Ariannas POV
Wilma tittar fortfarande bort från mig.
Hon tittar på Leo.
Så plötsligt så kommer Zelina och två andra tjejer!
Dom går mot Wilma!
-Inte ska väl du hänga med FETTOT!?,säger dom och drar med sig Wilma.
Nu sitter jag här själv igen.
Och känner att tårarna är på väg.
De ligger och trycker och jag försöker hålla emot.
Men denna gången går det inte.
Tårarna strömmar ut.
Så börjar alla i klassen samlas runtomkring mig och börja skratta.
-Vill du hem till Mamma?,frågar någon med fånig röst.
Då börjar dom andra skratta ännu mer.
Jag tittar upp lite och plötsligt ser jag att Wilma skrattar med lite granna.
Men sen så ser hon att jag tittar på henne.
Då så blir hennes glada mun till en ledsen.
Hon tittar på mig med hennes sorgsna ögon som förlåtelse!
Men denna gång hjälper det inte.
Jag är så rasande arg och ledsen att jag springer ut i korridoren till mitt skåp.
Där kryper jag ihop.
-Varför händer allt detta mig,säger jag för mig själv.
Då ringer Skolklockorna och det är Paus.
På något sätt känner jag mig svag i benen.
Jag vinglar genom korridorerna.
-Din j*vel ingen vill ha dig,ropar Xenia ur "DG".
-Ditt fula FETTO,sriker en annan.
Andra instämmer.
Men deras röster blir bara svagare och svagare.
Och jag känner mig kok varm.
Plötsligt är allt svart!
Meddelande:
Hallå där alla Lingon och Blåbär!👋
Var dagens kapitel bra?😜
Hoppas det!💞
Tack för 6⃣0⃣3⃣ läsare!
Blir verkligen super glad!😘
Kram,kram!💞
BYE!🙈💃
