Kapitel 6

40 2 0
                                    

-Louis-

Jag sitter på badrumsgolvet lutandes mot dörren. Jag gråter. Jag stirrar upp i taket medan tårarna faller som ett stenras. Lamporna börjar blinka. Sen blir det beckmörkt. Jag skriker. Man hör Harrys skrik också. Niall skrattar. Han skrattar åt vad som helst. Av Liam hör man inget. Jag öppnar dörren försiktigt och går längst med väggen till vardagsrummet. Niall har slutat skratta och försöker hitta lampnappen, vilket är ingen bra idé. Harry kommer ner och kramar mig. Jag vet hur rädd han blir när det är mörkt. Speciellt när det är strömavbrott. Han gråter nästan av rädsla. Strömmen kommer tillbaka. Harry pustar ut och Liam ligger i soffan. Niall snubblar på sladden till en lampa som är i ena fönstret. Lampan faller i golvet och går sönder.

"Louis! Ja-jag är rädd..." viskar Harry i mitt öra. "Du behöver inte vara rädd Harryy." jag drar min hand genom hans hår och han blir lite lugnare. "Vi går upp." säger jag och Liam & Niall nickar. Jag går uppför trapporna och Harry håller hårt i min hand. Han har inte vågat släppa ännu. Han behöver ju inte liksom vara rädd längre.

- en månad senare

Vi har brottningsmatch i vattnet. Det är jag mot Harry. Liam är domare. Det är slut mellan Aurora och Harry. Han är mycket gladare nu och spenderar mer tid med mig, vilket är bra.

Harry skittlar mig och jag släpper händerna från hans axlar. Jag skrattskriker och han har en chans att brotta ner mig. Han puttar mig i vattnet. Jag tar tag i hans simshorts och råkar dra ner dem. Jag ligger i vattnet. Det är inte så djupt här. Ungefär till knäna. Harry rodnar och vi andra skrattar ihjäl oss.

-Harry-

Louis drog ner mina simshorts. De andra skrattar. Jag tar mina simshorts och tar på mig dem. Louis har nu ställt sig upp.

"Jag fryser." säger Zayn

"Jag går upp." säger Niall. De går upp och Liam följer med. Louis tar tag i mina händer. Jag tittar ner på våra händer först, sen tittar jag upp. Louis tittar på mig. "Harry, så länge jag känt dig har du alltid varit speciell för mig. Något mer än en vän. Något starkare. Jag är så tacksam att du hjälpt mig så mycket genom alla år vi känt varandra. Men jag har alltid känt en speciell känsla till dig. Ja-jag tror att j-jag är k-kär i d-dig. J-jag älskar dig. J-j-jag älskar dig Harry." jag känner hur glädjen flyger genom min kropp. "Säg det igen, Louis.".  "Jag älskar dig."   "Igen"   "Jag älskar dig!"    "Älskar dig med Lou!" Han ler. Hans läppar nuddar mina läppar. Jag älskar honom, och har alltid gjort det, och kommer alltid göra det.
Jag älskar honom.

Älskar du mig som jag älskar dig?Where stories live. Discover now