon eleganta kläder och ett par fina smycken.
-Hej lilla vän,säger hon.
-Vem är hon?,frågar jag Mamma.
-Jo,hon är din......MAMMA!,svara hon lågt.
Jag stirrar på henne.
Nu är jag riktigt arg.
-Varför,vaför just jag,skriker jag och springer ut ur rummet.
Jag bryr mig inte att dom ropar efter mig och jag bryr mig inte om att jag inte tagit på mig jackan.
Jag bryr mig om ingenting.
Jag är bara arg och ledsen.
-Jag hatar mitt liv,mumlar jag.
-Och mig själv,viskar jag och rynkar på näsan.
Min iPhone plingar till och jag tar upp den eftersom att jag bara vill titta.
Det är en snapchat.
Från Wilma.
Det är en snygg bild och det står:kan vi träffas?
Jag svarar inte.
Så plötsligt hör jag en gren som knakar till.
Jag ryckerer till och jag ser.......Wendela och Tassen.
Wendela sätter sig i mitt knä och Tassen lägger sig brevid oss.
Så sitter vi där länge,länge,länge!
Och så säger Wendela plötsligt:
-Jag är inte adopterad, säger hon.
-Va,det trodde jag, viskar jag.
-Jag är din riktiga syster,mumlar hon.
Jag ler.
Hon är nog inte så dum ändå.
Meddelande:
Hallå där alla Lingon och Blåbär!
Var dagens kapitel bra?
Hoppas det!
BYE!
