Jag kommer ihåg

Kapitel 43

Annas perspektiv

Thoms hus ligger i ett vanligt villa område, det liknar radhus, men det är det inte riktigt. Det är ganska mysigt och inrett med en stor blandning mellan både ny och gammaldags stil. Det är något som tilltalar mig väldigt mycket. Vi hinner bara komma in i hallen innan det börjar höras buller från köket, jag kan se på Thom att det gör honom väldigt orolig. Han ber mig att stanna i hallen men jag följer med honom in i köket ändån, för på något sätt så har hans oro smittat av sig till mig. Vi möts av en kvinna som står och diskar, på bänkarna bredvid henne ligger mängder av nybakade bullar.

"Mamma, räcker det inte nu" säger Thom och tar tag i hennes handled. Hon vänder sig emot honom och jag ser hur hennes mascara har runnit längs kinderna, hon har gråtit. På hennes arm kan jag se en blå hand, hon har blivit slagen.

"Thom, nej det går inte. Jag måste, jag måste..." säger hon och börjar gråta. Han ger mig en blick som tyder på att jag ska gå därifrån. Så därför smyger jag tillbaka ut till hallen och sätter mig i trappan. Det enda jag hör är lite mummel ifrån köket, inget mer, det är helt knäpptyst i huset.

Efter en stund kommer Thom tillbaka ut i hallen. Han säger att jag kan ta av mig ytterkläderna och sen gå upp till mitt rum så kommer han om en stund, han ska bara fixa lite i köket.

"Du kan ta något ur min garderob" säger han innan jag smyger upp för trappan.

"Okej" säger jag försiktigt.

Jag följer hans lilla beskrivning som han gav mig nere i hallen. Första dörren till höger i den lilla korridoren upprepar jag i mitt huvud ända tills jag står utanför dörren. På något sätt är jag nervös över att se hur han har det.

Det är ett ganska litet rum, består inte av så mycket. Rummet har mörkblåa väggar med lite affischer på, i det högra hörnet står en stor garderob och bredvid fönstret står en stor säng. I den andra delen av rummet finns ett skrivbord med en dator på, himla gamer tänker jag för mig själv. På golvet ligger lite smutstvätt, jag försöker undvika att kolla.

Jag går fram till garderoben för att se om han har något som jag kan ha på mig. För att vara en så stor garderob så finns det inte så mycket i den. Även fast han inte har så mycket kläder så har han en väldigt bra klädstil. Jag hinner bara ta en titt innan Thom kommer in i rummet.

"Jag ursäktar röran, både där nere och här uppe" säger han med ett skratt.

"Det är lugnt, då har du inte sett mitt rum" säger jag och skrattar lite.

"Du kan låna denna och dessa" säger han och räcker fram en vit hoodie tillsammans med ett par svarta byxor.

"Tack" säger jag och tar emot kläderna. Jag förväntade mig att Thom kanske skulle vända sig om eller gå ut ur rummet, men det gör han inte, han står kvar.

"Eh, ska jag byta om här eller?" får jag fram. Usch, vad pinsamt detta blev.

"Oj, förlåt. Jag vänder mig om" säger han och vänder sig om. Jag drar av mig mina blöta byxor och drar av mig hoodien. Jag trär på mig byxorna som sitter pösigt, men som tur var finns det snöre i midjan. Thoms måste trott att jag hade bytt om för precis när jag knutit byxorna så vänder han sig om. Där står jag utan tröja, jag känner hur jag smått får lite panik.

"Jävlar" säger han och tittar på mig.

"Vadå?" säger jag och tar upp händerna över mina bröst.

"Du är så jävla vacker" säger han och går fram till mig. Han tar tag i mig och kysser mig. Vi slänger oss på sängen, jag är över honom. Det rusar i mitt hjärta, jag vill vara med honom, bara med honom...